Med framgång skapas förväntningar. I amerikanska Strypers fall är förväntningarna på bandets tionde studioskiva skyhöga. Detta med all rätt, sedan 2013 års briljanta ”No More Hell To Pay” så har Stryper radat upp kanonplattor, med en lägsta nivå i paritet med 90-talets Stefan Schwarz. Precis som benknäckaren från Skåne så lägger inte Stryper fingrarna emellan på 2015 års ”Fallen” eller 2018 års ”God Damn Evil”. Borta är de sockersöta sliskballaderna från åttiotalets plattor och kvar finns Strypers patenterade power metal i sin renaste form.
”Even The Devil Believes” är minst lika bra som sina föregångare, om inte ännu bättre! Borta är basisten Tim Gaines efter en infekterad strid. In istället med gamle Firehouse basisten Perry Richardson, och jisses vilket lyft detta verkar ha inneburit för bandet. Storebror Robert Sweet har blandat och gett på tidigare plattor, men med Perry Richardsons intåg har Robban hittat tillbaka till svänget igen och bankar skiten ur trummorna. Basister får ofta för lite credd, men Perry Richardson lyfter verkligen Strypers sound med sitt melodiska, drivande och tunga basspel. Oz Fox och Michael Sweet levererar givetvis fortfarande ekvilibristiska solon och vassa riff en masse. Kapellmästare tillika lillebror Michael Sweets sång låter lika stark som vanligt. Jag tycker att Michael blir bättre med åren och föredrar faktiskt hans röst i dagens Stryper jämfört med 80-talets upplaga.
Låtarna då? Tja, vi börjar med öppnande ”Blood From Above” och klockan har plötsligt vridits tillbaka till 1985, den här låten hade passat utmärkt på ”Soldiers Under Command”. Tempot är högt och bandet tar inga fångar med ett klassiskt Stryper-riff. Efterföljande ”Make Love Great Again” verkar vara något så ovanligt som en Stryper låt med politiskt budskap (mig veterligen den första). Det är en tung mid-tempo historia med Perry Richardsons chorus-dränkta bas i förgrunden. ”Let Him In” är ännu en mid-tempo låt med härlig refräng. Sedan kommer en personlig favorit, Stryper sänker tempot och satsar på tyngd i fantastiska ”Do Unto Others”.
Stryper har en historia av makalösa titelspår, ”Soldiers Under Command”, ”To Hell With The Devil”, ”In God We Trust”, ”No More Hell To Pay”, m.fl. Hur står sig då årets titelspår i konkurrensen? Svaret är sådär, mest beroende på att det övriga låtmaterialet är så starkt. Men det är en klassisk Stryper-låt i mid-tempo som bara Stryper kan leverera. Frågan är om inte Stryper tillsammans med Accept är mid-tempo metallens okrönta mästare. Plattan fortsätter med sitt i mitt tycke svagaste spår ”How To Fly”, en Beatles-inspirerad historia som inte gör mig särskilt glad.
Något som gör mig desto muntrare är plattans tyngsta spår, ”Divider”. Har Stryper någonsin låtit tyngre och argare? ”This I Pray” är en rätt tråkig halvballad. ”Invitation Only” är en helt underbar låt, där Stryper bryter delvis ny musikalisk mark med poppig synthådra. Priset för bästa förfest-låt alla kategorier måste gå till ”God, Rock’N’Roll”, man vill höja näven i luften och röja! Avslutande ”Middle Finger Messiah” är i sedvanlig Stryper anda en stenhård rökare.
Är du Stryper-fan sedan tidigare kommer du inte bli besviken på ”Even The Devil Believes”. Är du däremot ny till bandet, så borde du spetsa öronen. För gillar du melodisk heavy-metal och/eller power metal, så är Stryper ditt bästa val. Skit i allt du hört om hur töntigt bandet ansågs vara på 80-talet eller att de bara skulle rikta sig till troende kristna. Stryper är en legendarisk power metal institution som 2020 sopar banan med band som Hammerfall (f.ö. ett band jag verkligen uppskattar).
Band: Stryper
Titel: Even The Devil Believes
Genre: Heavy Metal/Power Metal
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum 4 september 2020.
Bästa spår: “Divider”, “Make Love Great Again”, Blood From Above”, “Do Unto Others”
