Svenska Saffire är tillbaka med sitt fjärde studioalbum. Det är första albumet med deras nya trummis Efraim Larsson. Såhär lyder pressmeddelandet om deras nya alster:
“Efter att ha skilts från sin tidigare trummis fanns det en uppsjö av känslor av alla slag inom bandet. De var en enda röra och de behövde lite tid för att föryngras och hitta en ny gnista. Kreativt sett har de alltid tyckt att orkanen är en bra liknelse till deras skrivande, eftersom de alltid har haft en kreativ röra i sina huvuden, ibland skrivit hela låtar inom några minuter, utan att ens röra ett instrument. Det handlar om att kanalisera och fokusera den energin och kraften till deras fördel och försöka tämja den. Därav ”Taming The Hurricane”. Albumet markerar en ny era med Efraim Larssons intåg, ett groovy kraftpaket av en trummis, med ännu mer rå kraft än de har haft tidigare. På ett sätt har hans sound och stil påverkat det här albumet, ganska mycket och fokus har legat på just det, rå kraft. Både i låtar och produktions stil. Lyriskt försöker de både involvera personliga livserfarenheter och sätta snurr på aktuella händelser i världen. Gitarristen Victor Olsson kommenterar: ”En låt som ”Flight Of A Thousand Wings” är extra speciell för mig eftersom den är ett slags farväl till min kära bortgångne farfar. Ett tema som blev personligt för nästan alla av oss då vi alla nyligen upplevde sorg och sorg efter att ha förlorat en älskad”
Skivan öppnar med spåret “Triumph Of The Will”. Ett groovy orgel intro inleder som sedan kompletteras av ett tyngre gitarr riff. Tobias Jansson sjunger som alltid fantastiskt bra med en nerv, power och med elaka inslag i rösten. Gillar man sångare som Dio, Jorn och Jan Thore Grefstad från Saint Deamon, bör man helt klart gå igång på detta. Grymt bra öppningsspår med en stark refräng. Bra hook och tyngd. Det känns modernt men med inslag av några av 70-talets monster, som Deep Purple eller Rainbow. Produktionen är också väldigt on point, stort plus där.
Mr. Justified, kommer härnäst. Jag gillar låttiteln och Saffire fortsätter leverera. Stark hook i både verser och refränger. Osar lite Harem Scarem över refrängen i gitarriffen. Bra fusion på stark melodisk hårdrock med rejält sväng och med metal vibes. Skickligt gitarrlir av Victor Olsson, både riff och solo. Kanske en av de bästa orgelljud jag hört på länge dessutom, den tar grymt bra plats i mixen och får även sticka fram på egna partier.
The Rapture, tyngre gitarrlir och lite mer low tempo. Lite Whitesnake vibes på denna, men ändå eget. Det infinner sig en riktigt bra fusion av blues, sväng, melodisk hårdrock och metal. Trumljudet är det bra tryck i också.
Read Between The Lies, pampigt orgel/synth intro inleder. Riktigt läcker melodi som låten är byggd på. Väldigt catchy och melodin sätter sig fort. Stor låt instrumentalt. Väldigt dynamisk. De är minst sagt skickliga musiker i Saffire. Här från trummorna ta för sig dessutom, pluspoäng på den. Riktigt stark refräng, möjligt att detta är en kommande live favorit.
Taming The Hurricane, plattans titelspår. Lite Whitesnake vibbar på denna, tankarna går direkt till “Forevermore” skivan. Bra driv i refräng och körerna gör sig riktigt bra. Osar 70/80-tal utan att den delen tar över för mycket. Kanske plattans starkaste spår. Snyggt gitarr lick och snygga rullningar av trummisen.
Silver Eyes, hög lägsta nivå på denna skiva. Men börjar ana att det är lite stöpt i samma form. Låten är inte dålig, ingen av låtarna tidigare är det. Men det blir lite slätstruket. 6 låtar in och jag börjar känna att jag hört det här nu, vilket är synd då samtliga inblandade är extremt kompetenta musiker.
Ett annorlunda intro inleder Fortune Favors The Bold. Bryter av här till en början, får lite Pretty Maids känsla. Tobias distade sång i introt lät nästan som Ronnie Atkins, vilket visar på fortsatt bredd från hans sida. Starkare låt än den innan. Stark refräng och bra tryck, trummorna driver på klockrent. Snyggt när låten får andas i mitten också, som sedan möts av en skickligt gitarrsolo som sedan övergår i ett synth/orgelsolo som till sist blandas av både gitarrsolo och synth/orgelsolo, lite lekfullt sådär. Gillar det skräckfyllda outrot också.
Vilket sedan leder oss in i känslan på Wendigo. Lite mer metal som osar över detta spår. Men jag är kluven. Det är en fortsatt refräng, men fortsatt stöpt i samma spår känns det som. Det kommer som inte några överraskningar, lite att jag vet vad jag kommer få när jag först börjar höra spåret. Snygga instrumentala partier infinner det sig i alla fall.
Roses (Electrify), shreddigt gitarrintro inleder. Snygg vers med lagomt bra nivå på stämma/kör. Men återigen mer av samma, både av Saffire men också av annat jag hört förut. Det går mig tyvärr förbi, inte för att det någonstans är dåligt, men tyvärr känns det bara stöpt i samma form, låtmässigt, när det kommer till uppbyggnad, struktur och melodi.
Flight Of A Thousand Wings, en lite ballad-känsla infinner sig över denna. Snygga element av akustiska gitarrer och lite mer low-key verser. Snygg gitarrmelodi. Men även här, ingenting som sticker ut tyvärr, även om jag uppskattar Tobias klämma iväg lite mer “cleant”.
Sammanfattning:
Saffire är ett extremt skickligt band. Varenda musiker som är med är väldigt, väldigt kompetenta. På denna platta finns det flertal riktigt bra alster, som jag redan nu lagt till i diverse spellistor. Men problematiken ligger i plattan i helhet, tyvärr blir det väldigt enformigt. Få spår som sticker ut och det känns stöpt i samma spår, rakt igenom. För mig är det kombinationen av Tobias typ av sång och hur låtarna är skrivna, strukturmässigt. Jag tror att bandet skulle må bra om de tog ut svängarna lite mer i låtskriveriet, även om jag tycker de fått till en bra fusion på flertal ställen. Men, med det sagt, gillar man mer bluesig hårdrock/metal, med duktiga musiker, så kommer man hitta något man gillar här. Kanske inte att hela plattan går hem, men folk lär hitta sina egna favoritspår. Produktionen finns det inget att klaga på.
Band: Saffire
Album: Taming The Hurricane
Release: 29 April 2022
Skivbolag: ROAR! Rock Of Angels Records
Betyg:
Av // Rasmus Harnesk Wiklund
