UK – bandet ”Blood Red Saints” är tillbaka med ett nytt album vid namn “Undisputed”, som släpptes 6:e augusti 2021. De är nu dessutom tillbaka på skivbolaget Frontiers, som jobbade med dom på deras debut “Speedway” 2015. Deras senaste skiva är deras fjärde studioalbum. Denna skiva berättar Frontiers är ett återbesök genremässigt till den mer melodiska rocken, likt deras debut som vann dom både fansens hjärtan samt mycket beröm inom det melodiösa rock communityt. Blood Red Saints formades i slutet på 2014 av sångaren Pete Godfrey och basisten Rob Naylor från bandet “Angels Or Kings”.
Skivan är skriven under covid – 19 pandemin och inspelning tog plats i gitarristen Lee Revill´s studio. “We didn’t set out to write a certain type of record, we brought ideas to the table and they happened to be melodic. As we lived through the process and can reflect on these songs, this feels like it is shaping up to be our strongest album to date.” – Revill.
“Undisputed’ is the idea behind the artwork being boxing themed, but for sure it’s no concept album. We loved the analogy of the music industry being a fight to get your music heard, to get it out there, and to fight back against the people who want to knock you down. We are back and we’re coming for you!” – Sångaren, Pete Godfrey.
Deras nya skiva “Undisputed” startar med låten “This Ain’t A Love Song”. Det inleds med ett svängigt riff och med vad som låter som lite blåsinstrument i bakgrunden, i kombination med en klassisk synth. Precis såhär jag vill att Melodisk Rock ska låta, det finns sväng, attityd och en bra kombination med det melodiska. Lite Harem Scarem vibbar. Klockren refräng, med fortsatt bra gung och driv som gör att man lätt rycks med. Pete Godfrey gör sig riktigt bra med sin rasp i rösten.
Nästa låt, “Love Like War”, är en lite mer klassisk “Melodisk Rock” låt. Snygga körer med bra tryck i trummorna. Synthen osar 80-tal. Helt klart en bra låt, men lite väl “standard” i den här genren enligt min smak. Inget nytt under solen, den gör sig säkert bra i bakgrunden med något kallt i handen att dricka.
“Heaven In The Headlights”, snyggt arr på verserna, smakfullt och där saker tar lagom stor plats i det instrumentala. Lite Journey vibes på denna, både refrängerna och verser. Riktigt vass låt med en refräng som sätter sig väldigt fort på hjärnan samt ger en tydlig “helg feeling”. Vanligtvis hade jag kanske sagt att denna var lite väl enformig i refrängerna, då den nöter på rätt länge, men det funkar väldigt bra på denna låt eftersom den är så catchy.
“Breathe Again”, snygg nerv av Pete`s röst i början på låten. Måste säga att trumspelet av Andy Chemney gör sig sjukt bra, det är smakfullt, bra tryck, snygga partier och tar inte mer plats än vad den behöver. Gillar trumljudet.
“Caught In The Wreckage”, snyggt riff i början med lite mer fart igen. Bra driv i refrängerna med stora körer. Snyggt parti som bryter av lite fräsch vid solot. En sådan låt där jag kommer på mig själv att tänka mig iväg till en sommarfestival och blir lite sådär varm i hjärtat.
“Karma”, lite Eden’s Curse vibbar från början, gillar riffet och arret starkt! Lite mer “low – key” refränger, men kanske en av de bästa refrängerna på plattan. Bra power och känsla. Ett solo som är lite mer “shreddigt” vilket bryter av bra mot tidigare låtar.
“Come Alive”, oj vad detta riff osade TNT´s ”Intuition”. Hög nostalgifaktor på denna låt tillsammans med en stark refräng som lyfter väldigt bra. Helt klart en tydlig sommardänga för kommande år.
“Alibi”, sinnessjuk stark början med bra kombo av lite tyngd och melodiskt. Snygga gitarrslingor samt stämmor som tar bra plats. Helt klart min favorit på plattan och snyggaste solopartiet vinner denna låt.
“Undisputed”, plattans titelspår. Gillar introt som osar lite “Rocky vibes”. Man blir taggad på att låten ska dra igång. Minus för textraden “Once bitten twice shy”, men såklart finns det väl en charm i det också. Main riffet är riktigt bra och verserna lika så. Tyvärr tycker jag refrängen faller lite platt.
“Complete”, en renodlad ballad. Rimligt att den ligger på 11:e platsen. Pete sjunger med en bra känsla, men denna låt var för mig ett sömnpiller. Visst, den jobbar sig dynamiskt upp med stämmor/körer och i det instrumentala tillsammans med Pete. Men den lyfter inte riktigt då den inte har det här “wow” på refrängerna.
Sista låten, “All I Wanna Do”, faller också väldigt platt. Lite väl mycket Heart “All I Wanna Do Is Make Love To You” vibbar på refrängen. Känns som en filler. Tråkigt avslut på en annars bra skiva.
Sammanfattning:
Detta är en klassisk Melodisk Rock skiva. Den håller en bra kvalitet och har ett flertal riktigt bra låtar. Musikerna kompar riktigt bra tillsammans och den har en bra produktion. Pete sjunger riktigt bra inom sin range. Denna platta kommer garanterat falla fans av äldre “AOR/Melodic Rock”, såsom Harem Scarem, Danger Danger, Journey och TNT i smaken, men lika väl fans av modernare band inom genren som Perfect Plan, Wildness och Crazy Lixx tex.
Band: Blood Red Saints.
Titel: Undisputed.
Genre: Melodic Rock.
Bästa spår: Alibi, This Ain´t A Love Song, Karma.
Skivbolag: Frontiers Music s.r.l.
Releasedatum: 6/8-21
Av // Rasmus Harnesk Wiklund.
