Autumn’s Child är tillbaka med sitt tredje album Zenith, med Mikael Erlandsson i fronten. Mikael är ett namn som många känner igen, han har släppt 6 soloalbum och ett gäng titlar med namn som Phenomena och Salute. Mellan 2006 – 2018 så var Mikael frontman i den Svenska supergruppen Secret Service. 2003 bildade han Last Autumns Dream tillsammans med gitarristen Andy Malecek från gruppen Fair Warning. Bandet bestod också från början av Ian Haugland, Mic Michaeli och John Leven från Europe. Last Autumn’s Dream har släppt hela 14 album med olika line ups, med fantastiska musiker som Jamie Borger (Treat) och Marcel Jacob (Talisman). Dom turnerade Japan, England and Germany men bestämde sig för ta en paus 2018. Kort efter pausen så startade Erlandsson gruppen AUTUMN’S CHILD. Deras självbetitlade debutalbum släpptes januari 2019 via AOR Heaven och hade musiker som Jona Tee på keyboards (H.E.A.T), Robban Bäck (Ex Eclipse, Mustasch), Claes Andreasson från Heartbreak Radio, som också producerade dom första Autumns Child albumen tillsammans med Mikael Erlandsson. Gitarrerna stod Pontus Åkesson för (Moon Safari). 2020 släppte Autumns Child sitt andra album ”Angel’s Gate”. Nu är de tillbaka med sitt tredje album, som jag ska få sätta tänderna i.
Den nya plattan ”Zenith” har Mikael Erlandsson på sång, keyboard & gitarr, Pontus Åkesson på lead gitarr, Robban Bäck på trummor, Claes Andreasson på piano och Magnus Rosen på bas. Gäster som förekommer på denna platta är Jona T. (Heat) med ett keyboard-solo på “Emergency”, Sayit Dölen med rytm gitarr på “High On Love”, Martin Olsson på bas i ”Angel Of Danger”, ”Evangeline”, ”Love Is A Fighter” & ”Nightingale”, Anna-Mia Bonde on bakgrunds sång på “Emergency”, Rasmus Ehrnborn (Soilwork, Night Flight OIrchestra) på gitarr på låten ”Don’t Wanna” och Roberth Nygren med akustisk gitarr på låten “Heaven Can Wait”. Imponerande ensemble.
Skivan börjar med spåret ”Emergency”. Ett pampigt, ösigt och melodiskt intro inleder. Mikael briljerar från första ton. Låten bygger klockrent mot refrängen och när den kommer slås vi av extremt snygga stämmor, gitarrslingor och en fantastisk nerv i sången. Den är en bra kombination mellan lite ”elakare” grejor i sång och instrument. Refrängen sätter sig som en smäck, precis såhär ska ett öppningsspår vara. Jona Tee briljerar förövrigt på denna låt, jäklar vilket pampigt synth-ljud.
Spår nummer två, ”Evangeline”, lite lugnare och mjukare melodisk låt. Lite klassisk AOR/Melodic rock, ingenting jag inte har hört förut, men jävligt bra ändå. Väldigt bra hook i låten och bra tryck i trummorna av Robban Bäck. Given sommar låt, då solen skiner och man har en valfri god dryck i handen. Gärna på en strand.
”Love Is A Fighter”, spännande intro där det är sparsmakad i tryck i intro/vers. Från spåret innan till denna blir lite mjukare även här. Inte en dålig låt, men den går mig dock förbi för just den här typen av låt har jag hört lite väl mycket av inom genren. Lite mer en bakgrunds låt i mitt tycke, kontra de två tidigare låtarna.
”Nightingale”, lite Rainbow/Deep Purple känsla på denna låt. Lite ”Temple Of The King”. Vackert och bra nerv. Mikaels röst distar snyggt där han klämmer i. Känns som en sådan låt man tänder sin tändare till live och håller den i luften. Eller ja, nu för tiden sin mobilkamera..
”Never Say Die”, ännu mer Rainbow vibbar. Speciellt ”Tarot Woman”, speciellt intro markeringarna. Pampigt intro med gitarr och synth. Mer driv i denna än låt 3-4. Snygga körer och bra vers. Låten känns väldigt Rocky filmerna, den hade lätt platsat i någon av de klassiska rullarna. Pampig och känns som jag borde vara i ett ”training montage” när jag hör den. Galet bra gitarrsolo. En bra kombo på en låt som både känns 70-tal samt 80-tal, men såklart även modernare.
”Heaven Can Wait”, snyggt intro med akustisk gitarr av Roberth Nygren i kombination av sången och piano. Fin låt och snygg refräng med bra körer. Mikaels nerv kommer fram riktigt bra här.
”Angel Of Danger”, lite mer fart igen i denna. Snygga gitarrslingor och bra tryck i bas och trummor. Gillar drivet. När det kommer till refrängen, är det nyskapande? Nej. Har jag hört detta förut? Ja. Men är det bra? Jävligt.
”High On Love”, svag för synth-ljudet i introt. Generellt tycker jag synthen levererar på hela skivan, både i tryck och i ljud. Snyggt samspel av bas och trummor på verserna. Riktigt bra driv instrumentalt efter refrängerna. Refrängen, helt okej! Resten av delarna på låten, riktigt bra.
”Crowdpleaser”, jag gillar introt. Lite mer rock n roll. Det svänger riktigt bra. Låten bryter av från tidigare låtar, som en frisk fläkt. Helt klart en av mina favoriter från skivan. Refrängen är riktigt stark och bra driv genom låten.
”Don´t Wanna”, vad i hela hände här? Vilket ös?! Mer åt hårdrock, svänger som bara den. En kombination av typ Danko Jones och Gotthard. Överraskande bredd på denna skiva! Mikaels röst passar riktigt bra till lite ”tyngre” musik, hans nerv och hans ”skitiga” röst kommer verkligen fram här. Robban trummar på som bara den med ett bra tryck.
Sista spåret på skivan, ”Damaged Goods”. Öppnar med en akustisk gitarr som möts av piano. Rimligt att gå ut på en ballad, efter flertal låtar med bra ös i nu på slutet. Helt okej ballad!
Sammanfattning:
En bredare platta än vad jag trodde. Men ändå håller den en tydlig röd tråd. Mikael visar att han har varit med i spelet länge. Den anspelar mycket erfarenhet men ändå ett bra strössel av att vilja bredda vingarna lite i hur man gör en platta med en tydlig röd tråd. Hans sång är också helt fantastisk. Produktionen är riktigt bra, bra tryck i trummor, synthen låter fantastisk och gitarr samt bas tar helt rätt plats. Möjligtvis att gitarrljudet stundtals känns lite utdaterad men det är inte mycket att klaga på när det kommer till produktionen. Det finns många bra alster på denna, vissa låtar känns lite väl gjorda tidigare, men lägsta nivån är hög. Denna kommer gå hårt i sommar, det vill jag lova.
Skivan hittar ni här: https://open.spotify.com/album/78r4aOhdT9EqIj1QNU7Kux?si=yfTPpXwIQjeHLiKlF8wb-w
Band: Autumn’s Child
Album: Zenith
Releasedatum: 14:e Januari 2022.
Skivbolag: Pride & Joy Music
Av // Rasmus Harnesk Wiklund.
