Göteborgsbandet Murbräckan från stadsdelen Majorna släpper nu albumet Gäst i mitt eget hus. Det är gruppens andra album efter att de släppt sitt självbetitlade debutalbum under början av 2023. Jag kan börja med att det är en väldigt intressant grupp och låtarna likaså. Soundet som de presenterar är väldigt speciellt då jag inte på rak arm kan komma på någon som låter som de.
Det svåraste har varit att försöka definiera vilken genre de spelar. Svaret är kort och gott att det är flera. Men som jag läste på bandets webbplats så använder de ordet eklektisk rock och det är ju en beskrivning om man vill göra det lätt för sig. Bandet använder även ordet ”Psykosrock”. Det kan jag hålla med om. Under genomlyssningen så slog en tanke mig att de låter väldigt Psycho, men det är ju inte riktigt Psychobilly. Samma tanke hade jag om Goth Rock, eftersom de låter väldigt ”Dark” i många låtar, även om de inte riktigt är Goth Rock. Något som binder båda dessa genrer till Murbräckans musik är att basgångarna i flera låtar är lead-instrument framför gitarr. Det stannar inte här utan tydliga drag av punkrock, rock’n’roll, psykedelisk rock, progressiv rock, hårdrock och blues finns även med i deras register.
Murbräckans medlemmar är Axel Diedrichs (trummor), Eric Diedrichs (gitarr, sång), Alexander Odstam (bas, sång). Flitig gästmusiker är pianisten Matti Ollikainen som är känd från gruppen Franska Trion.
Själva albumet Gäst i mitt eget hus är inspelat på det klassiska skivbolaget Nacksvings studio. Produktionen är väl utförd och musikaliskt tycker jag gruppen låter väldigt tajt och samspelta, ett exempel på det senare är att gruppen sjunger mycket i kör. Gruppens texter är överlag enkla att ta till sig och kunna relatera till. Vardagliga saker och humor är utmärkande i vissa låttexter. Men något annat som slår mig är att vissa låtar känns mörka eller ”dark” över sig, men att man ändå i grunden vet att det är lite glimten i ögat. Några mörkare låtar är t.e.x Ljusa tider, Öster om Chapmans torg och Spöken och demoner. Här kommer lite goth känslan in och den tydliga basgången som både driver låtarna och ger en mörkare inramning.
Låtar som är lite mer punk eller rock’n’roll är låtar som Harakiri, Stor stark och Sparkar upp. Låten Stor stark ser jag lite som gruppens potentiella hitlåt. Titeln och texten är relaterbar och rock n roll öset är lätt att dras med i. Låten Harakiri gillar jag just att den lever upp till sitt namn, att det är text och musik som inger dysterhet och tristess, där de fuzziga riffen kryddar till psykosen. Stilar som psykedelisk- och progressiv rock kommer fram i låtarna Kungen av Haga, Gäst i mitt eget hus och God morgon. Gäst i mitt eget hus är den längsta låten på albumet och i mitt tycke den bästa. Den är travande i första halvan men drar sedan iväg, mellanpartiet är riktigt bra. Sången och körerna är riktigt bra med som gör stor del av låten. Den sista låten, Silverkällan, är en blueslåt med trampande tempo och mer berättande sång.
För att dra ihop säcken, så har Murbräckan släppt ett helt fantastiskt album. De låter inte som några andra och de har minnesvärda låtar. Texterna är enkla att ta till sig, roa sig över och kunna relatera till. Gött mos grabbar!
Genre: Eklektisk rock, Psykosrock
Skivbolag: Independent
Betyg: 8/10