Där stod jag i kön in till O´learys Västerås, då det slog mig hur längesen jag var på konsert. Vanligtvis innan pandemin och restriktioner var jag på flera konserter i halvåret. Nu min första klubbkonsert sedan H.E.A.T, Crashdiet och Reach på Fryshuset i början på 2020. Vilket band är då bäst på att bryta den isen? Givetvis ett av Sveriges bästa liveband, Hardcore Superstar.
Kvällen var minst sagt magisk. Hardcore Superstar kändes extremt hungriga och redo för att ge sig ut på en kortare Sverige turné. Jocke Bergs röst var i toppform och energin lika så. Resten av bandet kändes lika taggade och spelglädjen var verkligen i taket.
Setlisten såg ut som följande:
Introt stod ”This Worm’s for Ennio” från plattan Beg For It för, fantastiskt bra intro som passade hela setlisten och byggde upp en rejäl stämning. Enda minus att de inte spelade en enda låt från den plattan, men man kan inte få allt här i världen.
Sedan Catch Me If You Can, publiken gick igång på en gång och som jag misstänkte så passade denna låt live som handen i handsken. Vilken energi och vilket drag.
Electric Rider följer upp, energin dippar inte en enda gång. Lokomotivet som är Hardcore Superstar fortsätter och alla har svårt att stå still. Enda som är jobbigt med en Hardcore Superstar konsert är att man inte vill tappa sin plats längst fram, men man är rätt törstigt konstant, både pågrund av att det är varmt i lokalen men givetvis också för att HCSS är ett sådant galet bra partyband.
Sedan We Don’t Celebrate Sundays från ”Svarta plattan”. Funkar jäkligt bra som tredje låt, även om jag kanske är van att denna kommer senare, som encore? Vilket som, fortsatt bra drag och de spelade den dessutom lite fortare än på platta i vanlig ordning.
Wild Boys, även här, tidigt att lägga den som fjärde? Vågat kanske, men det passar så jäkla bra. Folk är glada och fortsatt taggade. Folk skrålar med, dansar och man ser hur mycket de längtat efter detta.
Weep When You Die, jävlar vilket farligt spår detta blev live, precis som jag trott. Folk sjunger med som de har hört den de senaste 15 åren. Den passar extremt bra i setlisten och är ett monster live. Visar verkligen på att HCSS fortfarande levererar sjukt bra låtar än idag.
Above the Law, också en publikfavorit. Folk studsar upp och ned i refrängerna. Setlisten är bred men har också en tydlig röd tråd. Det slår mig att jävlar vad hits HCSS har fått ur sig under sin karriär och fortsätter få ur sig.
My Good Reputation, en gammal goding. Fullt ös medvetslös och det låter som förr i tiden. Jocke har verkligen åldrats med värdighet. Lika så resten av bandet. Den låter minst lika bra live som när den kom, om inte bättre.
Dreamin’ in a Casket, äntligen, en av mina absoluta favoriter. Nu blev det åka av på riktigt. Har ej nämnt det tidigare, men jävlar vilket bra liveljud på trummorna. Och här kommer kaggen fram, precis som jag vill ha den, likt på Dreamin plattan. Ljudet generellt denna kväll är fantastiskt på samtliga fronter, gitarrljud, bas/diskant, sång, allt sitter där det ska.
Forever and a Day, livepremiär!! Och vilken premiär! Folk tänder mobilerna på uppmaning av Jocke. Stämningen är hög och allsången lika så. Farligt bra livelåt.
Dreams In Red, helt sjukt hur bra respons nya materialet får. Typ lika bra som det gamla materialet. Det säger en hel del hur bra nya skivan är!
Moonshine, stället håller på rivas, hjälp mig. Gud vad jag älskar denna låt och vilket monster den är live.
Last Call for Alcohol, tror helt ärligt stället revs på riktigt här? Hardcore Superstar farligaste live låt (kanske) och det här är väl typ enda gången jag känner mig sugen på en jäger-shot. Hört den tusentals gånger, men live blir jag aldrig trött på den.
Encore:
Abrakadabra, live premiär. Blir förvånad gång på gång hur bra det nya materialet gör sig live. Denna kan vara min favorit också, live och på skiva. Spännande att lägga denna som encore också, men det känns så naturligt ändå.
You Can’t Kill My Rock ’n Roll, klockren låt att sluta på. Det infinner sig en känsla av gemenskap. Hardcore Superstar avslutar kvällen med fanan fortsatt högt.
Sammanfattning:
Hardcore Superstar är verkligen ett av Sveriges bästa liveband. Det här kan vara den bästa konserten jag sett med dom dessutom, på grund av den klockrena setlisten, hungern hos bandet och hur samtliga i bandet kändes extremt utvilade och redo för att ge ALLT! Jocke sjöng fantastiskt, från högt till lågt. Adde (Cozy Powell) levererar i vanlig ordning ett galet bra driv och tryck bakom trummorna. Samtliga i bandet ska ha en eloge för att de fortfarande levererar så starkt som de gör. Grymt bra ljud, härlig show, snyggt med diverse live-effekter.
Stort tack till Robert Paulsen på Paulsensfoto för bilderna och till Karlsson & Norberg samt O´learys Västerås för ett fantastiskt evenemang!
Av // Rasmus Harnesk Wiklund