”Vi har inte spelat ihop sedan oktober” förkunnar vokalist extraordinaire Tobias Jansson från scenen. Må så vara. Här märks varken slarv, nerver eller ringrost. Saffire är kanske inte nyskapande eller pionjärer, men det de gör, det gör de jävligt bra. Det finns åtskilliga band som spelar Classic rock med rötterna i Deep Purple, Rainbow, tidiga Whitesnake och Dio. Få gör det så bra som Saffire. Hemligheten stavas urstarka låtar och musikalitet på elitnivå.
Vi är här för att fira släppet av tredje plattan ”Where the monsters dwell”, en skiva jag pratat mig varm om alltsedan releasen i slutet av april. 2018 års upplaga av Saffire är lite äldre, lite visare, men framförallt har man skitit ur sig den absolut bästa skivan hittills.
Det är sällan man ser en såpass helgjuten spelning som här. Inledande ”Wolf among the sheep” ställer skåpet direkt. Här finns inte plats för några halvmesyrer. Saffire låter samspelt, taggat och kompetent från första ton. Sedan kan Tobias ödmjukt och skämtsamt försöka skylla på nyblivet faderskap, ringrost och korpulens hur mycket han vill. Det spelar ingen roll när låtmaterialet är såpass här starkt och musicerandet är av yppersta världsklass.
Tunga och stämningsfulla ”Dark Horizon” sitter som en smäck och übersvängiga ”Broken Crown” är i en klass för sig. Antons snuskigt kompetenta inledningsfill har ett självklart groove som varje trummis med självaktning skulle döda för att uppnå.
De bästa spåren på senaste given finns alla representerade. Titelspåret ”Where the monsters dwell” med sitt grooviga och ko-klockeförsedda Panteraliknande riff har ett makalöst driv live. Singelspåret ”Hard to keep, hard to find” får också verkligen vingar här.
För mig personligen är kvällens absoluta höjdpunkt, i en oerhört jämnstark playlist, ”Valley of the damned”. Här snackar vi Classic rock av bästa kvalitet och ren och skär magi. Hatten av Saffire! Jag måste faktiskt drista mig till att Göteborgsvitsa en aning och säga att detta är monstruöst bra!
Betyg 9/10
Peter ”Amber St. Pete” Johansson