Ö-viksbandet Perfect Plan kom från ingenstans och fullkomligt pulvriserade konkurrensen med fantastiska debutplattan ”All Rise” våren 2018. Efter cover EP’n ”Jukebox Heroes” (2019) släpptes uppföljaren ”Time For A Miracle” (2020) som cementerade bandets status som ett av de absolut bästa nya melodic rock banden. Lovorden har strömmat in från världens alla hörn och sångaren Kent Hilli, vars röst liknats vid ikoner som Jimi Jamison (Survivor) och Lou Gramm (Foreigner), har inte låtit Coronabluesen sätta P för skapandet. Tvärtom är han mer kreativ än någonsin och är involverad i flera kommande projekt varav solodebuten ”The Rumble” är först ut. Hilli har skrivit allt material själv sånär som på fyra spår där han samarbetat med Michael Palace, Alessandro Del Vecchio, Pete Alpenborg och sin talangfulla syster Tina.
En fingervisning om kvalitén fick vi i våras av fina singelspåret ”Don’t Say It’s Forever”. Singel nr två, ”I Can’t Wait”, med sina dutt dutt keyboards, krispiga körer och fantastiska melodier befäste och till och med förstärkte känslan av att vi hade något riktigt gött att vänta. Frågan är om resten av ”The Rumble” matchar den höga nivån?
Inledningen med titelspåret ”The Rumble (Never Say Die)” är en personlig kampsång med Rockyfeeling som direkt slår klorna i mig med sitt dramatiskt filmiska melodispråk. Här möts Survivor, Vince DiCola och Perfect Plan i en musikalisk match där alla vinner.
Bland höjdpunkterna hittar vi också ”Never Be Mine” som snabbt blir en favorit hos mig med sin kaxiga versmelodi och supercatchiga refräng. ”All For Love” är alldeles bedårande mediumtempo med smäktande körer. Den himmelska refrängen för tankarna till Journey och den Tommy Nilsson frontade upplagan av Easy Action.
”Cold” är en typisk växare. Efter en trevlig öppning med glittrig synth och en coolt laidback vers briserar den i en kraftfull refräng. Det luktar tidiga H.E.A.T, Giant och TOTO och jag gillar det skarpt. Sista spåret ”Still In Love” är en dramatisk ballad som för tankarna lika mycket till klassisk tryckare a la Scorpions och Giants lugnare stunder. En värdig avslutning där man som lyssnare lämnas med en känsla av att vilja ha mer.
Precis som på Perfect Plans plattor finns här också ett lite bluesigare nummer. ”Miss Up To No Good” är småtrevlig utan att nå några högre höjder. ”Does It Feel Like Love” är en snygg hybrid mellan H.E.A.T, Palace och Perfect Plan och mediumtempospåret ”Love Can Last Forever” har ett subtilt lån från ”Is This Love” (Whitesnake). Samtliga är habila spår som är bra utan att vara fantastiska.
Självklart finns här också en snygg ballad med cello och piano i form av ”Heaven Can Wait”. Tyvärr saknas den lilla extra känslomässiga ingrediensen, som exempelvis ”Fighting To Win” (Perfect Plan) har, för att gripa tag ordentligt på djupet.
Överlag är det ett något lägre tempo här än vad vi har vant oss vid i Perfect Plan. Det kan man så klart tycka olika om. Objektivt sett är det viktigt att en skiva både blandar dynamik och har såväl ebb som flod för att bilda en intressant och koherent enhet. Subjektivt sett uppskattar jag personligen att de energiska låtarna är i majoritet. Nu är dock låthantverk, framförande och produktion genomgående i elitnivå vilket gör att jag har ett visst överseende med detta.
Michael Palace har snurrat sitt trollspö och resultatet blir en modern och krispig produktion med Palace karaktäristiska Keyboardljud och trumsound vilka gifter sig med Hillis mästerliga röst på ett förträffligt sätt.
Paret Hilli/Palace har skapat en stark och njutbar platta som det är väldigt lätt att tycka om. Även om den inte riktigt når upp till Perfect Plans nivå är jag tämligen säker på att fans av huvudbandet, såväl som fans av klassisk AOR, inte lär ha några problem att ta ”The Rumble” till sitt hjärta.
Band: Kent Hilli
Titel: The Rumble
Genre: AOR/Melodic Rock
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 18/6
Bästa spår: All For Love, The Rumble (Never Say Die), I Can’t Wait, Never Be Mine, Cold, Don’t Say It’s Forever, Still In Love.
Betyg: 7/10
Peter ”Amber St Pete” Johansson
