Black Swamp Water är ett mycket intressant och lovande danskt band som nu är aktuella med sitt tredje album Awakening. Med sig i bagaget har man Chapter One(2016) och Distant Thunder(2018). Bandet levererar klassisk hårdrock/metal som ofta skulle kunna härstamma från andra halvan av 70-talet eller första halvan av 80-talet men det finns också i mitt tycke lite modernare toner.
Min första tanke när jag drar igång Awakening och öppningsspåret Roll over är tack vare de inledande trummorna Guns`n`Roses men det är bara några få sekunder sedan tänker jag att detta låter ganska mycket Los Angeles 1984 dock utan att ta ut svängarna som t.ex. Poison eller Mötley Crüe skulle ha gjort och det är här jag menar att man har ett lite nyare och mer tillbakalutad sound som får mig att tänka på Soundgarden. Lite längre in på skivan blir det också mer och mer uppenbart att Black Sabbath och Ozzy Osbourne ligger bandet varmt om hjärtat. Låten Endless war ger klara vibbar om det och i efterföljande Send me Away bekräftar bandet sina rockhistoriska influenser bara genom att inleda låten med det underbara ljudet av en pickup som slår ner på vinylen! På andra halvan av skivan snuddar man vid Doom i låten Disappoint me vi bjuds också på Black Sabbath covern Children of the grave. Skivan avslutas sedan i samma stil som i inledningen med låtarna Now that I Know och Hammer you down.
Black Swamp Water är ett band som är väl värt att lyssna på och som helt säkert kommer att bygga upp en fanbase och skivan Awakening är bra men efter att ha lyssnat in mig på tidigare skivsläpp måste jag tyvärr skriva att jag tycker att Distant Thunder är bättre. Detta släpp har lite mindre av energi och karaktär i mitt tycke. Själv kommer jag definitivt att följa bandet framöver.
Line up:
Bjørn Bølling Nyholm: vocals
Jan Geert: guitar
Thomas Roland: guitar
Jeppe Birch Friis: bass
Kim Langkjær Jensen: drums
Band: Black Swamp Water
Titel: Awakening
Genre: Klassisk hårdrock/Grunge
Skivbolag: Mighty Music
Releasedatum: 20 augusti 2021
Bästa spår Send me away, Disappoint me och Children of the grave
Av Marcus Ahlberg
