Finska Battle Beast är tillbaka med sitt sjätte studioalbum, Steelbound. Battle Beast är ett av Finlands mest kända band och deras stil rör sig friskt mellan Power Metal, Heavy Metal och hårdrock, med en stor dos melodier i sitt spel. Även om de främst är förknippade med Power Metal är det inte ovanligt att de även kan göra så melodiösa låtar att man får en känsla av melodifestival för bandet. Ja, det är typiskt Battle Beast, skulle jag säga. Bandets stora styrka är dock deras liveframträdanden som alltid bjuder på en bra show, energi och som lätt får publiken att dras med. Sångerskan Noora Louhimo är också väldigt skicklig på att få igång publiken.
Så till albumet Steelbound. Att detta med ”mello-känsla” och att göra låtar med mycket melodi stämmer ganska bra in på albumets fyra första spår: The Burning Within, Here We Are, Steelbound och Twilight Cabaret. Låtarna funkar, men jag vet inte om de skulle tilltala varenda hårdrocksfan. Det som väger över är dock att jag är övertygad om att de skulle framföras bra live av bandet utan att någon klagar. Jag har bara en invändning mot låten Twilight Cabaret, som saknar leadgitarr (i bästa fall kompar den) där de dansanta tonerna är intakta genom hela låten. Ja, vem vill de nå ut till med den låten?
Det blir däremot mer intressant från låt 5 och framåt, då Power Metal och hårdrocken gör sig mer gällande, även om den melodiösa ådran alltid finns med. Även här gör Noora Louhimos kaskader som sångerska sig mer tillkänna då hon växlar högt och lågt i tonerna och även använder lite screams här och där, vilket är hennes kännetecken som frontperson i bandet. Last Goodbye är en tempostark Power Metal-låt som håller intensiteten vid liv. Blood of Heroes är en Power Metal-låt och riktigt bra. Styrkan i låten är att den byggs upp gradvis med folkliga toner, skarpa riff och Nooras skiftande sångregister. Det är så här en Power Metal-låt i bästa snitt ska utföras: den ska expandera mot upphöjdhet men samtidigt vara något oförutsägbar genom låtstrukturen för att öka upplevelsen. Angel of Midnight är även den rätt bra. Den är lite vad de första fyra låtarna borde ha varit om man på ett mer intakt sätt tänkt ”mello och hårdrock”. En detalj jag tycker är avgörande är att Noora har lite olika tonart i vers 1 och 2 jämfört med det högre. Ja, en liten petitess, men det spelar roll för omdömet. Riders of the Storm är en Power Metal-låt med folkliga och melodiösa inslag. Den är som en slags anthem som handlar om att vara hårdrockare, och jag kan tänka mig att den fungerar bra live. Sista spåret Watch the Sky Fall är även det en Power Metal-låt med starka melodiska inslag, men starkast är Nooras sånginsats som är intakt genom hela låten och personifierar låten.
För att summera har Battle Beast skapat ännu ett typiskt album som man förknippar med dem. Det börjar något trevande, om än inte fel, men musikernas experimentlusta är för uppenbar för de som främst vill höra mer hårdrock, även om jag återigen vill poängtera att låtarna säkerligen kommer låta bra live. Men från låt 5 och framåt blir Battle Beast mer igenkännbara och levererar det som de oftast förväntas leverera, nämligen Power Metal med mycket melodi.
Genre: Power Metal, Melodiös heavy metal, Hårdrock
Skivbolag: Nuclear Blast Records
Betyg: 3/5
Bästa låtar: Last Goodbye, Blood of Heroes, Angel of Midnight
Recension av: Anthony Ceylan
