Johan Kullberg är en av Sveriges mest anlitade trummisar. Med ett gediget CV som bland annat innefattar band som Hammerfall, Therion och Zan Clan.
Han spelar för närvarande i Wolf som släpper albumet Shadowland den första april.
Redaktör Romedahl träffade Johan på Södermalm i Stockholm och det blev en intervju om Wolf, världens bästa trummisar och hans karriär som dansbandstrummis.
Du heter Johan Kullberg men lite varstans står det Johan Koleberg. Vad beror detta på?
Det här är en ganska rolig historia faktiskt. Det var på Lion’s Share-tiden, när en snubbe som heter Borivoj Krgin hälsade på. Det är han som har sajten Blabbermouth. Vi satt och pratade och han undrade hur man uttalar mitt efternamn, för han tyckte det var så svårt att säga. Så jag frågade hur han tyckte det lät och hur han skulle stava det. Han skrev Koleberg, så man kan säga att Koleberg är en amerkansk variant av Kullberg och sen har det varit lite fram och tillbaka med mitt efternamn. Sen en annan grej för, det finns en känd dragspelare som heter Johan Kullberg som har skrivit en väldigt massa låtar. Det har hänt att jag fick brev från STIM om det är jag som skrivit den här låten, men jag är ju ingen dragspelare, så därför fick det bli Koleberg på scen och på plattor.
Hur skulle du vilja beskriva nya Wolf-plattan?
Jag och Pontus Egberg som spelar bas höll på att repa inför det här. Vi spelade sen in allt live till så kallade slaskgitarrer som låg inspelat för att få en sväng i det hela. När vi vara klara så tittade vi på varandra och så sade Pontus ”Det luktar Grammis om det hela”. Så började vi lyssna på skivan och den har en röd tråd. Wolf har utvecklats genom åren för från början var det mer ”The new wave of British heavy metal”, typ Iron Maiden, för att sen ta en liten annan riktning. Sedan jag och Pontus gick med i bandet så tycker jag att vi har utvecklats mer och mer, för både Pontus och Simon skriver lite låtar. Jag tycker Niklas har utvecklats mer och mer när han har lyssnat på våra grejer för soundet har blivit mer moget på något sätt. Det är fortfarande den där röda Wolf-tråden av ”The new wave of British heavy metal”. Om vi tar ”Dust” som exempel, som blev första singeln, så ligger inom den genren men det låter samtidgt inte som Iron Maiden tycker jag personligen
Jag tycker att den nya plattan är väldigt blandad. Jag tycker bland annat att det finns progressiva inslag samt influenser från 70- & 80-talsrocken. Håller du med?
Det är nog mitt och Pontus fel. Det har nog med att göra att vi kommer från en liten annan bakgrund och är några år äldre än Niklas och Simon. Men jag tycker det bra låtar rakt igenom och jag tycker inte det finns några direkt dåliga låtar.
Där håller jag med dig. En av mina favoriter är ”Dust” som är jäkligt bra. Vilka är dina favoritlåtar på skivan?
”Dust” är bra. Jag gillar ”Shadowland” som är andrasingeln och ”The Ill-fated Mr Mordrake”.
Om jag förstod dig rätt så har alla varit med och skrivit musiken på nya skivan?
Jag skriver inte så mycket. Jag har bara idéer om vad jag tycker och tänker. Jag spelar mest trummor och försöker arrangera trumkomp på ett snyggt sätt. Niklas skriver mest, Simon skriver också samt Pontus, som fick med några låtar den här gången på skivan som rörde om lite grytan. Men låtarna har ändå ett tydligt Wolf-DNA i sig. Han tänker Wolf när han skriver.
Var till exempel mellanspelet som du gör i ”Dust” din idé?
Nja. Jag fick det programmerat och det gick lite upp och ner liksom. Sen försöker man alltid lägga sin egen touch på det.
Berätta om trumsetet i videon, för det är ju lite spacat och som jag förstod det så är det Carmine Appice som har varit inspirationen?
Det stämmer. Jag har snöat in på vintage-trummor nu så jag fick tag på ett gammal Tama Imperialstar utan underskinn, eller ett konsert-Tama som man kan kalla det för. Jag köpte ett grundset och så började jag leta efer en bastrumma och så behövde jag en golvpuka, så nu har jag tre baskaggar, åtta hängpukor och en golvpuka. Jag saknar dock en golvpuka, för man brukar ha två men jag använde inte setet vid inspelningarna.
Kommer vi få se dig använda det live?
Kanske, vi får se.
Har ni medvetet skjutit upp släppet av skivan för att kunna ge er ut och spela när pandemin skulle ta slut?
Faktiskt inte. Tanken var ju att göra den här turnén med Raven och promota plattan men nu blev det ingenting, och eftersom vi har varit låsta till det så har väl folk inte varit intresserade av att boka upp oss, utan bokat in andra i stället om jag förstod det rätt. Vi hoppas att vi kan få ihop något ändå.
Både du och Pontus Egberg gick med i bandet samtidigt år 2019. Kan du berätta mer om det?
Det var tiden efter Hammerfall, där jag var vikarie för Daniel Wallin under ett år. Sen efter det var det ganska dött och det hände inte så mycket. Folk kanske trodde att jag fortfarande var med i Hammerfall och inte hörde av sig på grund av det. Det var det faktiskt Pontus som ringde mig och berättade att Wolf sökte ny trummis. Pontus spelade med King Diamond på den tiden och det var Kings gitarrist Mike Wead som jobbar i studion där vi spelar in, som hade sett mig spela på Pontus 50-årsfest. Jag hade bara suttit där och jammat till lite fyllegrejer men han tyckte att Pontus skulle kolla om jag var intresserad. Jag tyckte att det lät intressant, så jag lyssnade lite på låtarna, pratade med Simon och Niklas och så ringde Pontus till mig och berättade att han också ska vara i bandet för Wolfs basist hade också hoppat av. King Diamond är ju Pontus huvudband egentligen, men det är väldigt långt mellan gångerna som han själv säger. Men tydligen ska dom i väg till hösten tror jag.
Niklas är ju den enda orgninalmedlemen kvar i bandet. Hur ser demokratin ut i Wolf egentligen?
Niklas skriver det mesta, men jag tror att vi ändå är ganska jämna i hierarkin så där. Niklas bor i Örebro, så vi stockholmare får driva lite av det som är här. Men det är såklart Niklas band så han har väl det slutgiltiga ordet efter diskussioner, men det är så det ska vara tycker jag.
Det är ju inte första gången som du är med i ett band med en stark uttalad bandledare. Jag tänker på Niklas nu i Wolf och även på Christofer Johnsson i Therion som du var medlem i under många år. Är det tufft att vara med i ett band med så stark uttalad bandledare? Jag tänker att man har idéer men inte vågar föra fram dom.
Det är en sanning med modifikation. Christofer är en väldigt rak och tydlig ledare, men han vill ändå att man ska vara involverad, skriva låtar och hjälpa till på alla sätt och vis. Han frågade mig om jag ville vara med i bandet eller vara avlönad. Då valde jag avlönad för det kan vara så att en turné kan gå back och då kommer man hem med en skuld, i stället för att komma hem med pengar. På den tiden var jag ensamstående med tre barn, så därför valde jag att vara avlönad för att slippa risken med att komma hem med en skuld.
Även Niklas vet vad han vill men samtidigt är han öppen för förslag, lyssnar och gillar att bolla idéer med oss, så så hemska dom inte.
Hur kom du med i Therion?
Det var Tomas Vikström som fick med mig i Therion. Han hade fått platsen efter att Mats hade lämnat. Sen hoppade trummisen Mats samt gitarristen och bassisten av efter Gothic Kabbalah-turnén. Tomas var på mig som fan, sa att jag måste hänga med på det här och så frågade han samtidigt om jag kände någon bassist. Då ringde jag till Nalle Påhlsson och så hängde han på.
En upptäckte en liten grej när jag gjorde min research inför denna intervju. Jag hittade inte en enda intervju med dig när jag googlade på dig. Hur kommer det sig?
Det har varit dåligt med det. Jag har gjort lite smågrejer i Italien, men på senare tid har det börjat rulla på lite. Jag har gjort en grej med The Swedish Metalpod, nu gör jag det här med dig och sen har jag en annan grej på gång, som jag inte kommer ihåg nu. Folk börjar höra av sig, men det finns inte så mycket att intervjua mig om. Jag har väl gjort lite med Lion’s Share och Therion, men hållit mig mest i bakgrunden. Sen finns det väl lite trumklipp och sånt där.
På tal om det så sökte jag även på trumsolon med dig och jag hittade bara ett som var ganska gammalt. Hur är din relation till trumsolon?
Jag är med i ett Kiss-coverband som heter Kyss. Där finns det massor att finna. När jag var liten så tyckte jag det var skitcoolt med trumsolon av Peter Criss, men idag är det skit samma. Då ska det vara någon exceptionellt, som Tommy Lee till exempel. För min egen del så tycker jag om att lyssna på trumsolon om det är jazz fusion från Dave Weckl eller liknande.
När vi ändå är inne på Peter Criss så läste jag att du är influerad av honom.
Det var han som jag växte upp med. Jag kom ihåg när man fick höra talas om att det var fyra gubbar som sminkade sig som skräckfigurer. Det var liksom ”Wow, vad är det här för någonting”. Sen kom det någon med en Kiss-platta när jag var 7-8 år och fick se där här. Jag blev helt tagen så hela mina uppväxt var det bara Kiss som gällde. Det var först när jag var 13 och gick med i mitt första band som jag upptäckte lite andra genrer. Det var fusion, västkust och AOR, så det hände lite grand.
Jag läste även att Neil Peart (Rush), Jeff Porcaro (Toto) och Terry Bozzio (Frank Zappa) har varit stora influenser för dig. Vad har dessa trummsar betytt för dig?
Väldigt mycket. Framför allt för att få trummorna att svänga. Idag kan man göra det väldigt statiskt med hjälp av trummaskiner och så där. Ett kul exempel var när Nalle Påhlsson ringde mig och sa ”Du gillar ju Porcaro och jag hör Porcaro i dina fills och ditt sväng”. Jag blev helt överrumplad, för jag var under många år väldigt inne på Toto för att det var så perfekt och snyggt spelat.
Jag har hört att du är den bäste ”boom-klaff”-trumisen. Vad betyder det?
Ha,ha! Vem har sagt det? Det är nog Jeff Porcaros fel. Han är ju verkligen boom-klaffens mästare. Phil Rudd är ju bra, och John Bonham var lite boom-klaff på sitt sätt.
Jag måste fråga om John Bonham för alla säger att han var så jäkla bra. Vad var det som gjorde honom så speciell?
Han hade det där svänget i sitt spelade. Hans fills och så där kanske inte är så jättesvårt att spela men hans groove som han hade var något speciellt.
Det är väl lite samma med Thin Lizzys trummis Brian Downey?
Också en favorit när jag växte upp och det är han fortfarande.
Du var med i Hammerfall en period när du vikarierade för David Wallin. Kan du berätta mer om det?
David kunde av lite olika anledningar inte vara med i bandet just då. Pontus Norgren, som är en gammal kompis till mig, ringde mig och undrade om jag kunde hoppa in och hjälpa dom. Så det var en USA-turné, en Europa-turné samt en festivalsommar som jag spelade med dom och det var väldigt roligt. Sen var det inte riktigt min typ av musik. Jag kände till ”Hearts on fire” men annars kunde jag ingen annan låtlitel med dom, så jag fick lyssna in mig på deras material. Men jag förstår varför det är stort och det är jäkligt häftigt att sitta där och höra publken sjunga med.
Var det någonsin tal att om fortsätta i bandet?
Det var lite snack fram och tillbaka om David skulle komma tillbaka eller inte. Men så kom han tillbaka och så var det frid och fröjd och det var inga hard feelings alls.
Om vi tar till exempel Hammerfall eller Treat, som jag vet att du har hoppat in och hjälpt till med väldigt kort varsel, hur känns det att komma in med vetskapen att ”nu måste jag lära mig nya låtar väldigt snabbt”?
Som tur är så har man fortfarande ganska så bra gehör men jag vill ha en setlista så fort som möjligt så jag kan lyssna in mig, sitta själv, öva och gärna repa med bandet.
Sist med Treat så var det inget rep alls. Jag och Pontus Egberg var nere och spelade till lite backtracks och sen åkte vi ner till Göteborg och lirade med dom. Och Anders Wikström sa efteråt att det där var det bästa vicket jag hade gjort, så det var kul.
Jag tittade på vad du har gjort under din karriär och det är en lång radda med inspelningar och artister/band som du jobbat med. Det är Lion’s Share, Therion och Zan Clan om vi ska nämna några. Någon som du är särskilt nöjd med?
Jag gillar de flesta Lion’s Share-produktionerna, dom är jag är stolt över. Therion, Randy Piper och Zan Clan var skitkul att göra.
Har du mer grejer som du håller på med just nu?
Just nu håller jag på med House of Lords med James Christian på sång. Jag är ett stort fan av honom, så när jag fick frågan så tackade jag ja direkt.
Varför tror du själv att det är så många som vill jobba med dig?
Jag tror att jag är ganska snabb, väldigt lyhörd och levererar det som efterfrågas. Om du vill ha ett specifikt fill här så gör jag det. Jag kan inte spela dödsmetall, för jag fixar inte det där snabba.
Du har ju spelat in med Wolf och ni ska ju säkert ut och spela. Är det svårt att klämma in allting med dina sidogrejer?
Det är ju ett pussel hela tiden. Pontus är ju proffmusiker som spelar med allt och alla och Simon likaså. Men det går oftast ändå till slut, men det är absolut som pussel som sagt.
Om vi räknar bort dödsmetall. Vad tackar du nej till?
Jag fick en förfrågan från ett turkiskt band som ville anlita mig. Jag bad dom att skicka plattan och det gick så jävla fort. Jag sa att jag fixar inte det här men dom tjatade på mig och tyckte att jag skulle komma ner till Turkiet och spela in där. Men jag sa bara nej utan dom fick skicka filerna till mig så jag kunde spela in hemma. Dock ville jag inte egentligen spela in för jag ville inte hamna i dödsmetallfacket. Jag drog till med en saftig peng och sen hörde jag inte av dom något mer. Man kan väl säga att dom tackade nej utan att säga någonting.
Anpassar du ditt trumset efter det du spelar eller kör du på ditt standardset med två hängpukor och två golvpukor?
Det är standard för mig. Ett tag körde jag med en häng och två golv. Man behöver inte så mycket mer, så tillvida någon inte säger att man behöver längre fills, för då får man plocka in fler pukor.
Skulle du under en turné vilja använda ett lite mer spaceat trumset som typ Alex Van Halen, Tommy Lee eller Mike Terrana?
Jag älskar att titta på balla trumset. Har lite svårt för vissa popband som kör på typ samma trumset som man hade i skolan. En häng, en golv, en crash och en ride och sen var det klart. Det kan ju vara lite mer, typ en gonggong till exempel. Jag gillar att det ser snyggt ut med cymbalerna som sitter ordentligt och så vidare.
Mike Terrana sticker ju ut liksom Tommy Lee och de andra old school-trummisarna.
Vilka är världens bästa trummisar?
Jeff Porcaro naturligvis för han är min husgud. Sen tycker jag Vinnie Paul var skithäftig, när man växte upp och lyssnade på lite hårdare musik. Första gången man hörde Pantera så undrade man liksom vad fan är det här? Tommy Aldridge och Terry Bozzio tycker jag fortfarande är skitbra. Sen idag hör inte Peter Criss dit längre, men han lärde mig ändå att spela trummor och han har något unikt.
När du nämner Tommy Aldridge så tänker jag cymbaler delux.
Ja verkligen. Tommy är ganska stiff men jag gillar hans exakthet. Alltid samma snurr, samma trumsolo som han gjort sen 70-talet med händerna.
När jag ändå är inne på Whitesnake så tycker jag att Brian Tichy är svinbra. Där har vi en kille som är en ung och modern trummis som har både groove och sväng. Han har en skola på Drumeo som man kan tanka hem och jag har sett lite av vad han gör. Vi pratade lite om Bonham förut och Brian visar i sina videor hur han tänkte och hur han fick fram sitt groove. Jag tycker faktiskt han låter väldig nära Bonham men skillnaden är att han har det där moderna som inte Bonham hade. Han kan ju spela rappt och snabbt som är populärt idag och det fanns ju inte på den tiden när Bonham levde.
Vilka plattor är dina grundbultar för rock/hårdrock?
Kiss ”Rock and roll over” var min första Kiss-platta, sen var det Toto med ”Hydra”-plattan. Jag var väldigt smörig ett tag men sen kom ”Operation mindcrime” och när jag hörde den så blev jag helt såld och köpte alla Queensrÿche-plattor direkt. Dom första var sådär men Mindcrime är grym. ”Images and words” med Dream Theater har också satt sina spår i mig.
Kommer du ihåg ditt första trumset?
Det var ett Star som jag fick av min far. Snyggt rim va? Ha ha ha! Star hette det innan det blev Tama. Det fick jag på min åttaårsdag men vi bodde i lägenhet. Så jag hade tur som fick jag låna en lokal som jag kunde ställa upp setet i, så jag var där varenda rast fram tills jag var 13 och bara bankade. Sen gick jag med i mitt första band och vi repade i en källare innan vi fick en replokal i ett känt ställe i Fagersta där jag bodde på den tiden. Stället hette Kottmossen och det var där alla band huserade.
När började du med dubbla baskaggar/dubbeltramp?
Jag skulle göra en inspelning med något band på 80-talet och dom tyckte att jag skulle lägga på en kagge till. Men jag sa att ”det kan ju inte jag” men vi tog en lös kagge och en pedal och så körde vi. Sen fortsatte jag med dubbelpedal, till och med när jag körde dansband. Dansbandsgubbarna sa till mig till slut att ”ta inte med dig den där pedalen nästa gång för du förstör låtarna”. Du kan ju tänka dig själv publikens reaktioner när vi körde ”Gråt inga tårar” och från ingenstans kommer det ett dubbeltramp. Men jag satt ju och övade för det var ju ganska enkla komp. Sen körde vi fyra set per kväll så det fanns mycket tid att öva.
Har du lirat dansband?
Jajamän. När jag var 18 och bodde i Fagersta så fick jag en förfrågan om jag ville spela dansband. Jag tänkte att jag vill ju fan vara hårdrocksstjärna, spela låtar som ”Gråt inga tårar” var ju inte direkt det jag ville göra. Men de tjatade, plus att det var bra pengar på den tiden, så vi åkte torsdag till söndag och så jobbade jag de andra dagarna. Så jag tjänade pengar som gräs på den tiden och köpte bland annat en bil kontant, så det gick hur bra som helst.
Slutligen så undrar jag om framtiden. Har ni spelningar med Wolf inbokade?
Två turnéer gick ju åt skogen tack vare pandemin tyvärr. Vi fick ju avbryta pandemiturnén med Grand Magus i mars 2020, då det blev lockdown överallt. Vi skulle gjort klart turnén nu i mars, med den blev struken helt och hållet. Sen skulle vi åkt med Raven i april på en treveckors-turné men den blev också inställd av oklara anledningar. Vi gjorde en spelning på Debaser med Sorcerer och Tad Morose i början av mars.
Vi har en bokare som håller på att försöka boka upp men det är svårt eftersom allt har blivit uppskjutet. Vi försöker få ihop någonting i höst och sen försöker vi få ihop lite festivaler som ligger i luften, men vi har inte fått något svar på det än.
Tack för den här stunden Johan. Det var riktigt trevligt att prata med dig!
Tack själv.
Text och bild
Ulf Romedahl
