Den som verkligen intresserar sig för Steve Vai har säkert också koll på den ständiga utveckling den mannen alltid strävar efter. På nya skivan har han specialbeställt en gitarr som fått namnet Hydra, en trehalsad gitarr varav ena är en sjusträngad, en tolvsträngad samt en fyrsträngad basdel. Detta är gitarren som använts på öppningspåret Teeth of Hydra. Alla delarna byggda för gitarren får sin tydliga plats. Låten börjar lugnt och får allt mer rymd och tyngd ju längre den pågår.
Efterföljande Zeus in Chains har också en tydlighet i av att använt Hydra. Låten är också en av de bästa där både melodi och komp är minnesvärda, lätta att nynna med i med andra ord. Precis som jag vill ha det.
Två och en halv låt in i Inviolate hinner jag tänka att Vai nog har valt att bli mer återhållsam men sedan flippar det ut i lika många låtar. Steve Vai äger en halvakustisk Gretsch som han har haft en tanke att skriva en låt med och inkludera på skivan vilket är sker i låten som är starten till det krångliga Little Pretty som låten heter har när vi nått halvvägs börjat flippa ur en del. Även om Little Pretty bidrar med en lite annan ljudbild så blir senare delen av låten blir väl krånglig att lyssna på även om jag skulle tro att de gitarrister som ser Vai som en inspiration kan uppskatta Little Pretty.
Efterföljande Candlepower fortsätter även den lite väl krångligt. Progressivt och lite jazzfusion. Candlepower har sina roliga partier med taktbyten och när gitarren spelar följsamt och då känns det gött, det limmar ihop.
Apollo in Color däremot gör mig bara irriterad. Det spelar liksom inte någon roll om man heter John McLaughlin, Al DiMeaola eller Steve Vai, obegripliga tonföljder, i eller fritt, ifrån diverse skalor är inte kul att lyssna på. Måhända om man är en duktig gitarrist att det är roligt att spela dessa udda tonföljder. Så en uppmaning där ute träna hur mycket ni vill på att spela konstigt men släpp det aldrig på skiva.
De resterande fyra låtarna är däremot väldigt trevliga och riktigt bra. Här bjuds på melodiskt lir där han balanserar sina arr emellan hårdrock och metall.
Min favorit av de fyra är Greenish Blues som är lite lugnare och stundtals ger en lite svävande känsla. Inte lika myclet som avsöutande Sandman Cloud Mist men ändå med ett stundtals melankoliskt lir. Att han även här spelar ut lite extra och tar de lite krångligare vägarna funkar speciellt som det inte pågår allt för länge.
Det finns ytterligare en liten historia bakom en av låtarna. Knappsack som skapades när Vai hade högerarmen i mitella efter en axeloperation, vilket ledde till att hela låten spelas med endast vänsterarmen, något som också visats upp på youtube, ett klipp som i sin tur skapade en viral utmaning för unga artister som spelat in sig själva när de tar sig an låten.
Involate innehåller inte nån ny For The Love of God eller The Audience is Listening men det finns delar av plattan som jag verkligen gillar likväl som det finns delar jag inte uppskattar.
Sammanfattningsvis är det väl överlag så med den fenomenale gitarristen Steve Vai att min smak inte klickar 100 med det han presenterar, ändå tycks jag vara nyfiken varje gång han släpper något nytt.
Artist: Steve Vai
Album: Hydra
Bästa spår: Teeth of Hydra, Zeus in Chains och Greenish Blues
Releasedatum: 28 januari
Skivbolag: Favored Nations
Av: Mathias Westman
