Skivbolag: Nuclear Blast
Genre: Heavy/power metal/hard rock
Betyg: 6/10
Kändes som igår när det här bandet från grannlandet Finland debuterade med det rätt lyckade albumet ”Berserker” (2017). Inte så konstigt med tanke på att det bara var för lite mer än ett år sedan (det var ungefär då jag upptäckte dom). Hursomhelst… Beast In Black är tillbaka! nya albumet ”From Hell With Love” har precis tagits ur ugnen (det kom ut idag) och den här recensionen har jag sett fram emot att göra. Beast In Black har hunnit skaffa sig en bred publik över hela världen, även här i Sverige ser dom ut att ha många fans. Dock inte så konstigt med tanke på att dom flesta medlemmarna redan hunnit bli kända med sitt förra band Battle Beast. Man skulle kunna säga att Beast In Black följer samma mönster som Battle Beast fast lite mer power metal-orienterat. Bandets sångare Yannis Papadopoulos är dessutom en klart skicklig sångare med en väldigt flexibel pipa som kan gå från vass till väldigt melodisk (näst intill kvinnlig) så det är väl också en av orsakerna till att Beast In Black blivit så stora som dom är idag.
Blev först väldigt förväntansfull när jag hörde att Beast In Black skulle släppa nytt album redan i februari, men tyvärr blev mina förväntningar lite lägre när första singeln ”Sweet True Lies” kom ut. Den låter väldigt glammig, har ingenting emot den genren men detta var inte alls det man förväntar sig av ett band som Beast In Black. Därefter kom ”Die By The Blade” som låter lite mer som en Beast In Black-låt, men ändå inte särskilt övertygande den heller. Påminde lite om dom gångerna när Battle Beast fått till en crossover mellan hårdrock och syntpop. Med det sagt hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig… men hoppades ändå att det skulle finnas bättre låtar och det gör det. Beast In Black öppnar eld direkt med första låten ”Cry Out For A Hero” som är helt klart en av skivas bästa låtar. Andra låtar jag tyckte var lyckade är ”Heart Of Steel” (var rädd att det skulle vara en Manowar-cover), ”Repentless”, ”Unlimited Sin”, ”Oceandeep” (bortsett från introt som påminde lite om Celine Dions ”My Heart Will Go On”) och kanske ”This Is War”.
Ska vi vara kritiska mot ”From Hell With Love” så kan man ta upp mindre intressanta låtar som ”True Believer”, ”From Hell With Love” (ett rejält misslyckande om titelspåret inte är en av dom bästa låtarna) och självfallet ”Sweet True Lies”. Ljudet låter fortfarande ganska grötigt men antar att det identifierar dom en aning så det är väl bäst att vänja sig och jag hade förväntat mig mycket mer än det jag hörde… åtminstone att dom skulle hålla samma standard som i ”Berserker” men även det var för mycket.
Värt att ta upp är att bonusutgåvan kommer med två covers… den ena är ”Kill By Death” med Motörhead och ”No Easy Way Out” med Robert Tepper. Båda var väl ganska okej… men jag som hört originalversionerna föredrar naturligtvis dom.
Trots mitt lilla hopp om att resten av albumet skulle innehålla samma nivå Beast In Black visade i sin debut var jag ändå beredd på att ”From Hell With Love” inte skulle vara lika bra. Det finns som sagt bra låtar som räddar albumet tillräckligt för att det ska bli godkänt men man kan ändå inte neka det faktum att ”From Hell With Love” blev lite av ett nederlag jämfört med ”Berserker” och det förklarar slutbetyget här ovanpå.
Av: Lucas Zimmermann
