Exhorder är ett amerikanskt groove metal- och thrash metal-band från New Orleans, Louisiana. De var aktiva på 80- och 90-talet och är återigen aktiva sedan 2008.
Jag har lyssnat på plattan ”The Law tidigare” och har alltid tyckt att det här är en lite råare twist på thrashen vi känner igen sedan 90 talet. Det är lite platt och inte så bearbetat. Här skiljer sig ”Defectum Omnium” från de äldre släppen. Men har lagt ner mer tid på både produktion och melodi. Det är modernare men vad kan man vänta sig av en platta som släpps trettiofem år efter debuten? Deras senaste släpp ”Mourn The Southern Skies” var snäppet mer melodiskt än ”Defectum Omnium” och jag var osäker på om det är bra eller dåligt?
För er som läst mina recensioner tidigare så är jag ju lite kär i det skitiga och jag tycker nog att ”Defectum Omnium” är mer Exhorder än vad ”Mourn The Southern Skies”. Exhorder är för mig en återblick till 80/90 talet och samtidigt ett tillfälle att använda den moderna tekniken för att lyfta fram såväl sången som den totala ljudbilden som gick förlorad back in the day.
Wrath of Prophecies startar upp med en riktigt skön känga. Det hörs att man valt att gå lite old school och låter det flyta på. Det är extremt skönt att höra hur de lagt ner tid på att fortfarande behålla skramlet från det trashiga och ändå lyfta fram såväl gitarr som trummor utan att de drunknar vilket de lätt gjorde back in the day. Under The Gaslight följer upp med en något mer melodisk känsla. Det är riktigt snyggt och man hör klassiska gitarr riff som lyftar fram vad de står för rent musikaliskt.
Forever and Beyond Despair är så jäkla bra! Lyssna på trummorna och breaket ca 1 minut in i låten. Det byggs upp så otroligt läckert med basen som glider in sist innan bryggan och det är riktigt skönt att höra hur det lyfter fram emot gitarrsolot ca 2 minuter in. Jag sitter nästan och ryser.
The Tale of Unsound Minds börjar med ett nästan Type 0 intro. Det är mörker och det är slow. Det är nog här man får in groove Metal i genren. Sången känns nästan som en hyllning Layne Staley som lämnade oss allt för tidigt. Man har samlat mycket av det bästa från 90 talet här tycker jag.
Divide and Conquer går in på thrash med lite rockigare vibbar. Det är en skön brytlåt som kanske inte var något jag väntade mig på skivan men samtidigt så är det nog svårt att hålla sig till ren metal när det finns så jäkla mycket bra rock. På sina ställen påminner Kyle Thomas röst om Lukas Rossi som vann Rockstar Supernova 2006. Och det är inget fel med det! Det är häftigt att få höra bredden i rösten. Year of the Goat går tillbaka till den lite mer klassiska thrashen vilket man anar redan när man läser titeln. Riktigt skön med nedstämd bas och snabba dubbelkaggar.
Taken by Flames möter upp med klassiskt intro med långsamma cymbaler och en nedstämd bas som möts upp av lätt tuggande gitarrer. Jag känner nästan smaken av folkölen som intogs i soffan hemma hos Tormentor när vi lyssnade in oss på nya plattor. Det här är något som vi alla hade gillat då, med snabba tempoväxlingar och rejält tunggung. Defectum Omnium – Stolen Hope börjar med en sång som låter lite som gregorianska munkar. Jag undrar först vart det här ska leda då låten är över sju minuter lång men efter ett tag lyfter de in instrumenten och det blir lite doom feeling i det. Återigen en flirt med 90 talets sound, de mixar ihop det här väldigt bra.
En snygg akustiskt gitarr startar upp Three Stages of Truth – Lacing the Well. Men det går över! Haha, nej allvarligt talat är det ett snyggt intro som visar hur begåvade musiker de är. Det är inte lätt att skapa något sådant här och få det att låta snyggt och melodiskt utan att talla på den hårda tunga känslan men det lyckas de bra med!
Sedition öppnas upp med en punkig feel. De tär en känsla som fortsätter genom låten, lite punkmetal. Sådan där som får publiken att gå igång ordentligt när den spelas live. Tänk Moshpit, det är svårt att förmedla på skiva men jag kan tänka mighur det ska låta live. Desensitized hoppar direkt in i tempo och snabba riff. Det går över till trash igen och det är inte utan att jag rycks med och luft-trummar för fullt!
Your Six släcker ljuset när baren är tömdt. Känslan i det slöa tempot är ett bra avslut på plattan som inte direkt bjudit på någon vila sedan första tonen. Även om vissa låtar bjuder på en halv minuts respit så har de en genomgående tyngd som känns bra för någon som gillar den klassiska stilen av thrash och ren metal. Att de bjuder på influencer från andra genrer ger det bara en cool vibb som tilltalar mig personligen. Vill du höra en välproducerad platta som ger en skön känsla av hur det var, hur det kunde ha varit och hur det blev så är det här ett måste i skivhyllan.
Exhorder
Defectum Omnium
Genre: groove metal/thrash metal
Label: Nuclear Blast Records
Release Date: 08.03.2024
Betyg:

Tracklist:
- Wrath of Prophecies 4:13
- Under the Gaslight 4:20
- Forever and Beyond Despair 3:02
- The Tale of Unsound Minds 5:00
- Divide and Conquer 2:38
- Year of the Goat 3:26
- Taken by Flames 5:18
- Defectum Omnium – Stolen Hope 7:13
- Three Stages of Truth – Lacing the Well 6:45
- Sedition 2:56
- Desensitized 4:58
- Your Six 4:27
/P ”The Poseur” Pousár