Wildnite! Snacka om warm up!! Publiken är med från start och sjunger med glädje med i allsången. Om du inte hört dem innan rekommenderar jag definitivt en lyssning för det här är riktigt bra!! Och det märks på publiken. Alla är här för Pretty Boy Floyd men de drar igång det redan nu. Det är liv och ös och alla ser så sjukt glada och nöjda ut redan. Fyllan är inte ens i närheten så närvarande som den kunde ha varit. We all get high on the music istället. Men hur bra de än var så fanns det ju en huvudakt som vi väntade på med pirr i magen.
Pretty Boy Floyd!!
Det märks att en hel del inte läst vad som står på planschen. Pretty Boy Floyd spelar Mötley Crues Too Fast For Love men här blandas det såklart in lite Leatherboys with electric toys och Rock and Roll Outlaws och havet bubblar i hettan. För det är så in i helskotta varmt! Om det börjar bli höst ute äre det banne mig högsommar här inne.
BackStage Rockbar är den perfekt krogen för den här typen av spelningar. Det är trångt, varmt och intimt! Och det är väldigt få som inte är överlyckliga. Däremot finns det en och annan som försöker smita in men ser ni, den gubben gick inte.
Steve frågar om sminket ser okej ut i ljuset och det är klart det gör! Hela publiken är djupt förälskade i den välsminkade mannen som sjunger så vackert. Wild angels…
Jag startade längst fram men värmen blev övermäktig. Jag vänder mig om och inser att det är sjukt trångt. Mitt äventyr ser ut att misslyckas innan jag ens börjat, men se! Hårdrockare är väl de bästa människorna i världen? En lång långhårig man ser mig någon meter bort och mimar ”Vill du ut?” Jag nickar och han börjar peta på folk och peka och visa att någon vill komma fram. Vilken hjälte! Och oavsett hur onyktra de andra var så gjorde de sitt yttersta för att se till att jag kom fram ordentligt.
Pretty Boy Floyd är så sjukt proffsiga. Och vansinnigt sleeziga! Det de gjort genom åren och det de gör ikväll har en själ och rytm som är svårt att slå. Många har försökt och misslyckats. Sångens underbara gnälliga ton som ändå är så säker väcker lekfullheten både på och framför scenen. 48 Hours håller alla vakna och det finns nog ingen i stan som missat att det är spelning på BackStage Rockbar ikväll.
När Too Fast For Love är på g börjar det liksom pysa i lokalen. Publiken vaggar lite och det retas lekfullt mellan Steve och de som står längst fram. (Varför stod jag inte kvar, Undrar tanten?) Sen inser jag att den extrema energin och laddningen där framme hade antagligen brutit av mig på mitten! Öset som pågår är helt galet!! Det handlar inte om att det ska låta perfekt eller som Mötley, det handlar inte om att spela rent och snyggt. Det är skitigt och nästan kletigt. Det är höga ljud, och oljud! Och det här är precis vad den här publiken vill ha!
Jag hade nästan glömt hur det här var. Men nu kryper minnen från Pretty Boy Floyd på Harrys i Växjö fram och det var precis lika jäkla rått då och då har det gått tio år! Jag har åldrats, det har INTE Steve gjort. Han är om möjligt yngre! (Ska jag berätta om hur vår fotograf fick en gratis t shirt av Steve den kvällen? 😉 **)
Merry Go round är nog den låten som låter mest Clean om vi ska försöka sätta den titeln på någon låt. Jag vet att det står minst ett Die Hard fan längst fram som nästan gråter när den spelas och det förtjänar han. Ett stort fan av både Pretty Boy Floyd och Mötley Crue som redan innan var som ett litet barn. Steve är inte rädd för att skoja om Mötley med honom eftersom han har deras t shirt på sig men han tar det med ett leende. Det är en sån kväll. Alla ser alla och alla verkar njuta lika mycket av upplevelsen.
Good Girl Gone Bad drar oss vidare på Pretty Boy tåget! Det är galet bra och det finns nog ingen som inte blir tillfredsställd. Last Kiss följer upp och jag ser hur folk börjar dansa, de tvistar liksom och några buggar och det gör mig så jäkla glad att se de här människorna njuta av den här stämningen. För den finns inte alltid där när det spelas hårdrock. Den här kärleken och lekfullheten är unik. Bandet kör I Wanna Be With You som är en favoritlåt och det är alltid lika underbart att få höra den live. Jag blev inte besviken den här gången heller.
När jag sitter här inser jag att det är något jag känner igen hos Steve som finns hos Marco Mendoza, hos John Corabi, Bob Wayne och många andra som spelar på stora som små scener. Som pratar med fansen. Som ger av sin tid för att de vill det, för att de njuter av det och för att de själva mår bra av det. Så när publiken sjunger med i Rock & Roll (is Gonna set the night on fire) kan jag bara le och skratta för jag känner verkligen energin som flödar i det här rummet. Människorna som är här, publiken, banden, personalen… alla känner det och även om den fysiska tröttheten kommer oavsett så kommer alla bära med sig en del av kvällen hem.
Wildnite
** Pretty Boy Floyd T shirten.
Jag och Dennis såg för drygt tio år sedan att Pretty Boy Floyd skulle spela i Växjö. Vi tjöt rakt ut och min svåger blev minst lika exalterad så att dra dit var en självklarhet. Vi står längst fram och de häller sprit i munnen på oss och öser till tusen. Vid ett tillfälle skriker Steve ”Who is going to show us their titties for a T?!?” Ingen rörde sig så Dennis och hans bror ryckte upp sina tröjor. Steve täcker ögonen och pekar på Dennis och skriker ”Youre to hairy!!” Och ger svågern t shirten. Nu var den för liten för honom så Dennis fick den trots allt. Han berättade det för Steve igår som skrattade gott. 😁