Myles Kennedy spelar på Sweden Stage. Det känns lite skumt när man vet hur extremt populär han är. De mörka molnen ovan skrämmer inte den växande skaran av fans i första taget! Även här är publiken i spridda åldrar och man ser idel leenden. Det är folk med mantel, beholder mask (d&d ftw 😉 ), fuskpälsar (som faktiskt ser väldigt varma och mysiga ut) och flanellskjortor. Väldigt många rutiga flanellskjortor. De flesta verkar vara helt obrydda när det börjar rulla in lite kyligare luft. De vill bara se Myles! När han kliver ut och börjar droppa från himlen börjar det trots allt skingras något. Det regnar, det regnar lite till och till slut är det så pass stora droppar att det känns som att det slår emot huvudet på en! I panik drar jag på mig en regnponcho och försöker skydda datorväskan men jag själv blir blöt inpå benen! Men vad gör det för jädrar vad karln kan sjunga! Och spela! Hans gitarrspel är onekligen något av det rockigare jag hört idag. Det är rockmusik i sitt esse! Myles tackar publiken upprepade gånger för att de trotsar naturens lagar och stannar kvar med honom och undrar om regnet var någon form av tecken? Tecken på vad? Det sades aldrig.
Men den här spelningen var fantastisk. Det var mest musik från förra och nya plattan och det var en galet fin blandning som hade modifierats här och där för att ge en lite rockigare ton. Jag ville ha mer, även om det hade betytt att det skulle regnat lite till.
Det är nu jag inser att min telefon inte fungerar. Jag kan inte göra anteckningar eller publicera som innan, skärmen är svart. Som tur var har jag en backup så jag kunde skriva men inte koppla upp mig, därav denna sena uppdatering! Regnet har upphört!
Vi drar mot Festival stage för det är där festen fortsätter! Slipknot gör sitt första gig på Sweden Rock Festivalen och det märks att de är ett av banden som verkligen dragit folk idag. Det är den där känslan av tjurrusning när folk på campingarna inser att de börjar spela ”typ NU!” och rusar i ren panik rätt in i folkmassan med adrenalinet i halsen! Det är helt vansinnigt mycket folk, jag ser alla typer av människor och pratar med ett par som varit här sedan i måndags. De var trötta men jäkligt nöjda med tillvaron. En del förändringar var de lite störda av, som att det inte fanns de ambulerande kaffeförsäljarna som funnits tidigare eller att det var flera av säljarna utanför som var försvunna. Men det kallas väl utveckling? Musiken var det dock inget fel på fick jag reda på innan de skyndade in i massan framför scenen.
Slipknot slår på stora trumman och det är ren och skär våldsam energi som rusar fram över publikhavet. Det är det mörka, snabba och kantiga som gör dem till det de är och samidigt har den en sådan respekt för fansen och publiken som står där. En sak som jag rördes av var när Corey Taylor bad publiken att sända all möjlig positiv energi till The Clown som är hemma för att stötta sin fru. Han skriver själv på instagram ”Hello to all of our fans, it’s the clown. I would like to take a moment to tell everyone that I’m back home supporting my wife through some health issues, and I’ll be back on the road as soon as I can.
We’ve been through this before and as always, we appreciate the love and support. See all of you very soon.”
Vid det här laget är mina kläder genomblöta Dennis tröja är blöt på magen och kylan börjar göra sig påmind så det börjar bli tid att bege sig mot stugan! Och här är vi nu. Redo för natten och en ny dag imorgon!
God natt!
/Pauline och Dennis