Det tog 27 långa år innan jag äntligen fick se dem live, och tillfråga på allt sker det på Villa Belparc i ett sommarvarmt Slottskogen! Jag hade inte åldern inne när Atomic Swing besökte Göteborg första gången 1992. Då spelade man på legendariska Magasinet och var det hippaste bandet i Sverige. Första singeln ”Stone me Into the groove” hade precis släppts och spelades frekvent på både ZTV och MTV. Den blev en megahit som bandet obegripligt nog skulle få problem att matcha under sin relativt korta existens. Sedan dess har bandets musikaliska motor och ledstjärna Niclas Frisk hunnit med att jobba med Nina Persson (The Cardigans) i A Camp, släppt en soloplatta, skrivit musik till film och TV, skrivit hits till bl a Titiyo och Jerry Williams samt temporärt återförenat Atomic Swing 2006.
Hiten som Frisk skänkte till Jerry Williams går under namnet ”Dream on”. En återhållsam sextiotalsinspirerad dänga som blir en trevande inledning på kvällens spelning. Det är till att börja med en något avvaktande publik, vilket inte är så konstigt då bandet inte riktigt hittar energi och styrfart förrän i brottarhitten ”Smile”. Vi får en utdragen version med en spexig bandpresentation som grädde på moset. Av jublet att döma är det ett bevis så gott som något på att konserten nu är igång på allvar!
Gravt underskattade ”Teenage divina” är en av Niklas Frisks mest geniala kompositioner. Det oemotståndliga tvärflöjtsriffet (!) spelas ikväll förtjänstfullt på klaviatur av fantastiske Micke Lohse. Man skulle kunna luras att tro att melankoliska mästerverket ”Bossanova Swap meet” skulle generera de mest entusiastiska applåderna för kvällen, men så är icke fallet.
Istället infaller kvällens största jubel under ordinarie set till fantastiska ”In the dust”, vilket inte är konstigt då denna partydänga har både sväng, psykedeliska passager och brassiga hookar i refrängen.Innan största hiten ”Stone me Into the groove” avslutar får vi också en magiskt finstämd ”To late to exit”.
Den extatiska publiken ropar in bandet två gånger vilket gör att de, förutom inspirerade versioner av ”Cry no more tears” och ”Like a John needs a Yoko”, även spelar instrumentalt psykedeliska ”Hoodood in Mamou” och kommer undan med det! Vilket annat band skulle ens komma på tanken? Ytterligare ett bevis på Atomic Swings särart. Hoppas nu de fick blodad tand och släpper nytt material. Det vore sannerligen på tiden för världen behöver mer av Niklas Frisks fantastiska musik, i särklass en av världens mest underskattade kompositörer!
Liverecension: Atomic Swing – Villa Belparc, Slottskogen Göteborg – 2019-08-02
Bäst: Det tar ungefär tre låtar innan Atomic Swing hittar formen, men när de väl gör det är det genomgående rysningar av välbehag mest hela tiden. Om jag måste välja endast EN låt som är kronan på verket ikväll blir det ”Cry no more tears” vilken ju faktiskt inte ens är en Atomic Swing låt! Det kortlivade projektet Sweet Chariots som Niklas Frisk hade tillsammans med Andreas Mattsson (Popsicle) släppte endast ett album där denna pärla till låt finns med.
Betyg: 8/10
Peter ”Amber St Pete” Johansson
