December. Snö, pulkaåkning, skidor och paket. Men också en månad där man ser tillbaka. Och givet eftersom vi bloggar om musik måste våra egon få upplysa er om vilka album som var bäst under året som gått. Oftast i form av en tjugo i topp lista eller liknande. Så har både jag själv och många andra iallafall gjort under många år. Men den här gången kommer jag göra det lite annorlunda. För smaken är ju som baken – alla har en! Så istället för att räkna ner en lista vill jag istället välja ut tre kandidater från de olika kategorier jag lyssnar mest på och skriva några egna rader om varje. Så håll i er. Dessa album rekommenderas med värme från året som gått.
AOR/Melodic Rock
Eclipse – Megalomanium ll
Vi börjar med en given. För Erik Mårtensson har nog varit med på varenda topplista jag gjort de senaste tio åren i någon form. Och i år är inget undantag. Faktum är att Megalomanium ll kan vara Eclipse starkaste giv hittills. Och Erik är ändå motorn som driver bandet så mycket ska krediteras honom. Särskilt när han drämmer till med låtar som ”Still My Hero” där han för första gången verkligen skriver direkt från hjärtat. En stark kandidat till årets bästa låt alla kategorier. Men det är ändå helheten som avgör och samtliga i bandet gör också kanske sin bästa insats hittills. Det här är alltså ett givet köp för alla! Och Erik, du är still my hero!
Nestor – Teenage Rebel
Om Erik har varit given på en åtets bästa lista de senaste tio åren så är nog Nestor den raka motsatsen. För det här är ju konstigt nog bara bandets andra studioalbum i karriären trots att de numera börjar bli gamla i gamet. Eller tredje kanske då de nog hann släppa ett debutalbum där för trettio år sedan har jag för mig när jag tänker till. Hursomhelst comebacken var fantastisk och uppföljande Teenage Rebel håller lika hög standard. Kanske inte lika ”hit:iga” spår men som helhet ändå ett mer helgjutet alster. Så börja från spår ett och låt bara albumet rulla på. För här är det no fillers all killers! Stort grattis till Nestor ni är Victorious!
Reach – Prophecy
Om Eclipse och Nestor är säkra kort och hör till de erfarna gamla rävarna är Reach istället ungdomens lekfulla, fantasifulla och experimentella musa. Faktum är att jag flera gånger referat till dem som ”Sveriges mest spännande band alla kategorier” just nu. Och kanske även det mest imponerande. För inget band lyckas som dem vara förnyande och flytta fram gränser samtidigt som de skriver låtar med refränger som sätter sig likt tuggummi i håret. Låtarnas kvalitet är rakt igenom världsklass samtidigt som att du varje gång ett spår tar slut aldrig kan räkna ut vad som kommer härnäst. De balanserar på en lina mellan genialitet och galenskap men lyckas på något konstigt sätt hela tiden aldrig sätta en fot fel. Fortsätter de såhär är Sverige alldeles för litet för dem framöver och de ska absolut inte drömma Little Dreams för världen är redo att höra deras profetia!
Metal:
Starchaser – The Great Unknown
”Starchaser har med Into The Great Unknown tagit ett stort kliv uppåt gentemot sin föregående skiva. Ett album som visar gruppens styrka på musikalisk komposition och dynamik, blandad med melodi och tyngd. Starchaser visar helt enkelt vägen hur man kan göra melodisk heavy metal och power metal på ett innovativt sätt”.
Så skrev vår recensent Anthony Ceylan och delade ut 5/5 i sin recension på bloggen. Och jag kan inte säga det bättre själv. Tung gung och chugga chugga gitarrer blandas med keyboard slingor och fantastisk sång. Dessutom är samtliga gitarrsolon to die for och är det något album jag spelat luftgitarr till i år så är det detta. Det är dags för Starchaser att kliva fram från The Great Unknown och istället ta över tronen som världens power metal kungar!
Judas Priest – Invisible Shield
1951. Det är alltså födelseåret för den 73 årige sångaren Rob Halford. Men när första singeln ”Panic Attack” släpptes förra året visade han på allvar att ålderdomshemmet var långt borta i fjärran. För herre min Jesus som han sjunger karln! Visst finns det magiska knappar att vrida på i en studio men efter att ha sett otaliga live klipp från den efterföljande turnén så kan jag säga att de nog lämnades ganska orörda. Men sång i all ära ett album innehåller så mycket mer och på deluxe utgåvan får vi över en timmes musik fördelat på 14 spår! Nog måste det svaja någonstans? Nja, givetvis håller inte alla spår singel klass men topparna är många fler än dalarna och allt som allt bräcker det nog till och med föregående Fire Power om än med en hårsmån. Giants in the sky? Absolut. Men Judas Priest är även jättar här på jorden. I går, i dag och för all framtid!
Man Machine Industry – Eschaton 3: End Of Days
Metal skall vara hård och brutal, headbanging faktorn ska vara 10/10 och inget för mesar. Men tänk ändå om man kan stoppa in en historia in i alltihopa och dessutom ta in hjälp från en dalmas vi tidigare nämnt i texten och som vet hur man snickrar ihop det rätta soundet. Då har vi ju J. Bergman: s projekt Man Machine Industry! På den tredje och avslutande delen i Eschaton trilogin har han tagit in Erik Mårtensson som hjälpt till med vissa melodier, text samt mastring. Dessutom flera andra gästartister som Sabina Kihlstrand (Ice Age) och Jens C Mortensen (ex Carnal Forge) och slutresultatet är helt enkelt lysande. Älskar du Trash men har ännu inte upptäckt Man Machine Industry så lås in dig i din mancave mellan jul och nyår när du ändå är långledig och lyssna igenom de tre albumen Reckoning Day, Judgement Day samt denna End Of Days och jag lovar att det kommer bli en bättre present än tomten själv någonsin kommit med.
Rock/Hårdrock
Bruce Dickinson – The Mandrake Project
Steve Harris är motorn och geniet bakom Iron Maiden det vet ju de flesta. Även om de andra i bandet bidrar med låtar är det ändå han som står som symbolen för gruppens framgång. Sångaren Bruce Dickinson valde under en period att lämna för att pröva sina egna vingar och lyckades väl halvskapligt men för de flesta av oss gapar det ändå tomt i skivsamlingen under bokstaven B när det kommer till hans soloalster. Det här är dock ett album som alla direkt borde köpa och ställa in. Idén till albumets tema sträcker sig hela 25 år tillbaka i tiden och både Bruce samt parhästen Roy Ramirez har tålmodigt samlat på sig ideer och först nu fått ihop hela berättelsen. Produktionen är nog kanske årets vassaste och låtarna håller så otroligt hög klass så att även den som inte bryr sig om historien ändå kommer älska det. Ett måste i alla skivbackar även för dig som har svårt för Maiden. Likväl lika köpvärd för dig som älskar dem. Helt enkelt ett mästerverk som belönar oss alla.
Scarlet Rebels – Where The Colours Meet
Trots alla nyheter och promos som kommer in i mailen varje dag så missar man alltid något. Vilken tur då att vi har en egen messenger grupp där vi som skriver för Rockbloggen kan diskutera tillsammans. För det var precis vad som hände här. Vår skribent Tony Johansson hade av en slump fått höra en singel från Scarlet Rebels via Spotify och blev helsåld direkt. Grabbar och tjejer, jag tror att årets bästa album släpps om en månad. Scarlet Rebels. Har ni hört dem? Alla skakade på huvudet. Nä. Gör det! Tja vad är jag att säga emot så visst. Fem singlar från albumet fanns tillgängliga och visst hade Tony rätt. Via lite omvägar fick vi så tag på en promo och resten är historia.
”Jag är faktiskt helt omtumlad inför den här oväntade åkturen, även om jag redan hade hört hälften av låtarna under de senaste veckorna och hunnit bli frälst. Inte ett enda spår faller ur ramen, och även om inte varje låt är ett mästerverk så är skivan så gediget homogen och snygg från start till mål att det bara är att kapitulera inför denna fulländade, hårda rock – för i Scarlet Rebels fall rör det sig snarare om hård rock än om hårdrock”.
Så skrev Tony själv och delade ut 5/5 i sin recension på bloggen för endast andra gången under fem år. Ett av årets allra bästa album alla kategorier och det band jag helst själv verkligen verkligen skulle göra vad som helst för att få se här i Sverige framöver. Faktum är att jag tror att redan nästa år kommer de vara ett givet inslag på Europas festivaler. Kom ihåg var ni läste det först!
Velveteen Queen – Consequence Of The City
The hype is real ladies and gentlemen! Bandet hade nämligen släppt en EP och spelat live en längre tid innan debutalbumet till slut såg dagens ljus. Och från samtliga håll och kanter kom endast lovord. Du måste se dem! Det här är något speciellt! Ja sällan har jag hört så samstämmiga uppgifter från allt ifrån Melodic Rock sidan till hårdrockare och de riktiga metal headsen. Så det var upplagt för straffspark när väl promon kom in. Men den satt i krysset och en vecka senare när jag fick se dem framföra materialet live var det avblåst och klart. De här killarna kommer ta över världen. Drygt ett halvår senare kom så också bekräftelsen på svart och vitt när Warner Music meddelade att de signat bandet på en Worldwide Deal och redan skickat in dem i studion för att knåpa ihop en uppföljare redan till nästa år. Men vänta inte tills dess utan kasta dig in i denna underbara värld redan i dag. Så är du också redo att hänga med på tåget när det avgår nästa år. För att ta inspiration från en av gruppens egna idoler: I’m on the hypetrain and I could never get enough!
Övrigt värt att nämna:
Jag förstår att många av er nu tycker att det saknas album. Och visst, jag skulle egentligen kunna hålla på hela natten. Så se det bara som en personlig åsikt om några album som sticker ut lite i mängden. Men jag passar ändå på att rada upp några fler som gått lite extra mycket under året.
- DragonForce – Warp Speed Warriors
- The Offspring – Supercharged
- Stryper – When We Were Kings
- Ace Freshly – 10.000 Volts
- Mick Mars – The Other Side Of Mars
- Magnum – Here Comes The Rain
- Saxon – Hell, Fire And Damnation
- The Gems – Phoenix
- Accept – Humanoid
- New Horizon – Conquerors
- Remedy – Pleasure Beats The Pain
- Kerry King – From Hell I Rise
- Tungsten – The Grand Inferno
- Sebastian Bach – Child Within The Man
- Dampf – No Angels Alive
- Linkin Park – From Zero
And the list goes on and on…
Vi nöjer oss där och går vidare:
Årets Konsert:
Det blev inte så många konsertupplevelser under året men det spelar inte så stor roll för en kväll stack ut så otroligt att vinnaren var självklar:
Velveteen Queen – Qvänum Live 240504
Tja, var ska vi börja? Aldrig under mina trettio år som konsert besökare har jag tappat hakan som denna kvällen. Att gå in med ett album i ryggen och fullkomligt köra över publiken det har jag aldrig varit med om. Missa inte under 2025!
Årets Upplevelse:
Ghost – Rite Here Rite Now Bergakungen Göteborg
Ghost konsertfilm är verkligen någonting alldeles extra! Storyn fungerar alldeles utmärkt särskilt för oss som redan är insatta men även för den nyinvigde. Och ljud och ljus mässigt är det en fullkomligt makalös upplevelse. Missa inte nu när den äntligen släpps för allmänheten!
Och till sist: Årets Bästa Låt:
Ghost – The Future Is A Foreign Land
Okej. Det är bara att erkänna. Den visuella videon som visas i slutet av filmen (alltså inte musikvideon som är tecknad) fick en snart femtioåring gammal gubbe att röras till tårar! Oj vilket starkt budskap. Och låten står lika stadigt på egna ben. Varje gång det tvangiga gitarr riffet startar upp låten kommer rysningar som längs ryggrad och armar. Jag skojar inte när jag säger att den spelats minst en gång per dag det sista halvåret! Nu kan jag verkligen inte vänta på det kommande albumet! Och biljetter till de två konserterna nästa år är givetvis inhandlade. Vi ses i Linköping!
Stort TACK till alla er som läser och diggar bloggen! Ni är Underbara!
Av: Magnus Blomqvist
