Jag tycker lite synd om Axel Rudi Pelle som får starta upp till regnet som öser ner! Men efter en stund dämpar det sig rejält och fler rör sig fram emot scenen för att avnjuta det klassiska ös som hör till! Vilka landar där då? Publiken består av precis alla typer av människor. Alla är där för att få avnjuta den proffsiga showen som Axel Rudi Pelli bjuder på. Det är som att man vet vad man kommer att få men det är tillräckligt varierat för att det inte ska kännas som upprepade shower som spelas ”bara för att”.
Det finns en spelglädje, det finns en genuin kärlek till publiken som trots det blöta som faller från himlen uppenbart njuter av vad som ljuder från scenen!
Man upphör aldrig att förvånas över Rockpublikens glädje och sammanhållning. Inga sura miner pga regnet. Man hittar skydd där det finns och alla pratar och skrattar trots att det kanske inte blev som man tänkt sig. Livet va? Det är till för att levas!
De tunga molnen lättar och folk rör sig kvickt mot scenen för att hinna se några låtar innan det är över!
Alcatrazz tar över och bjuder på mer power från scenen! Det är nästan lite synd om dom också som får gå på efter Vandenberg och Axel Rudi Pelli. Det är svårt att fylla de skorna men det hindrar dem inte från att ge 190% procent och visst fasiken vinner de publikens hjärtan!
Sången är stark och lyfter fram en melodi på helt rätt sätt i den powerkraftiga summan av musiken. Körerna är riktigt snygga och lyfter fram det melodiösa som är en styrka i det här. Snyggt! Det är inte riktigt lika mycket folk i publiken men det är naturligt när det precis regnat och magen kurrar! De som står där det lyckliga ut och det är ju det som räknas!