Dalhalla strax utanför Rättvik måste helt klart vara en av Sveriges häftigaste scener och på lördagen den 27/6 var det ingen mindre än självaste skräckrockaren Alice Cooper som stod på scenen.
Vilken kväll det blev, det märks att Alice Cooper vet vad han gör och vad som går hem hos publiken. Att Alice Cooper har fyllt 78 år är åtminstone inget som jag tänker på när jag står där i publikhavet för han bjuder fortfarande på fart och fläkt, samt en bra show från första till sista tonen. Det var fullt ös rakt igenom, även om det kom någon lugnare låt också. Mest röj och allsång kändes det som om det blev till ”Poison”, ”Hey Stoopid”, ”No More Mr. Nice Guy” och ”School’s Out”, vilket känns ”lite som vanligt” när de låtarna är med. I versionen av ”School’s Out” inkluderades även en del ur ”Another Brick in the Wall” med Pink Floyd och det blev riktigt bra.
Själv stod jag på ståplats och där var det fart och röj hela framträdandet rakt igenom. Det är helt klart en kväll att minnas. Enda felet var att tiden gick så fort och för min del hade Mr. Cooper gärna fått fortsätta en stund till.



Första bandet ut var det svenska bandet Velveteen Queen. Jag tyckte att de var riktigt bra och ärligt blev jag positivt förvånad över att de lyckades få igång publiken åtminstone de på ståplats riktigt bra. Har varit på ett antal spelningar, där publiken har varit mycket mer svårflörtade. Det här är ett band som jag kommer att fortsätta lyssna på och jag hoppas att de kommer att spela på en scen nära mig inom en inte allt för lång framtid. De fick spela i 35 minuter och jag njöt av de allihopa.



Nästa att entra scenen var Danko Jones från Kanada och här märks det att de gjort det här tidigare. Jag gillar den här typen av rock och är riktigt nöjd med framträdandet. Jag förstår helt klart varför de både kan åka på turné själva och varför större band vill ha de som support. De spelar och Danko Jones sjunger riktig bra och de har publiken med sig från början till slut. De visar helt klart att har man rätt energi så behövs det inte alltid en massa rekvisita, dansare eller annat på scenen utan det räcker helt klart med en sångare på gitarr, en basist som hoppar runt och en som trummar för fullt.




