Idag den 10 juni 2026 är det på dagen 40 år sedan Candlemass släppte debutalbumet Epicus Doomicus Metallicus. Detta skedde i en tid då det fanns oändlig nya band från eller i alla fall med syftet att låta som de kom från Los Angeles och scenerna Whiskey a Go Go på Sunset Boulevard och The Troubadour på Santa Monica Boulevard i West Hollywood. Under första halvan av 80-talet lärde man sig älska band som Hanoi Rocks, Mötley Crüe, Van Halen och W.A.S.P. Musiker från världens alla hörn drogs till West Hollywood för att söka lyckan och blev starten för oändligt många band, mer eller mindre bra. Några jag tyckte klarade sig bra var svenska Shotgun Messiah, Poison(även om jag vet att de stal låtar från Shotgun Messiah) och Kix men mängden av band blev till ett överflöd och åtminstone jag fick känslan att vissa band producerades för dra in pengar snarare än att göra musik från hjärtat. Samtidigt hade MTV börjat koppla sitt grepp om lyssnarna och att få till en video som rullade på MTV var en garanti för stort inflöde av pengar och framgång vilket ledde till att många av mina favoriter inom den nya vågen av brittisk heavy metal gjorde karriärens sämsta skivor i form av Somewhere in time/Iron Maiden, Back on the streets/Saxon, Turbo/Judas Priest och till och med tyska Accept sjangserade med Russian Roulette. Jag inbillar mig att det var detta som gav utrymme för Thrash Metal band som Metallica, Anthrax, Slayer, Megadeth med flera och i den vevan 1986 spelades alltså den episka doom metallens största mästerverk in i Heavy Loads studio som låg under universitets tunnelbanestation av ett band från Upplands Väsby.
Till en början var det kämpigt att få ett skivkontrakt. När man repat in Under the oak, Demons Gate och Crystal Ball skickade man en demo till Black Dragon och det slumpade sig att gitarristen i Manilla Road var på kontoret när bolaget lyssnade på demon och stod på sig och sade att dom här måste ni signa. Bröderna Ragne och Styrbjörn Wahlqvist gillade också vad de hörde så de upplät sin studio. Mats Björkman berättar den låg på perrongen och man fick banka på en plåtdörr och hoppas att någon öppnade. Sedan väntade en källartrappa ner och det var fuktiga stenväggar och kallt för jämnan vilket gav med sig att det inte gick att stämma gitarrer där. Men Candlemass spelade in skivan med stor kärlek till musiken som för den tiden var ganska unik med låtar som var inspirerade av Black Sabbaths tunga riff och 6 till 9 minuter långa och därför blev det bara 5 låtar. När skivan var inspelad kom telefonsamtalet till Mats från Black Dragon som förtäljde att för att dom skulle ge ut den behövdes det 6 minuter till då den var för kort. Mitt i Mats förtvivlan ringde Leif Edling och sade att han hade ett svinenkelt riff. Vi kommer att sätta det på fem minuter. Jag har gjort det enklaste riffet bara som utfyllnad till plattan. Jag glömmer aldrig det där säger Mats. Det var Solitude! Den enda låten vi aldrig tagit bort från vår setlist.
Epicus Doomicus Metallicus kom att bli en del av den musik som förnyade hårdrocken och återigen gjorde den intressantare. För bara några dagar sedan spelade Candlemass inför storpublik på Sweden Rock Festival och hann med åtta låtar varav tre var från Epicus Doomicus Metallicus: Under the oak, Crystal Ball och Solitude vilket vittnar om att både bandet och publiken fortfarande håller detta mästerverk väldigt högt. Vem älskar inte närMats rullar ut de första tonerna i Solitude som har blivit Candlemass signaturmelodi med sitt totala mörker både musikaliskt och textmässigt. Enligt rykten skrev Leif Edling texten under en kraftig bakfylla efter en utenatt i Stockholm. IDemons Gate går texten tillbaka till antikens Grekland och om floden Styx som utgör gränsen mellan de levande och de dödas rike och vägen genom porten till Hades de dödas rike. I Crystal Ball får man se The Talisman of Seth som enligt Dennis Wheatly´s thriller från 1934 behövs för att locka fram Apocalypsens fyra ryttare som sprider berättelser om jorden framtida undergång. Black Stone Wielder behandlar Jesus födelse och Under The Oak mänsklighetens undergång. Näst längst på skivan är avslutande A Sorderers Pledge som handlar om trollkarlen som drack jungfruns blod för att återfödas. En helt galet bra skiva och en riktig klassiker bland hårdrocksskivor. Dessutom lyckades man få till ett av rockhistoriens mest ikoniska skivomslag.
Stort Grattis till:
Epicus Doomicus Metallicus
Solitude 5.34
Demons Gate 9.10
Crystal Ball 5.21
Black Stone Wielder 7.34
Under The Oak 6,52
A Sorcerers Pledge 8,20
Medverkande på skivan
Leif Edling bas
Mats Björkman kompgitarr
Matz Ekström trummor
Johan Längqvist sång
Klas Bergvall gitarr
Cille Svensson röst på A Sorcerers Pledge
Christian Weberyd
2025 firade Candlemass 40 år som band som vi skrivit om tidigare här på Rockbloggen. Detta gjorde man bland annat genom en unik spelning i Aten där Messiah Marcolin gjorde ett gäsltspel på sång annars är det ju som ni originalsångaren från Epicus Doomicus Metallicus som är tillbaka i bandet och som var med på nästa unika spelning när Doom Metal intog Berns Salonger i Stockholm. I mitt tycke känns Candlemass mer harmoniskt än någonsin så passa på att se dom när ni får chansen.
Fotografierna är tagna av min gode vän från Detroit Allen Khamou och är tagna i Aten.
Av Marcus Ahlberg