Foto: Dennis Kjellander
Som sångare och låtskrivare i Venom tog Cronos plats i metalvärlden och hade den cementerad.
Jag hade den klassiska Venom flaggan uppsatt i lägenheten med en lampa bakom så man såg den på långt håll genom fönstret när man gick på gatan utanför. Någonstans har Venom alltid funnits där. Alla känner igen namnet och loggan oavsett om man egentligen lyssnat på dem eller ej. Albumen Welcome to Hell (1981) och Black Metal (1982) satte verkligen standard för en hel generation och vem vet hur Black Metal låtit idag utan dem? Och utan Cronos hade Venom sannolikt låtit väldigt annorlunda – hans röst, basljud och sätt att framföra materialet är en enorm del av varför just Venom blev Venom.
Cronos var inte bara låtskrivare, basist och sångare. Cronos var en röst och en person som personifierade vad så många unga metalheads strävade efter att vara. Det han gjorde var mörkt, hårt och gutturalt och ändå kunde man ibland se ett leende bryta igenom när han såg någon i publiken.
Efter att ha sett dem live på Sweden Rock och Skogsröjet kunde jag alltid känna en skön nostalgi till tiden då metal var underground och det kunde vara svårt att ta sig till spelningarna. Då spelades Venom. De spelades på alla fester. Och Cronos ljöd ur högtalarna och höll oss sällskap bland ölflaskor och Jack.
Som tur var kommer han ju att kunna vara det fortfarande. Så bjud in Cronos på nästa fest du är på. Spela Welcome to Hell eller Black Metal och ös som satan. Det hade han nog tyckt om.
R.I.P Cronos