Jag hade visserligen introducerats för metal några år tidigare via bland annat Black Sabbath och Metallica, men min kärlek till genren började på allvar 1998, året då jag för första gången hörde King Diamond. Vid tidpunkten var ”Kungen” det tuffaste och hårdaste jag någonsin hört, och jag tilltalades verkligen av det mörka och dramatiska i musiken. Historieberättandet där varje låt blev som ett kapitel i en spökhistoria passade förstås även det utmärkt för en 15-åring som nyligen hade upptäckt Edgar Allan Poe.
Det har gått lång tid sedan dess, hela 27 år faktiskt, och jag kan inte ens uppskatta hur många gånger jag lyssnat igenom klassiska King Diamond-skivor som “Abigail”, “Them” och “The Eye”. King Diamond är emellertid inte den enda artisten från 80-talet som skrev evil heavy metal. Jag tänkte därför dela med mig av mina fem bästa skivtips på musik i snarlik anda.
5) Black Death – s/t (1984)
Black Death var ett metalband från Cleveland, USA, som bildades 1977. Jag upptäckte dem via en smått hysterisk bandbild som jag hittade på en internationell Facebooksida.Jag kommenterade bilden och undrade om någon visste vilket band det var. En svensk kille svarade mig att det var Black Death och att jag “borde kolla upp dem”. Detta hade han helt rätt i.
Black Deaths självbetitlade debutalbum från 1984 är deras enda skiva. Det är en fartfylld historia med spår av alltifrån Motörhead till Judas Priest. Den har även några riktiga hits. I synnerhet första spåret, “Night of the Living Death”, men även låtar som “Fear No Evil” och “Scream of the Iron Messiah”. Sångaren och gitarristen Siki Spacek har också bitvis en tendens att låta som just King Diamond.
Om man får mersmak av detta har Siki Spacek fortsatt att göra musik under namnet Black Death Resurrected.
4) Running Wild – Gates to Purgatory (1984)
Tyska bandet Running Wild är kanske allra mest förknippade med sitt senare pirattema, men på första skivan, “Gates to Purgatory”, var det Satan som gällde för hela slanten. Det var nitarmband och texter om helvetet, demoner och förstås – metal. Rock ‘n’ Rolf och hans manskap var kompetenta låtskrivare redan på den här tiden och låtar som “Black Demon”, “Soldiers of Hell” och “Prisoner of Our Time” är höjdpunkter även sett över hela bandets diskografi.
Givet att jag introducerades till Running Wild via “Under Jolly Roger”, som i allra högsta grad omfattas av ovan nämnda pirattema, kan man kanske tycka att jag borde föredra bandets senare skivor. Det har dock visat sig att “Gates to Purgatory” är skivan jag återvänder till allra oftast. Den har en oemotståndlig charm som gör att jag helt enkelt inte kan få nog av den.
3) Death SS – Black Mass (1989)
Death SS är ett metalband från Pesaro, Italien, och ett av mina favoritband överhuvudtaget inom metal. Bandet har sedan början haft gimmicken att varje medlem ikläder sig rollen som varsitt monster. Sångaren (och vampyren) Steve Sylvester är idag den enda kvarvarande originalmedlemmen, men Death SS förblir alltjämt aktivt och fortsätter prångla ut skivor vartannat år eller så.
“Black Mass” är en av Death SS finaste stunder. Skivan präglas av en tung skräckfilmsatmosfär med klockspel, kyrkorglar och demoniska röster. Genuina heavy metal-hits varvas med vad som snarast för tankarna till filmmusik. Precis som det brukar vara när Steve Sylvester är i farten står berättandet i förgrunden – och varje låt blir som sin egen historia med sitt eget tydliga tema.
Inledande låtarna “Kings of Evil” och “Horrible Eyes” står ut som skivans starkaste, även om hela “Black Mass” är starkt rekommenderad lyssning.
2) Stormwitch – Walpurgis Night (1984)
Stormwitch är ett vansinnigt underskattat heavy metal-band från Gerstetten, Tyskland. Deras debutskiva, “Walpurgis Night”, står ut som en av 80-talets allra bästa skivor inom genren. Den dynamiska duon bestående av gitarristen Lee Tarot och sångaren Andy Mück skapade verkligen magi här. Låtar som “Priest of Evil” och titelspåret borde vara odödliga metalklassiker, men av någon anledning har Stormwitch genom åren förblivit ett kultband, omgivet av en liten men lojal fanskara.
Låt oss också ägna några ord åt det fantastiska skivomslaget. Om man liksom jag älskar sword & sorcery och barbarfilm från 80-talet borde det vara nog för att få en att vrida på nacken. När man dessutom får en fantastisk heavy metal-platta på köpet är det inget att fundera på. Kolla in den här skivan bums!
För den som vill ha mer Stormwitch rekommenderas efterföljande skivorna, “Tales of Terror” och “Stronger Than Heaven”, varmt. Missa dessutom inte bandet när de spelar på Abyssfestivalen i Göteborg senare i höst!
1) Warlord – Deliver Us (1983)
“Deliver Us” är en skiva jag upptäckte relativt sent i livet, men vilken skiva det är. Warlord är ett metalband från Los Angeles, USA. “Deliver Us” är en EP, det första bandet släppte efter sina två demos, och på något sätt klaffade allting precis rätt redan från början. Varenda låt på den här skivan är nämligen helt otrolig.
Den stämningsfulla “Winter Tears” skulle mycket väl kunna ha varit en inspirationskälla för Tobias Forges Ghost. “Child of the Damned” är en heavy metal-rökare fullt värdig att mäta sig med genrens storheter. Tunga “Black Mass” har precis som de där kvaliteterna som fick mig att fastna för King Diamond från allra första början.
Sångaren, Damien King I, sjöng endast på “Deliver Us” och dessförinnan andra demon. Han har en speciell röst som verkligen tillhör mina favoriter inom heavy metal. Gitarristen, Destroyer (eller William J Tsamis som han egentligen hette), gick sorgligt bort 2021. På “Deliver Us” var han med och skapade något som alltför få har tagit del av. Det är hög tid att åtgärda detta!
Kolla även in låten “Mrs Victoria” som spelades in av samma sättning som på “Deliver Us”. Släktskapet med King Diamond och Mercyful Fate är extra tydligt här.
***
Detta var mina bästa tips på djävulsdyrkan i King Diamonds anda. Upptäckte ni någon ny favorit här eller saknar ni något på listan?
/August Undin