För egen del så fick jag det stora nöjet och äran att bli skribent på The Maloik Rock Blog! 21 var året som jag fyllde 50 år och föga kunde jag i början av 80-talet när hårdrock blev ett av mina stora intressen och en livslång förälskelse ana att jag en dag skulle ha klarat av intervjuer med storheter som Tracii Guns, Udo Dirkschneider och Mats ”Mappe” Björkman. Inte lite nervöst att ringa upp de båda förstnämnda (Mappe fick jag träffa) men samtliga som jag har fått intervjua under året har varit fantastiskt trevliga!
Den uttjatade pandemin till trots så fick jag vara med om två riktigt häftiga liveupplevelser som kommer att följa med mig livet ut. Under hösten öppnades ju ett kortvarigt fönster då konserter faktiskt fick genomföras och den 25 september på Restaurang Kronan i Vara (min födelseort och där jag bor) bokades Bosse Stagman in för en unik storytelling spelning där han mellan låtarna berättade om sin karriär med Easy Action, Shotgun Messiah, Zan Clan, Zinny Zan och Stagman. Medverkade gjorde också de eminenta musikerna Stefan Bergström på gitarr och Johan Kullberg vid trummorna. Det blev en kväll i lyckorus när trion brände av covers och axplock av låtar från ovan nämnda band. Hela publiken var med på noterna och tillsammans skapade alla en stämning som är oerhört svårslagen. Jag fick tillsammans med arrangörerna träffa bandet kvällen innan och de kom och handlade i min affär dagen efter och åtminstone jag går omkring med känslan av att vi alla var fantastiskt nöjda med kvällen. Stort tack till The Madmen Event, Kronan och The Maloik Rock Blog och framförallt till Bosse, Stefan och Johan för en kväll av magi!
Otroligt nog överträffades ovanstående spelning av The Tritonus Theater. Jag var 15 eller möjligen 16 år när Pär Fontander på radioprogrammet Rockbox spelade låtar med det nya svenska bandet Candlemass och jag var såld! Låtar som Solitude, At the gallows end och Samarithan slog knockout och allt sedan dess har jag följt Candlemass. Hösten 2019 aviserade Candlemass att de skulle göra två unika spelningar under påskhelgen 2020. Spelningarna skulle göras under två kvällar på Södra Teatern i Stockholm. Första kvällen skulle skivan Epicus, Doomicus, Metallicus från 1986 avhandlas och andra kvällen var det Nightfall från 1987. Jag har några goda vänner som jag brukar åka på spelningar med men kände direkt att här måste jag boka först och fråga sedan. Detta ledde till att jag ensam fick resa de drygt 40 milen till Stockholm när konserterna äntligen blev av den 13:de och 14:de november 2021. Jag klev in på Södra Teatern en dryg timma innan konserten skulle börja och kände direkt av den värme och respekt som ofta möts av när hårdrockare samlas på ett ställe. Jag hann under de båda kvällarna skaffa mig nya vänner från Stockholm, Norge, Danmark, Grekland, Skottland och galnast av allt en kille från Detroit, USA som hade gjort resan till Sverige för dessa båda kvällar! Candlemass var i toppform och levererade de båda skivorna plus lite extramaterial på ett lysande sätt och att det bara var hardcore Candlemass fans på plats förstärkte upplevelsen. Alla var med på noterna vilket skapade en euforisk stämning av gemenskap, glädje och kärlek. Dessutom drog många av oss till mitt nya favoritställe i Stockholm: Bröderna Olssons Garlic & Shots efter gigen och där dök även Mats Björkman och Leif Edling upp och förgyllde. Det var ca två dygn i en underbar bubbla. Hoppas bara att det gick fram till bandet hur upprymda och glada alla var. Stort tack till Mats Björkman, Leif Edling, Johan Längqvist, Lars Johansson och Jan Lindh och alla som var där!
Nu var tanken att jag här skulle lista de 20 album som jag tyckt varit de bästa som släppts under 2021. Jag tycker om listor. Dels är det kul att jämföra sig själv med hur andra tycker och dels kan man få en del mycket intressanta tips som av någon anledning gått en förbi. Samtidigt vill jag påpeka att jag har naturligtvis inte hört alla album som har gjorts under året. Det är också så att jag fått lämna väldigt bra skivor utanför listan och att i morgon kan listan se annorlunda ut eftersom musiklyssnandet också kan påverkas av ens dagsform.
Platserna 20 till 11
20 Blaze Bayley/War within me
Heavy Metal arbetaren Bayley fortsätter knega och släpper stabil och bra hårdrock.
19 Manimal/Armageddon
Högoktanig Metal som låter 80-tal
18 Black Label Society/Doom Crew inc.
Jag tror att Zakk Wylde vill att det ska låta som Black Sabbath och stundtals tycker jag att han lyckas alldeles förträffligt men när det inte låter Sabbath kan det också vara bra.
17 The Quill/Earthrise
Mönsterås stolthet hämtar inspiration från 70-talet och gör det väldigt bra.
16 The Pretty Reckless/Death by Rock’n’roll
Skön Rock’n’roll med härlig inlevelse från Taylor Momsen
15 Michael Schenker Group/Immortal
Ännu en gammal hjälte som kämpar på och gör det riktigt bra!
14 Heavy Water/Red brick City
Biff och Sebastian Byford i samarbete. Låter inte som Saxon men är riktigt bra ändå
13 Lucer/L.A. Collection
Danskt fräscht band som ändrar riktning ganska kraftigt mellan skivsläppen. På L.A. Collection är det AC/DC som inspirerat och resultatet är dejligt!
12 Envig/Gutwound
Svensk dödsmetall på väg uppåt.
11 Fans of the dark/Fans of the dark
Melodiös hårdrock med influenser från Iron Maiden. Mycket bra debutskiva! Ska släppa en uppföljare under 2022.
Platserna 10-1
10 Running Wild/Blood on Blood
Sjörövarna seglar vidare utan att göra någon besviken.
9 Temple Balls/Thunder of the North
Melodiöst med ös! Ett band jag önskar få se inom en snar framtid. Från grannlandet Finland.
Reijo Koirikivi, Studio P.S.V.
8 Sister/Vengeance ignited
Sister från Jönköping kryddar Mötley Crüe inspirerade musik med en gnutta Black Metal vilket ger ett mycket bra resultat.
7 Sami Yaffa/The innermost Journey to your outermost mind
Årets längsta albumtitel på denne finske veterans solodebut. Sami blandar friskt mellan musikstilarna som han representerat under karriären. Bra låtar med bra variation
6 Alice Cooper/Detroit StoriesJ
ag blir så glad för att Alice har fått ihop sin kanske bästa skiva i karriären. Enligt mig har han blandat och gett genom åren. Många fantastiska låtar har varvats med mindre bra material men här tycker jag äntligen att hela skivan är stark.
5 L.A. Guns/Checkered Past
Denna version av L.A. Guns med Phil Lewis och Tracii Guns gillas skarpt och här är en jättestark uppföljare till The Devil You Know. Phil sjunger lika bra som när han slog igenom tillsammans med Phil Collen(Def Leppard) i London med bandet Girl 1979.
4 Iron Maiden/Senjutsu
Nej vi får aldrig tillbaka det Iron Maiden som med sina fem första skivor gjorde mig till hårdrockare och blev mitt absoluta favoritband. De var överjordiska fram till Live after Death. Därefter går en gräns och sedan är de bara ett av världens bästa band. På Senjutsu håller låtarna och musikerna högsta möjliga klass. De instrumentala partierna är fantastiska och man har lyckats vara snälla mot Bruce Dickinsons röst så att han klarar skivan med bravur. Denna kommer att spelas om och om igen och det skulle inte förvåna mig om jag placerar den som etta om något år.
3 Accept/Too mean to die
Ännu en kanonskiva av Accept som radar upp kvalitetsskivor och är ett av de bäst bevarade 80-tals banden
2 UDO/Game Over
UDO levererar han också. Tänk att vi fått två superba upplagor av gamla Accept!
1 Helloween/Helloween
Tyskland dominerar listan i år. Helloween har gnetat på genom åren och gjort det väldigt bra men jag tycker bandet blir ytterligare något snäpp bättre med Kai Hansens närvaro. Med denna skiva tar man kliv mot den musik som tog dom till toppen under andra halvan av 80-talet
Gott nytt år!Marcus Ahlberg
