Jag har sett W.A.S.P säkert 5-6 gånger nu och aldrig lämnat en konsert besviken. Man vet liksom vad man får av Blackie och co numera och det är rakt på sak utan större krusiduller.
Klassiska öppningen On your knees är en käftsmäll rakt i solar plexus som sen går över i den för mig sällan spelade Inside the electric circus. Att detta är bandets första spelning på 2.5 år märks för det är hungrigt som äntrar Solidens scen. Blackies röst är lika rakbladsvass som vanligt. Att gubben är 65 märks då inte. Lite ringrostighet märks dock emellanåt, för både Blackie och Dough Blair spelar något ackord fel lite här och där.
Setlistan domineras av den Siewert Öholm hyllade (finns spår av ironi) debutplattan och mästerverket The Crimson Idol. The Idol avhandlas först, där Blackie sjunger med mycket känsla och detta är kvällens stora höjdpunkt tillsammans med The great misconceptions of me.
Jag har sagt det många gånger men det måste sägas igen. Dough Blair är en otroligt underskattad gitarrist. Under The Idol lämnar Blackie och bassisten Mike Duda scenen och Dough får skina ensam i det avslutande solot. Om ni fortfarande inte är övertygade? Lyssna in solot på fantastiska Miss you från Golgotha, så förstår du hur jäkla bra den killen är på att spela gura.
Kvällens stora överraskning blir Crazy från underskattade Babylon plattan. Ett högst oväntat men ändå kul med en riktig ”deep cut”. Hade dock själv velat höra något annat av bandets stora skatt av ”deep cuts”
Kvällens stora förvåning blir dock, att bandet redan efter 45 min tackar för sig. Att bara spela trekvart som ordinarie set känns lite fattigt.
Bandet tar dock en gruvlig revansch på de två första extranummrerna. Chainsaw Charlie all ära men The great misconceptions of me är ett sagolikt mästerverk. Blackie bjuder in till allsång och man vill inte att låten ska ta slut. Låten är utan tvekan en av de bästa låtarna som någonsin har skrivits.
Efter en ny liten kort paus kommer bandet in på scen igen för avslutande Wild child och dunderklassikern I wanna be somebody, innan Blackie tackar för sig efter nästan 90 min.
Mina avslutande intryck är att att W.A.S.P (som vanligt) aldrig gör en dålig spelning. Denna var inget undantag men jag har sett bättre konserter därav de lite lägre betyget. Men faktum kvarstår. Min svit över att aldrig bli besviken på W.A.S.P – konsert är intakt och jag längtar redan tills jag ser dem nästa gång.
Setlist
On your knees (W.A.S.P.)
Inside the electric circus (Inside the electric circus)
The real me (The headless children)
Love machine (W.A.S.P)
Crazy (Babylon)
The Idol (The crimson idol)
Medley (The hellion, I don’t no doctor) (W.A.S.P, Inside the electric circus)
Arena of pleasure (The crimson idol)
Extranummer
Chainsaw Charlie. (The crimson idol)
The great misconceptions of me (The crimson idol)
Extranummer 2:
Wild child (W.A.S.P.)
I wanna be somebody (W.A.S.P.)
Text och bild Ulf Romedahl
