Redan för tre år sedan togs en första kontakt med Mikkey Dee om en intervju. Meningen var egentligen att vi skulle träffas och sätta oss ner och i lugn och ro prata om Motörhead, Scorpions och livet i allmänhet. Men det blev aldrig av och sedan kom ju Corona och satte käppar i hjulet. Dessutom började ju Mikkey med förberedelserna för att spela in sitt första studioalbum tillsammans med Scorpions vilket gjorde att tiden helt enkelt inte fanns. Men nu i samband med att det färdiga resultatet ”Rock Believer” skulle lanseras hittade vi en lucka och fick tag på Mikkey när han satt i bilen på Autobahn på väg att möta upp resten av gubbarna i bandet inför en livesändning tillsammans. Mikkey var precis lika trevlig som vanligt trots att tiden var knapp och det var mycket stress inför lanseringen. Här är hans tankar om att lira trummor i Scorpions, nya albumet, vad som händer med Motörhead nuförtiden och mycket mer. Trevlig läsning.
Hade du några andra erbjudanden innan du gick med i Scorpions?
Mikkey: Ja det hade jag ju. Jag var över på Lemmys begravning och då ringde Scott Gorham i Thin Lizzy och frågade om jag kunde göra 6-7-8 gig den kommande sommaren 2016. De skulle åka ut som Thin Lizzy vilket de hade fått godkänt av Philomena, Phil Lynnots mamma att använda. Det var för att fira bandet fyllde 40 år och att uppmärksamma att det gått 30 år sedan Phil Lynnot gick bort. Det passade mig alldeles utmärkt så jag sa ja till det men hann sedan inte mer än att komma hem så ringde Mathias Jabs angående Scorpions och frågade om jag ville gå med. Det var ju ett självklart val men samtidigt smärtade det att behöva ringa upp Scott igen och behöva tacka nej då Thin Lizzy är ett av mina absoluta favorit band genom tiderna och dessutom passade en festivalsommar med begränsade gig mig väldigt bra personligen just vid det tillfället. Men jag hjälpte dem att hitta en ny trummis och ringde Scott Travis i Judas Priest som var ledig och han gjorde ett fantastiskt jobb för dem så det var ju kul.
Vilken Scorpions platta var din egen favorit innan du gick med?
Oj, jag började lyssna på Scorpions på ”In Trance” plattan men blev sedan riktigt hooked på liveplattan ”Tokyo Tapes”1978. Sen har jag ju följt med under alla år man spelat. När ”Blackout” kom 1982 så var det en riktig käftsmäll, den var svinbra. Så de har hängt med länge.
Hur känner du att du tagits emot av tex hardcore Scorpion fans?
Jävligt bra faktiskt! Det är svårt att förklara men det var samma grej med Motörhead när jag började med dem. Man måste snabbt bli accepterad av fansen och samtidigt så måste de fatta eller rättare sagt jag vill att de ska förstå att jag är en helt annan trummis som kommer ändra stilen lite och förhoppningsvis till det positiva. Jag menar James hade lirat med skorporna i sjutton år nånting så det är ju klart att det blir lite annorlunda när jag tog över. Jag sa till killarna att jag ska ”authorize” Scorpions och de var jävligt glada över vad jag tog med mig in i bandet. Lite hårdare lite tightare ja lite mer energi. Det fungerar jättebra.
När man läser intervjuer med Klaus och Rudolf så hör man hela tiden att du har tillfört ny energi till bandet. Hur ser du själv på det?
Jomen det är ju det som jag tar med mig. Jag sa till dem när jag började ”i’m gonna kick your ass”. Det är ju det, det är ju hela grejen. Jag måste förtjäna deras tillit så att säga. Inte ta över men som en bra hockeymålvakt eller fotbollsmålvakt är jag stadig där bak så spelar dem bättre. Man kan inte ha en osäker grupp framför sin trummis och det var ju hela grejen att jag skulle tillföra den här stabiliteten till dem. Det var inte så mycket att prata om.
Beskriv den kommande Scorpions plattan.
Jo men det är en jättebra platta! Vi har ju spelat in den live vilket man egentligen aldrig gör längre. Det ger en helt annan fantastisk känsla helt enkelt. Albumet är väldigt brett, det har ganska mycket att erbjuda alla. Den har hårda låtar, den har midtempo låtar den innehåller helt enkelt jävligt mycket! Jag har gjort intervjuer där jag fått höra att det här måste vara det bästa albumet sedan ”Blackout”. Det är ju väldigt väldigt fin kritik. Det här är ju helskrivet av oss. Inga co – writers med överhuvudtaget. Det här är en äkta Scorpions platta! Och ljudet är ju fantastiskt alltså. Det är nog det bästa ljudet jag haft på någon platta av allt jag gjort helt klart.
Vem upplever du var den mest drivande när det var dags att jobba med albumet? Har du varit del av skrivprocessen på det nya albumet? Du är ju ny men en ändå etablerad trummis?
Ja Rudolf och Klaus har ju skrivit det mesta men jag har ju varit med och skrivit alla arrangemang och början och slut. Jag har skrivit en hel del. Även Mathias litegrann men det är mest Rudolf och Klaus som sköter det i det här bandet. Det är de tre som skriver det mesta.
Vad är det roligaste minnet du har av inspelningen av det nya albumet?
Det är en svår fråga vi har haft så kul hela vägen! I och med Corona tider var det ju väldigt osäkert hur vi egentligen ska få till det här? Så nästan allting har varit positiva överraskningar istället. Att det har gått så bra som det gjort. Att vi har kunnat vara tillsammans och spela in på vårat sätt. Det har varit kul hela tiden helt klart.
Vilken låt håller du högst på nya skivan?
Det är faktiskt helheten av albumet som jag gillar mest. Sen har man kanske favoriter när man spelar in dem men när plattan är klar och man har lyssnat på hela albumet ett otal gånger då har man nya favoriter så jag är väldigt glad att varje låt har en effekt på helheten som album. Det är sällan jag hittar en eller två eller tre favoriter utan det varierar hela tiden. Och det tycker jag är det bästa man kan göra faktiskt på platta att allting håller att det inte är nån låt som faller bort. Det är väldigt viktigt.
Har ni några kul event inplanerade i samband med det här släppet? Scorpions har ju tex varit med som live intro vid boxningsmatcher tidigare.
Ja jag har inte helt koll på vad som är uppstyrt än. Vi har inte riktigt dragit igång än. Den 17 Mars börjar vi i Las Vegas och kör en månad framåt. De närmaste två veckorna nu så kommer jag nog få reda på mer vad som är planerat. Det blir spännande och jag tror absolut att vi har mycket kul på gång.
Du har sagt att spela en Motörhead konsert är som att springa ett maratonlopp. Hur skulle du vilja beskriva en konsert med The Scorpions?
Det är nästan ännu värre fysiskt för mig! Allting går på klick så att allt ska stämma med vår produktion alltså skärmar och liknande. Jag är helt enkelt helt jäkla förstörd efter en konsert. Det finns ingenstans att vila egentligen mer än på ett ställe och det är när vi kör den akustiska lilla delen och sedan Wind Of Change. Men sedan kommer 45 minuter där jag inte ens hinner ta en klunk vatten! Det har verkligen tagit riktigt hårt fysiskt på mig. Jag loosar 4-6 liter vätska ungefär. Det är ganska mycket!
Vilken är din favoritlåt att spela live?
Ja jag älskar att lira ”Blackout”och jag älskar att lira 70 – tals medleyt. ”Tease Me Please Me” är en riktigt bra låt den är rolig att lira. Det finns så många att välja bland. Det varierar också man kanske kör Europa först och har några favoriter sedan kommer man över till USA då känns det som att andra låtar blir favoriter. Det varierar helt enkelt från kontinent till kontinent och från turné till turné. Så var det med Motörhead också mycket.
Antar att det går lite lugnare till på en turné med Scorpions än en turné med Motörhead?
Ja det gör det väl. Det är ungefär detsamma man får välja sina tillfällen när man kan parta. Det håller inte att festa hela tiden det går inte. Sedan är schemat så tight vi lirar på kvällen och sedan flyger vi vidare nästa morgon. Vi har eget plan som vi måste passa och det går i ett från stad till stad. Vi lirar otroligt mycket. Men när det väl passar då blir det kul.
Vad spelar ni själva för album i turnebussen? Har ni svårt att komma överens?
I USA åker vi gärna buss. Vi har ju ioförsig flera bussar men så är det ju så att när man väl är ledig de få timmar man får då orkar man absolut inte lyssna på massa musik. Det gäller ju att ladda om för nästa spelning. Men ibland uppstår det tillfällen när vi jammar lite tillsammans. Även om det är sällan.
Är det fortfarande Hönökaka som gäller när du kommer hem från en turné?
Det är Hönökaka och hushållsost vet du! Och en god kopp te.
Det kommer fortfarande ut grejer från Motörhead. Bland annat kom det ut tre livealbum under 2021. Hur mycket har du och Phil med dessa släpp att göra.
Vi har massor med det att göra det är vi som approve:ar allting. Vi har ju något vi kallar för ”lost tapes” och vi tycker det är jättecoolt att släppa gamla livespelningar. Pynta upp dem med så hög kvalitet det går liksom. Bra kvalitet, schyssta covers till våra fans som fortfarande samlar på Motörhead. De släpper ju aldrig riktigt taget om gruppen. Det är en sådant varumärke och så legendariskt som band. Det är däremot inga pengar i det utan bara för våra fans skull.
Alla har ju hört dig berätta stories om Lemmy men har du någon favorithistoria om Phil att bjuda läsarna på?
Nej. Det finns ju säkert 10000 men det är inget jag vill ta upp här. Han är en rolig jävel alltså jag saknar honom mycket. Vi pratar ganska ofta han och jag. Vi hörs av med jämna mellanrum. Vi har haft så otroligt mycket roligt under de tjugofem år som vi lirade ihop. Det var en grym tid.
Du gjorde en del TV under en period. Bland annat Kändisdjungeln och Dobidoo. Får du fortfarande många förfrågningar?
Det gör jag nu med! Jag får fortfarande många förfrågningar men säger nej till det mesta. Jag är inte med i så många lekprogram och sådant där jag gillar mycket mera vad jag kallar ”actionprogram”. Där det händer något. Ska det göras någonting ballt då ställer jag gärna upp! Jag har t.ex varit med i Fångarna På Fortet sex gånger, Kändisdjungeln som du sa och ”Djävulsrallyt”. När det är lite balla program det är djävligt kul det tycker jag. Även musikprogram som Doobidoo då. Men att sitta och ringa i en klocka och svara på frågor det är inte min grej. Och absolut inte ”Lets Dance”. Det är inget fel på själva programmen men passar inte mig så bra.
Nämn en person levande eller död som du beundrar och som du skulle vilja sätta dig ner och ta en öl med.
Oj, det är väldigt många jag kan inte ens svara på den frågan! Det är hur många som helst. De flesta träffar man ändå i alla fall inom musiksvängen. På ett eller annat sätt ibland på festivaler eller Grammy shower i Los Angeles. Idrottsmänniskor träffar jag också ganska mycket. Som man ser upp till. Det finns hockeysnubbar som jag gillar. De är alltid spännande att träffa.
Du hamnar på en öde ö och får bara ta med dig ett album. Vilket väljer du?
Made In Japan! Det är det jag skulle ta med mig!
Finns det någon fråga som du aldrig får som du skulle kunna prata om i timmar?
Nej egentligen inte. Man har väl svarat på nästan allt som finns känner jag. Jag kan faktiskt inte komma på en fråga jag saknar eller som jag inte fått. Det kan jag inte säga.
Tack så mycket för att vi fick tid att prata!
Tack själva. Glöm inte att informera om att vi faktiskt kommer till Atlas Rock i Gävle den 5:e Juni! Hoppas att vi ses där.
Alla foton från: Mikkey Dee:s officiella Facebook sida.
