Intervju – Zinny Zan. Att träffa Harry igen var en homecoming.

Tjena Zinny,  hur är läget?

Bara bra tack. Mycket att göra inför albumsläppet och jag har fått landa lite här hemma efter spelningen på Sweden Rock.

Jag tänkte faktiskt inleda denna intervju med uttrycket ”vad vad det jag sa?”

Ok, utveckla!

När du hade din storytell-spelning i Vara 2021 så pratade du om att du hade lite grejer på gång med en viss gitarrist. Min första spontana fråga då var om namnet på denna gitarrist började på bokstaven H och slutade på arry. Du såg lite smålurig ut vilket gjorde att jag kände att jag var någonting på spåret.

Ja, du hade helt rätt tydligen.

Hur är känslan över att ni har börjat jobba tillsammans igen?

Det känns fantastiskt bra. Vi hittade varandra direkt. Vi jobbar jättebra tillsammans, vi respekterar varandra, vi fyller i varandras låtidéer och gör dem kompletta.

Vi började med musiken och vi har jobbat mycket med filer som vi har skickat fram och tillbaka, skickat SMS och sett varandra under podcast-intervjuer. Tills fram till för 2 veckor sedan då vi började repa inför spelningen på Sweden Rock. Det var då vi sågs första gången och då var ju plattan redan var klar.

Att träffas och ses igen kändes som att 36 år inte hade existerat alls. Det känns verkligen som en ”homecoming”.

I låten ”I’m the shit” så sjunger du textraden ”I got my soulmate by my side”. Jag antar dom orden är skrivna till just Harry?

Absolut, det stämmer. ”Dropdead beauty” handlar dock inte om Harry, ha ha! Det låter som du har lyssnat mycket på texterna?

Det stämmer och det är faktiskt texterna som jag tänkte att denna intervju kommer att koncentrera sig mest på.

Eftersom vi nämnde Harry så passar det ganska bra att börja med  ”I’m the shit”. Texten känns väldigt personlig. Du sjunger bland annat ”I got my attitude”, och så vidare.

Det har ju i mångt och mycket varit att man bryr sig för mycket om vad andra tycker. Men när jag har kommit till den åldern som jag är i nu, så skiter jag fullständigt i det och gör det som jag trivs med och gör det som jag gillar.

Självklart kan det vara provocerande att säga att ”I’m the shit”, men jag har samtidigt inget att be om ursäkt för, utan det är bara att köra.

Du sjunger även textraden ”Shotgun Messiah blasting through my car”.  Är det någon hint om att du skulle vilja sluta fred med Tim?

Jag har egentligen inga problem med Tim, utan det är nog mer han som har problem med mig och jag har svarat upp mot honom. Jag önskar honom allt gott i världen
Sen kommer det gamla Shotgun Messiah nog aldrig att uppstå.
Det här är nog det närmaste vi kommer med Harry och mig. Shotgun Messiah har ju gjort två plattor utan mig och jag har ju inte varit med i bandet på många år och kommer säkert inte komma med i framtiden heller. Nu kör jag med Cody, men åt andra sidan så gillar jag Shotgun Messiah. Det var ju därifrån jag och Harry kom ifrån, så självklart hyllar jag den tiden.

 Hur tänkte ni när ni började skriva låtar? Tänkte ni tanken att få in lite gammalt Shotgun-sound eller var det med att nu kör vi vår grej och ser vart det bär?

Vi funderade inte någonting. En del har ju frågat hur tanken var när vi skrev plattan och vi garvade båda två för det fanns ingen tanke. Det handlade faktiskt mest om jag och Harry kunde skriva ihop igen efter 36 år.

Låt oss se vad vi kan göra tillsammans igen, och så fick det bli som det blev. Det fanns ingen masterplan att vi skulle låta så här eller nu går vi åt det här hållet.

Som du kanske hör på plattan så spretar det åt alla möjliga håll och det var vi väldigt nöjda med. Det var det här som vi ville ha ut och så här ville vi att det skulle låta.

Delar av ”Damn” kan jag tycka är jävligt mycket Shotgun Messiahs första platta och ”Ride the storm” låter lite som Second coming som jag inte ens var med på. Det är väl klart att det borde finns lite inslag eftersom vi båda två kommer därifrån. Men vi har aldrig sagt något om hur det skulle ha låtit, om vi gjorde Shotgun Messiahs andra platta tillsammans. Det har aldrig varit grejen, utan vi sa att vi kollar om vi kan spela och skriva låtar ihop och det
gjorde vi och så blev det vad det blev.

När jag läste pressreleasen från plattan så reagerade jag över att det står att det är du som sjunger och Harry som lirar gura. Men det nämns inga andra musiker, fast till exempel Björn Höglund lirar trummor och Nalle lirar bas. Hur kommer det sig?

Det är sant. Jag vet inte varför det blev så men vi heter ju Zan och Cody och vi har släppt plattan som Zan/Cody.

Sen självklart ville vi ha ett band men vi har ju lärt oss med åren att man vet inte vilka som kommer och går. Harry hade aldrig träffat varken Björn, Nalle eller Chris innan vi lirade på SRF utan han träffade dom för första gången när vi började repa under pre-production-dagarna.

Alla trivs jättebra ihop men det svårt att veta om detta blir ett band eller inte. Det är ju jag och Cody som skriver allt och sen får vi se hur framtiden ser ut. Vi har egentligen inte vetat hur bandet skulle ha sett ut fram tills nu.

Har Harry kvar någon Skövde-dialekt efter alla dessa år?

Nej. Vi pratar mycket engelska med varandra men när han pratar svenska så gör han det på riks-svenska utan varken amerikansk eller Skövde-brytning.

Jag chattade lite med Chris Laney inför den här intervjun och han beskrev Harry som overklig. Om du skulle beskriva Harry med tre ord.
Vilka skulle det bli då?

Tre ord blir jävligt svårt. Men intelligent, smakfull och
integritet skulle jag säga.

Jag har ju lyssnat på skivan och även sett er spelning på Sweden Rock på Youtube. Gubben lirar ju som en gud.

Det gör han. Han har verkligen inte tappat någonting och han är en fantastisk gitarrist, helt klart.

Om vi då ska återgå till plattan så inledes den med låten ”Sever”. Jag tycker att den låter som lite industri-metal à la Rammstein.

Den är lite tung och lite arg sådär, så absolut.

Vad handlar den om, för när jag googlar ordet Sever så betyder det typ kapa?

Den handlar om dom som styr och vill att vi ska kapitulera för maktens korridorer med korruption och allt som det innebär. Vi vägrar och vi står upp och dom ska bara bort. Det som är korrumperat, smutsigt och det som förstör för människor runt om i världen ska bara kapas bort. Man ska stå upp mot skit som man inte tror på.

Är det något dolt politiskt budskap i texten?

Ja, eller ta ingen skit utan stå upp för det du tror på och kapitulera inte. Det är lite av det som jag gjorde med Stagman fast lite mer brutalare. Stagman var ju lite samhällskritisk ibland.

Då kommer vi raskt in på ”Ride or die”, och som jag
upplever det så finns det även där lite politiska inslag i texten. ”Sick of theese thiefs and liers” sjunger du bland annat.

Det kan ju också handla om vänner eller så kallade vänner runt om kring en. Du vet att du har en vän någonstans och jag är den vännen. För mig är det ride or die. Det är du och jag och vi kör det här racet ihop.
Den handlar om att vara polare och stå upp för varandra och inte vara någon jävla mobbare. Man är en riktig vän och finns där.

Det är så mycket som är så ihåligt i den här världen där folk låtsas att dom är vänner. Det är jävligt lätt att vara vän i medgång men när ”the shit hits the fan” så försvinner de liksom.

Sen kommer vi till ”Suffer city” som enligt mitt tycke är skivans bästa spår. Jag blev otroligt berörd av både texten och av din ton.

Roligt att du säger det. Det är väl så att när man verkligen får ut äkta känslor från sitt eget hjärta rakt ut i fingrarna och i musiken så berör det. Givetvis blir jag glad över att du säger det men 90 procent av dom som hört låten säger samma sak. Harry har också sagt att den här låten tar ordentligt och hans solo är ju helt fantastiskt bra. Och Harrys fru grät när hon hörde låten första gången så den har någonting och det är skönt att jag har lyckats med det.

Jag såg att du pekade upp mot himlen när ni lirade den på Sweden Rock och du sa att denna är till dig.

Det stämmer. Det var verkligen äkta känslor som kom direkt från hjärtat.

Du får verkligen ut dina känslor i rösten som rörde mig till en tår eller två. Jag kan tänka mig att det inte var lätt att sjunga in den?

Så var det. Det var verkligen inte lätt att sjunga in den med tanke alla känslor som är förknippade med den här låten.

Vi går vidare med ”She walks with violence”. Här tänker jag att låten handlar om en riktig bitch eller en kvinna från helvetet som man ändå lyckas bli kär i?

Absolut. Den är mer filmisk skulle jag säga.

Inte självupplevt?

Ha ha! Nä inte för min del, sedan vet jag inte hur det är för Harrys del. För min del är det i alla fall inte. Sen har man naturligtvis sett sådana kvinnor som andra varit tillsammans med.

Om jag får hänvisa tillbaka till dina Stagman-plattor så var dom väldigt personliga där texterna handlar i mångt och mycket din resa genom livet. Har det varit svårt att skriva färre sådana texter till den här skivan än att bara skriva en text om något helt random?

Det blir lite annorlunda. I ”Damn” skriver jag om vad jag känner och tycker och även i ”Ride or die” där polare kommer och går.  Sen kanske man kommer lite längre ifrån det personliga när man inte sjunger på svenska alla gånger. Sen har vi då ”Suffer city” som verkligen griper tag i en direkt.

Som textförfattare så håller jag mig nog ändå i samma fåra, ”She walks with violence” är som sagt mer filmisk medan i ”Damn” är jag ju förbannad på saker och ting. I den låten finns det Stagman-grejer från ”Kejsarens nya kläder”. Tror ni på allt som politikerna säger så är ni blinda och dumma, fast skillnaden är nu att det på engelska.

Jag har skrivit i mina anteckningar om ”Damn” att jag har hittat många dolda politiska budskap i texten.

Absolut. Visst gör det det.

Varför blev ”Damn” ert val som första singel?

Det kändes självklart för både mig, Harry och våra vänner runt omkring. Min flickvän som jag har idag sa direkt att detta är första singeln och Harry tyckte likadant. Chris Laney kände samma sak och skivbolaget hade tre låtar som de ville släppa som singlar direkt och ”Damn” var en av dem.

Den är en rak rocker. Den är ganska enkel, rätt på och det är rätt enkelt att komma ihåg en titel som ”Damn”. Den sätter sig i huvudet med en gång så vi kände att denna blev rätt. En riktig rockstänkare som vi kunde presentera oss med helt enkelt.

Vissa har ju liknat låten med Gary Moore och Thin Lizzy.

Det finns säkert influenser från dem. Jag älskar både Moore och Lizzy, så absolut.

”Let’s be heroes” är nästa låt som vi ska prata om. Här har jag skrivit att låten är en hybrid mellan Def Leppard och David Bowie. Du sjunger bland annat ”rebel, rebel” i andra versen, som är en Bowie-klassiker.

Du är väldigt rätt ute. ”Let’s be heroes” är min hyllning till David Bowie. Hela texten är låttitlar från David Bowie och jag fick ihop allt till en text. Så det är väl någonstans mellan 40-50 låttitlar som jag fick ihop till en enda text.

Jag visste inte hur jag skulle hylla honom från början, men så tänkte jag att jag ska göra något som ingen annan har gjort förut. Så nu tar jag hans låttitlar, jobbar med dem och låter dem hoppa hit och dit och till slut lyckades jag få ihop allt till en helhet.

Hur länge satt du?

Det tänker jag inte tala om, men det var länge.

Sen kommer vi till titelspåret ”Beautiful N’ damned”. Dels hör jag lite Billy Idol och även låten ”Pärlor” av svenska Kent.

Jag har inte lyssnat så mycket på Kent men du har säkert rätt. Billy Idol finns absolut med. Dels hur jag sjunger i verserna och även i Harrys gitarrspel, så jag förstår absolut att du känner så.

Varför blev denna låt titelspår?

Dels är det en bra titel och en bra låt. Vi tittade på alla möjliga titlar i början men sen så var det Harry som sa till mig. ”Kolla på något av materialet som vi har och så döper vi albumet till det om du hittar något bra”. Så ”Beautiful N’ damned” lät bra och så jobbade vi fram artworket efter det.

Sen har vi ”Bad bad man” som ni även använde som intromusik till er spelning på Sweden Rock.
I min recension står det att detta är en deckarlåt. Jag ser framför mig ett filmscenario där polisen smyger sig på brottslingar.

Det är liksom american swamp. Det är en blues crossroads där man säljer sin själ till djävulen.

Är det det som texten handlar om att sälja sin själ till djävulen?

Jajamän. Du är en bad bad man och du tar själar.

Sen avslutas det hela med ”Tear it all down”. Här har jag skrivit roadtrip-rock. Dvs man kör på motorvägen med nedvevad ruta och bilstereon på högsta volym.

Bra sammanfattning, för det hade jag i åtanke när jag skrev låten!
Där lindar jag ihop rätt mycket. ”I just heard that you were in town. Let’s get together, i buy the first round. ”We got something to finish up” handlar ju om att jag och Harry började jobba ihop igen och vi har ju en del att avsluta. Sen har vi de dolda politiska budskapen med poltician falls, rebels with a cause. All you wanna do is tear it all down. För det är ju bara skit som de håller på med. Dom ljuger och luras för att behålla makten över oss.
Det är näven upp i luften och tear it all down samtidigt som det är pedal to the metal så jag håller med dig. Det är absolut en roadtrip-låt.

Jag tycker många låtar på skivan passar in under
benämningen roadtrip-rock enligt mitt sätt att se på det. ”Sever” är en sådan låt som även skulle passa in på en större arena med mycket pyro. ”I’m the shit” är också en sådan låt, som man skulle kunna sätta på som första låt när man sätter sig i bilen.

Jag håller med dig. Där fick jag in textraden ”highway star” så jag fick in lite Deep Purple också.

Vem har producerat skivan?

Det har jag och Harry gjort, och sedan har Chris Laney mixat den.

Det visste jag att han hade gjort. Men som jag förstod det så var det inte självklart att ta in Laney med tanke på att han är ett stort Shotgun Messiah-fan?

Det stämmer. Men han var på mig och sa att ”du måste fan ge mig en chans”. För det var framför allt jag som var lite orolig för hur det skulle bli. Jag ville inte att det skulle låta som vi lät på 80-talet. Men jag sa det att det är klart du ska få en chans för jag och Chris är ju extremt nära vänner.

När jag gav honom chansen så sa jag att jag vill inte att det ska låta som de andra grejerna som vi gjort. I och med att det är jag och Harry som har producerat så blev det inte så och slutresultatet blev riktigt bra.

Vilka låtar var det som han fick som sin try-out så att säga?

”Damn” och ”Sever” tror jag att det var. Harry hade aldrig träffat Chris förut men han förstod snabbt att den här gubben förstår oss fullt ut. ”He knows the shit” tyckte han, så vi bestämde oss för att köra med Chris.

Var spelade ni in videon till ”Damn”?

Harry står i L.A. River och jag spelade in mina grejer i
Snösätra industriområde. Jag spelade även in videon till ”Förlorarnas parad” där när jag jobbade med Stagman. Skillnaden var att då spelade vi in på natten så man såg typ ingenting. Nu körde vi på dagtid och jag blev jättenöjd med resultatet.

Hade ni några andra utmaningar under inspelningarna eftersom ni satt på två olika kontinenter?

Nej, egentligen inte. Vi hittade varandra direkt och vi
hittade vårt språk. Men jag skulle säga att det viktigaste för oss var att den där gnistan fanns kvar som vi hade på Shotgun Messiah-tiden. Du vet den där mentaliteten att ”nu kör vi bara” och den gnistan fanns där.  Vi hade inte svårt att förstå varandra eller ändra på varandras idéer.

Vi lyssnade på varandra och det fungerade så ingenting var svårt egentligen. Det känns märkligt att säga så men så var det.

Det var samma sak när det gällde musikerna. Björn Höglund var den förste som blev involverad i detta eftersom vi behövde en trummis som kunde sätta det hela och göra lite rough-mixar i början. Så i början var det jag, Harry och Björn som körde och sen kom Nalle Påhlsson in och fick lägga lite bas här och var.  Så vi hade ju draftat klart när vi tog med Chris Laney. Så vi sa till honom att titta på det här så får vi se vad du kan göra med mixningen.

Hela bygget av den här plattan och bygget av Zan/Cody har gått extremt lätt skulle jag säga. Sen har vi inte haft bråttom heller, utan vi har ju tagit ett helt år på oss att göra klart det här.

Kände Harry till Nalle och Björn innan ni drog igång
inspelningarna?

Nej, det gjorde han inte. Han har inte lyssnat så mycket på svensk musik på det sättet och inte så mycket på mina grejer heller.
Han har levt sitt liv i Palm Springs men han sa det att
”vilka jävla musiker du har hittat och det är fantastiskt lätt att jobba med dem”. Och sen när han hade träffat dem så tyckte han att det var ett gäng sköna lirare och de blev polare direkt.

Ni lirade på Sweden Rock nyligen. Har ni mer spelningar på gång?

Ja, vi har delar av en höstturné bokat med bland annat en spelning på Debaser i Stockholm den 28 oktober. Sedan blir det Göteborg, Malmö och någon av de andra större svenska städerna.

Spelningar utomlands?

Vi håller på att förhandla om det just nu. Både i Europa och USA.

Jag har läst lite kommentarer om er setlista från
spelningen på Sweden Rock. Ni körde fyra Shotgun-låtar och det verkar som att folket hade velat ha mer?

Jag skulle säga på det att då vet man inte vilka Shotgun Messiah var. För grejen är att Shotgun Messiah har aldrig varit fega på något sätt och detta är inte Shotgun Messiah utan detta är Zan/Cody.

Nu har det gått 36 år och det absolut säkraste som vi kunde ha gjort, hade varit att gå ut och köra hela gamla Shotgun Messiah-grejen och sen köra några nya låtar som reklam för ett nytt album.
Att göra så är så jävla beigt, tråkigt och billigt, så vi
kände att vi har inte spelat på 36 år och vi har gjort en ny platta. Pumpa den direkt för vi är på en festival. Det är inte bara Shotgun-supportrar där, utan det är alla möjliga där som man kan vinna över. Folk borde undra vad vi gör för nytt så vi tänkte att vi kör så mycket nytt det bara går och så slänger vi in några pärlor och det tyckte vi var tillräckligt.

Det var ungefär samma sak med Velvet Revolver när de kom. Bara för att de hade två medlemmar från Guns N’ Roses så skulle de bara köra GNR-låtar.
Jag tyckte att vi var modiga och att vi skulle fått mer bra recensioner för att vi faktiskt vågade göra något annat än att leva på en massa gammal skåpmat.

Sen förstår jag självklart att det är coolt att vi kör ”Don’t care ’bout nothin” eller ”Nowhere fast”. Folk känner igen dem och det är klart att det blir flest pubrikreaktioner på dessa låtar för det vore konstigt annars.

Men man tycker att det vore intressant för lyssnaren att få veta vad vi har gjort efter 36 år. Det borde vara skitintressant kan jag tycka, för annars lever man bara i en sorts nostalgivärld som är skittråkig.

Jag kan vända på det och tycka att det var en förbannat cool treat från oss. Här får ni nästan hela plattan live från oss innan den ens kommer ut. Så ser jag på det.

Som jag förstod det så ville ni egentligen släppa plattan innan Sweden Rock. Varför blev det inte så?

Skivbolaget hann inte göra allt som dom behövde göra och jobba upp plattan så det fick bli nu i juli.
Nu släppte vi nyligen ”Sever” som singel och den hade vi också helst velat ha ute innan Sweden Rock men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Ni kör på den klassiska principen med tio låtar på
albumet. Fanns det fler låtar att välja på?

Vi hade kanske fyra låtar över som inte kom med.

Finns det någon chans att dessa får se dagens ljus?

Jag vet inte. Dom klarade ju inte provet att hamna med på den här plattan. Så antingen får man jobba om dom på något sätt eller göra något annat.

Jag säger inte att låtarna var sämre men de kanske inte passade in under samma röda tråd. Men igen, om man hör på plattan så är det både högt och lågt. Det är både ballader och tyngre pass, så vi har smällt in det mesta kan jag tycka. Även ”Bad bad man” som i princip är nästan en southern blues-grej och lite halvgospel på det.
Så vi har ju vågat ta ut svängarna, men någon av dem kanske kommer med på nästa platta. Vi får se helt enkelt.

Har ni börjat redan börjat jobba på nytt material?

Både jag och Harry skriver hela tiden, men vi har inte
suttit och skrivit någonting inför nästa.
Det har ju varit en jävla tidspress på oss att få ihop det här. Sen skriver man hela tiden och sparar idéer som man kan visa för varandra i framtiden.

Men just nu har det varit mycket med att mixa, producera, göra första musikvideon, se till så alla är med på banan och sen all förberedelser inför Sweden Rock osv.

Egentligen så hade jag tänkt att undvika frågor om
Shotgun Messiah men jag måste ändå fråga några saker. Som jag har förstått det som ville ni hålla Shotgun Messiah på ett behörigt avstånd. Är det anledningen att Stixx inte är med och lirar på skivan för ni två har ju spelat tillsammans på bland annat Thin Lizzy-hyllningen Kings Call?

Vi förstod ju direkt att frågorna skulle komma om en
återförening och så där.
Hade det varit tre av oss hade det blivit ännu värre. Då hade frågorna kommit om varför inte han fick vara med och så vidare. Därför var det ganska enkelt för oss att köra så här.
Sen ska man ha i åtanke att Shotgun Messiah finns
fortfarande. Dom har ju aldrig sagt att dom har splittrats och det är ju Tim och Harry som är Shotgun Messiah idag och har varit det i många år.
Så därför ville vi hålla ett avstånd för det är ju jag och
Harry som gör detta. Men vi förstår frågorna och vi svarar gärna på dem, men vi inte ville närma oss det för mycket för att inte spä på det mer och mer.
Och återigen. Shotgun Messiah finns fortfarande och det är egentligen det enklaste svaret, och detta är Zan/Cody.

Folk ställer ju frågan att när ni två ändå spelar
tillsammans så varför inte hela bandet, men det finns ju anledningar till det och mer än så finns det inte att säga egentligen.

Jag läste intervjun med er i Sweden Rock Magazine och såg även en kommentar som Harry hade gjort på Instagram där han bekräftade att det finns en ny Shotgun-platta inspelad och klar. Jag trodde faktiskt att bandet var upplöst?

Nej. Dom ligger på is just nu. Dom skulle egentligen gjort någonting efter covid, men av olika anledningar så gjorde Tim en soloplatta och nu lirar han med Marilyn Manson och så vidare.

Skulle du vilja göra något tillsammans med Tim, Harry och Stixx igen?

Jag kan inte spekulera i det eftersom det finns inte i våran närhet på något sätt. Skulle frågan uppstå får jag ta ställning till det då.
Men som det är idag så finns inte den frågan och jag är skitnöjd med plattan som jag och Harry har skapat ihop och jag ser verkligen fram emot att få jobba
med den tillsammans med Björn Höglund, Chris Laney och Nalle Påhlsson som alla är polare till mig.

Man ska aldrig säga aldrig, men just nu finns det inte på tapeten och som sagt. De har gjort två plattor utan mig och skulle Tim börja lira bas igen? Han är sångare i bandet idag och det är väl bra så tänker jag.