Acoustic Adventures Volume 2 har stått i hyllorna i ett par veckor nu och när jag fick chansen att prata med Tony om dagsläget och musiken var jag snabb att tacka ja!
Hej Tony! Hur är läget?
Det är bra! Jag är glad att få jobba med någonting, vad som helst egentligen med Sonata Arctica som läget ser ut just nu!
Jag förstår det, världen är märklig just nu!
Ja det har varit hemskt men det har nog haft ett syfte också. I alla fall för mig personligen. Jag har fått vara hemma med min familj och spendera tid med dem utan att behöva åka på eller planera nästa turné hela tiden, familjen har ju fått lida på grund av den biten. Jag har ju hållit på med det här i 25 år så det var nog hälsosamt att ha lite ledigt.
Ja med tanke på hur många gånger jag sett er de senaste 20 åren så ser man ju en liten del av hur mycket ni faktiskt turnerat! Men det är ju priset för att vara ett populärt omtyckt band!
Haha ja det är ju sant! Och sen att man har det som levebröd och kanske inte har något annat val heller! Hahaha! Men det är vår passion och vi är välsignade som har turen att få jobba med det vi älskar! Alla som gnäller eller som klagar är nog bara lite självkritiska och reflekterar över sitt liv men sen inser man hur stor tur man har. Det finns många hungriga band som gärna skulle ta ens plats där ute om de bara fick chansen!
Ja det är nog sant. Jag kan tänka mig att i just er genre att det blir extra viktigt att behålla er fanbase. Att erbjuda dem något som håller dem när er hela tiden.
Självklart! Jag har inte alltid varit bra på det, jag har nog ändrat på stilen lite för mycket ibland. Haha men vi har ändå lyckats hålla fast vi våra trogna fans och fått en hel del nya på vägen. Det motiverar mig väldigt mycket till att skriva ny musik och en längtan efter att hitta ungdomen på nästan album eller något sådant! Den här pausen har verkligen väckt en tanke på att skriva något som liknar det tidigare materialet, från allra första början, något som jag tror alla Sonata Arctica fans väntat på. Jag har gjort det till en personlig utmaning att genomföra det.
När jag lyssnar på albumet så får jag en känsla av att ni vill gå tillbaka till den gamla typen av texter och storytelling redan.
Ja på det här albumet, det akustiska så är det ju alla gamla låtar. Jag tror att den nyaste är från 2019 och den äldsta är nog runt 25 år gammal. De här akustiska albumen är ju nästan som ett slags “greatest hits”. Det som gjorde det speciellt var ju att vi var tvungna att skala av det mycket och hitta de element i musiken som är vitala delar för att de ska vara Sonata Arctica. Och när du tar bort alla “extra” ljud och detaljer så får ju berättelsen i texterna och stämningen väldigt mycket mer fokus och uppmärksamhet. Jag tror faktiskt att många kan lägga märka till och upptäcka en del texter för första gången även om de hört låtarna många gånger förr.
Var det utmanande att forma musiken i akustiskt format?
Nej, när jag skriver musiken så använder jag oftast akustiska instrument och piano. Jag bygger upp en ram eller ett skelett. Vers, brygga, refräng och ofta i någon slags pop format! Repetera de tre partierna och variera temat så går det. Melodisk storytelling är ganska enkelt att transformera till vilken genre som helst egentligen! Jag skämtade och sa att det här albumet skulle nog bli ett bra Reggae album också om vi nu skulle vilja göra det! Hahaha!
Haha! Fansen kanske skulle bli något besvikna dock!
Antagligen men vem vet? Reggae-fansen kanske skulle bli extatiska!
Jag måste fråga, jag har älskat din röst i 25 år. Du är en fantastisk sångare! Är du utbildad vokalist eller är de något du lärt dig själv?
Jag är självlärd. Jag tog mina första sånglektioner för två år sedan tror jag att det var. Då fick jag lite problem med rösten och behövde få veta vad det var som var fel. Jag behövde läka och få tillbaka kraften i rösten, det tog lång tid att bygga upp från början och sedan gick det för lång tid innan jag insåg att det blivit problem. Men nu är jag tillbaka igen. Så jo, självlärd men jag har också gjort mina egna misstag. Jag lovade mig själv under två decennier att ta sånglektioner, men samtidigt som en del sa att det vore bra så sa andra att det skulle förändra min röst så det blev väl lite av en oro i det där. En lärare kanske skulle ändra ditt sätt och ändra hur det låter. Jag behövde en lärare som kunde tala om vad som är rätt och vad som är fel och hur man undviker att få problem och det fick jag nu och det hjälpte mycket.
Fokuset ligger ju mycket mer på sången och rösten när man kör akustiskt, hur upplevde du det?
Det var fantastiskt! Att faktiskt höra dig själv direkt och inte bara i medhörningen. Allting lät så enkelt och vackert och jag fick använda min röst på sätt som jag annars inte gör. Det tillför variationer och förändringar och färgade min sång på sätt som annars kan gå förlorat när man spelar med ett fullt set och det är högljutt och svårt att höra någon annan och ännu värre inte höra dig själv när du försöker att göra något skört. Så jag älskade att köra akustiskt och jag hoppas att det finns med framöver också, de här akustiska äventyren.
Saknar du att turnera något?
Ja självklart. Vi älskar ju det. Atmosfären, turnebussen, alla städer, människorna och ställen man får se. Men det tog ett tag innan saknaden kom. Det första året njöt jag bara av att vara hemma och göra ingenting. Slippa tänka på att turnera. Jag är en sån person som inte kan släppa tanken på det. Om vi har en turné planerad om två tre månader så är jag redan där i huvudet. Och det blir ju väldigt jobbigt om vi kliver av en turné och nästa redan är bokad. Det är inte hälsosamt. Du är iväg i sju veckor sen hemma en månad, det känns bara som att man är hemma och tvättar innan man drar igen.
Kan ni turnera något i Finland som det ser ut nu?
Jag hoppas det men det ska ju fungera på alla vis. Ekonomiskt och utifrån restriktioner och allting. Siffrorna innan jul var deprimerande och nu har det ökat lavinartat. Det är en situation som bara blivit värre. Vi hade planerat en turné nu men den kommer ju inte bli av.
Usch, ja.. Men nu när ni har jobbat med de här släppet nu. Hur har det fungerat, har ni kunnat träffas och jobba tillsammans trots allt?
Ja det funkade faktiskt. Vi höll det litet, bara bandet och en kille till, vår ljudtekniker Mikko Tegelman som producerade. Det vara bara vi och det var enkelt att hålla det säkert. Ingen kom in om de hade minsta symptom eller så, så det funkade.
Så vad har varit den största skillnaden mellan att producera akustiskt mot det vanliga upplägget?
Först och främst så har det var så mycket enklare att spela in live med alla i samma utrymme! Haha! Ingen trummis som slår så hårt han kan eller elgitarrer som spelar så högt att du kan höra bara den i varenda mikrofon! Det blir en salig röra när det blir så. Men akustiskt var det så mycket enklare att få det att låta live, vilket det i och för sig var också. Och vi ville inte hålla på och justera och fixa för mycket. Det finns små imperfektioner vilket är normalt vid livespelningar. Men visst har vi lagt på lite i efterhand. Jag erkänner att du kan höra mer än en Tony som sjunger på skivan haha! Men det är ju inte poängen, vi skulle inte spela in ett livealbum, vi ville få in live känslan på ett akustiskt studioalbum och jag tycker det blev ganska bra.
Om vi snackar om bandet då, är de andra i bandet skolade musiker eller är de bara ett gäng snubbar som gillar att spela och startade ett band?
Ehh, jag och Tommy är nog de minst skolade i bandet. Jag gick i musikskola i ungefär 2 år när jag var omkring 18 och jag var alldeles för gammal vid det laget. Jag var redan med i ett band och vi hade spelningar. Vi spelade faktiskt dansmusik och turnerade i Lappland hahaha! Det var en början! Men Henrik har verkligen utbildat sig och Pasi Och Elias också. Jag vet inte hur mycket de utbildat sig men de kan läsa noter och så. Jag kan inte det. Vilket kanske är lite absurt när man är låtskrivare hehe. Jag kan ju läsa det men det går så långsamt…
Det är lite som när jag ska prata finska! Haha Mina föräldrar är från finland så jag pratade finska när jag växte upp men har nog tappat det rejält nu.
*Vi utbyter några fraser på respektive språk och skrattar gott*
Men det är något jag älskar med din sång. Jag tycker man kan höra den finska tonen i din röst, ett vemod och mystik. Tror du att det kan göra att ni har en fördel i er genre? Att folk kan känna det du sjunger på ett annat sätt än från andra band?
Jag tror att alla utanför finland kan höra det och se det som något annorlunda och spännande. Men i finland så försöker alla band dölja sin brytning. De kämpar hårt för att inte låta finska. Men för mig har det inte gått. Jag lärde mig engelska genom skivor och film. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt i slutänden. Men visst, om du har en viss låt med en viss karaktär och atmosfär så tjänar det ju självklart sitt syfte.
Så vilka har varit dina stora influenser då? När du började skriva musik.
Det första bandet som slog mig var Queen i mitten av 80 talet och det hade stort inflytande i hur min musik lät. Men det har funnits fler. Stratovarius som jag upptäckte omkring 97 har ju varit en enorm inspiration. De förändrade allt och Sonata Arctica kom till. Vi hette Tricky Beans innan, ett rockband men när Stratovarius kom in så tvingade jag Tommy att börja öva på dubbelkaggar och plötsligt körde vi Stratovarius covers och av andra power metal band som vi tyckte om. Det påverkade ju självklart mitt sätt att skriva musik också. Utan Stratovarius hade vi nog inte suttit och pratat här nu. Det hade kanske varit en reggae intervju istället! Hahaha! Vem vet? Musik hade det nog blivit oavsett men hade vi inte blivit powermetal i slutet av 90 talet hade jag nog skrivit annan musik.
En av mina absoluta favoritlåtar är Replica och jag blir alltid berörd av era låtar. Använder du historia och krig mycket som inspiration när du skriver?
Ja allt som berör är bra att använda. Så krig är såklart ett bra ämne för att det väcker känslor på så många sätt. Men ett annat ämne som jag använder ofta är kärlek, det går att skriva om kärlek på så många sätt.
När jag såg er första gången på Gates Of Metal festivalen och ni spelade Replica så slog den som en slägga rakt in i mig. Jag blev sjukt rörd där och då. Vansinnigt bra!
Tack snälla!
Jag har en grej där jag ber alla jag intervjuar om ett album som ni inte vill att våra läsare ska missa.
Oj vad svårt! Och jag som inte har min mobil här! Hahaha! Men… Aerosmith! Pump! Det är ett riktigt bra album.
Jag har lyssnat på mycket på äldre musik nu som jag missat som inte fått den uppmärksamhet de förtjänar genom åren. Men Aerosmiths Pump!
Vi avslutar med att bestämma att nästa gång ska vi ses face to face och förhoppningsvis kan detta ske redan i Juni när Sweden Rock kommer bjuda oss på Sonata Arctica och många fler band som längtat och hungrat efter att få spela för oss.
/P “The Poser” Pousár