Dynazty släppte nya plattan Game Of Faces för en vecka sedan och jag fick möjligheten att intervjua Nils Molin innan vi hängde på Pub Anchor i Stockholm! Läs lite om hur plattan växte fram och om hur man klarar att turnera ihop utan att bli galna på varandra här!
Pauline:
Hur är läget?
Nils:
Jo, men det är bra. Hur är det med dig?
Pauline:
Det är bara bra! Vi ska på Pub Anchor ikväll så det är prima!
Och nu har vi ju fått ny musik från er också!
Nils:
Oh! Anchor, en klassiker verkligen!
Pauline:
Så! Game of faces. Jag fick den förra veckan och den har gått varm när jag suttit på jobbet. Jag ska säga att när jag har sagt att jag eventuellt skulle intervjua dig nu så fick jag höra ord som “Han är genial. Han är ju verkligen det!” Det ska du ta till dig.
Nils:
Ja absolut! Jag ska göra det! Men kul, vad tycker du om plattan då om den har gått varm?
Pauline:
Jag gillar den väldigt mycket. Det var inte ens jag som skulle recensera den och den har gått varm ändå, det säger ju en del. Haha!
Jag tänkte på en specifik sak när jag lyssnade. När man har lyssnat på er innan har det ju varit rock. Det har varit mäktigt, men det här känns ännu mer sagoberättande, med lite mer power bakom. Är det någonting som ni har tänkt på?
Nils:
Vi har ju nästan alltid haft någon form av den teatrala världen i oss. Ibland, på vissa plattor på vissa låtar så har det varit mer prominent än andra och så. Men jag tror att med den här plattan så har vi bara tänkt att vi skruvar upp allt! Alla element mer eller mindre. Och framför allt så ville vi göra en platta som är väldigt direkt och koncis och konsekvent. Så brukar jag försöka förklara vårt tänk inför den här plattan, så ja, jag tror att visst, med det teatrala och så. Vi har nog skruvat upp allt vi kunnat skruva upp till elva.
Pauline:
Perfekt liknelse också! Haha! Men det som du säger om att det är konsekvent, det är all in. Jag upplever det som att det är vassare på något sätt. Nu har ni, som du säger, skruvat upp det till elva. Har ni suttit tillsammans och verkligen byggt på låtarna för att få fram det eller har ni suttit och hittat era egna grejer att bygga på?
Nils:
Vi har ju ett sätt som vi jobbar på som är ganska utpräglat numera och vi är ju i princip en trio som sitter och skriver och gör låtarna mer eller mindre. Och ofta är det så att man bollar fram och tillbaka till varandra. Som, vad tycker du om det här? Ja, jo, testa det här. Eller ta bort det här och så vidare, så jag tror att vi producerar oss själva väldigt mycket medan vi skriver de här låtarna. Därför tror jag det kanske blir ganska tydligt nu när vi har gjort nio plattor och hållit på i så många år att vi börjar bli ganska slipade på just den här biten. Jag tycker fortfarande att vi blir effektivare och kanske bättre som låtskrivare för varje album vi gör! Sen har vi lite olika inriktningar på någon platta, de är väl lite mer experimentella eller lite mer dynamiska. Och just med den här plattan så vill vi göra en sådan koncis, konsekvent platta som verkligen är som du sa all in från mer eller mindre start till slut. Jag brukar dra liknelsen eller för mig, så är det ungefär som jag ser British Steel plattan med Judas Priest som är otroligt konsekvent från första låten till sista, den är verkligen brittiskt heavy metal. Så någonstans var det sinnesbilden av hur jag har tänkt att den här plattan skulle vara också, att den är verkligen all in, full tilt, hög nivå av aggressivitet, super melodiskt och to the point som det ju heter på utrikiska. Så det var liksom våran plan när vi skrev den här och jag tycker vi tog med oss det hela vägen in i mål.
Pauline:
Jag håller med rakt av, det är någonting som jag har uppfattat idag som är väldigt annorlunda mot vad det var innan, att man får skapa en platta som man själv skulle vilja lyssna på. Man känner sina fans självklart, man vet vad de vill ha, men det har också blivit ok att man vill dra lite mer åt ett annat håll.
Tror du att ni får många nya fans på det här? För jag vet ju att ni ska ut och turnerar med Nanowar of Steel som är väldigt unika de med!
Nils:
Precis. Jag förstå exakt vad du menar, men jag tror att det viktigaste är som du säger också att man gör någonting i grund och botten som man själv står för och som är autentiskt och genuint. Och jag tror att om du försöker planera för att nu ska vi göra låtar som låter så här för då kommer vi vinna de här fansen, det är liksom, du kommer aldrig lyckas med den taktiken eller det sättet att hitta fans. Det är att göra någonting som man själv känner att man står för till 120 % och det är autentiskt och genuint. Det går inte att lura någon på det sättet och jag tror inte det är rätt metod, men med Nanowar of Steel så var det min plan från början att vi skulle göra den här turnén tillsammans. Jag tänkte nog mest att det skulle vara ett grymt paket och en väldigt rolig kväll för dem som går och köper biljetter till den här turnén med två band som inte är exakt samma sak så att säga. Det är det uppenbara när man sätter ihop ett tre paket att ja, men det är två band som stilistiskt står ganska nära varandra. Medan här tänkte jag att det skulle vara en dynamisk kväll snarare. Men det är intressant också med det du säger! Det är ju ofta så att som ett fan, säger jag från det perspektivet för jag har ju också varit ett fan av hur många band som helst, är det sällan exakt det man tror sig vilja ha som är det man fastnar för. Är det något man behöver som fan är det att ett band kan liksom bara att vägleda dig som fan så att du får det du inte visste att du behövde, och i vårt fall så gör vi bara någonting som vi själva känner att det här känns kul! Det här känns genuint! Det här känns starkt!
Pauline:
Men nu kommer ni att köra första spelningen den 21:a i Wien. Vad kan publiken förvänta sig då? Hur har ni lagt upp scenshowen?
Nils:
Ja, det blir väl liksom den mest expansiva showen någonsin. Så utan att avslöja någonting så tror jag att det kommer bli några nya element som ingen har sett oss göra tidigare, samtidigt som det verkligen kommer vara en best of Dynazty så att säga. Och det är den mest slipade och snyggaste produktionen vi har gjort hittills. Så det ska bli väldigt kul att kicka igång den här turnen nästa vecka.
Pauline:
Nu har ni ju ändå turnerat en hel del. Jag har förstått att för att överleva så måste man ju bli lite som familj, för annars så blir man ju galna på varandra. Vad är ditt bästa tips för de här banden som är Up and coming ? Vad ska man tänka på när man ska ut och turnera för att liksom överleva det där?
Nils:
Jag tror att det är helt essentiellt att man trivs tillsammans som grupp och att man har god kommunikation. För det kommer komma svårigheter på ett eller annat sätt när man är ute och turnerar. Det är bara så det är. Det kommer vara förlorat bagage, det kommer vara sömnbrist och det kommer vara försenade flyg. Det kommer vara en turnebuss som går sönder. Det kommer vara att alla prövningar som kan ske kommer att ske. Murphys lag! Och allt det där tar man sig igenom om man är ett tight och sammanfogat gäng och där alla verkligen kan umgås med varandra och kommunicera med varandra väl, så någonstans är det a och o verkligen! Och har man problem inom gruppen, så ska man nog inse att det kan vara i allas absolut bästa intresse att man gör så mycket man kan för att lösa det. Det finns ju också massa band naturligtvis, som ju alla vet har haft ständiga medlemsbyten eller som har splittrats eller vad som helst eller där folk har turnerat i massa år och mått helt bedrövligt under långa perioder. Men i slutändan så tror jag att har man ett grymt gäng som också jobbar väldigt bra ihop så ska man göra så mycket man kan bara för att för att behålla den kärnan. Så det är väl mitt korta svar.
Pauline:
Har du själv något turnéminne, som i början till examepel där det hände någonting då du kände att “Nu är vi där”?
Nils:
Ja fast jag tror jag gick och väntade på den just den stunden när man tänkte, nu är vi där, men den kom aldrig och sen helt plötsligt så hade man märkt att jo, vi är nog kanske där fast jag märkte ingenting. Det är liksom den där stunden som man trodde skulle uppenbara sig någonstans, kanske för att man liksom växte upp med alla dessa rock fantasier om att en dag skulle telefonen ringa och säga att du är etta i USA, typ och såna grejer. Det har liksom inte varit så i den här eran eller tidsåldern som vi lever i. Men definitivt, de senaste sex, sju åren med Dynazty så har det ju hänt väldigt mycket, särskilt internationellt. Och när man märker hur otroligt hängivna och dedikerade många fans är som kom fär att se bandet någonstans sex, sju år sedan och så där, där börjar man känna att ja nu, nu är det på en annan nivå än vad det har varit för oss tidigare, åtminstone internationellt och så. Så det kanske skulle kunna klassificeras som en sådan stund eller sådant moment möjligen.
Pauline:
Jag såg att ni ska spela på Moulin Rouge. Har ni gjort det innan? Jag drömmer om att åka dit själv!
Nils:
Ja, men då borde du åka dit! Vi har spelat där för två år sedan! Det ligger precis vid Moulin Rouge, inte exakt samma tror jag. Men det är ett väldigt speciellt område av Paris generellt. Väldigt mycket rörelse och aktivitet runt omkring. Väldigt mycket nattliv där, fantastisk venue, faktiskt väldigt trevligt ställe att spela på. Vi hade en grym spelning där för två år sedan. Och nu kommer det vara ännu större. Ja, vi har sålt mer biljetter än den gången nu så att det kommer nog bli ännu grymmare den här gången.
Pauline:
Jag tror folk är lite svältfödda på det där med livemusik så man börjar komma igen nu.
Nils:
Så är det verkligen! Det ser man överallt nu. Det var ju liksom i topp i alla undersökningar som gjordes under den här pandemin. Att det var ju liksom nummer ett av saker som folk saknade allra mest under de åren var att gå på livekonserter. Det var inte att gå på bio eller att gå ut på krogen eller sådana saker, utan det var att gå på livekonsert. Så nu ser man verkligen att det är någonting som folk har fått en på nytt född kärlek till. Det är naturligtvis någonting man själv tycker är väldigt positivt generellt, jag tycker det är en bra tendens, istället för raka motsatsen till alla dessa människor som sitter själva i sin vrå med sin smartphone och har en upplevelse själv där så är det här en så kallad shared experience, någonting man gör tillsammans. Det är ett fysiskt event. Mycket KBT när alla står och liksom skriker och ropar så det finns få saker som är negativt med att man går på konsert skulle jag säga.
Pauline:
Det låter som att det här kommer att bli en fantastisk turné. Jag hoppas att jag kommer att kunna se det själv för det känns som att det är någonting man ska uppleva live. Och jag får önska dig en trevlig helg och tacka så jättemycket för att du tog dig tid och pratade med mig en stund.
Nils:
Tack själv och ha en fin kväll på Anchor!
En vecka senare sitter jag med ett stort leende på läpparna då bandet annonserat en turné även här i Sverige! Ses vi där?
