Foto: Dennis Kjellander
Michael Schenker är högaktuell med skivan Don’t Sell Your Soul, Pauline fick chansen att prata med honom om den här andra plattan i vad som ska bli en triologi om hans musikaliska liv.
Michael:
Hej, Pauline.
Pauline:
Hej, Michael. Hur mår du idag?
Michael:
Bra! Hur mår du?
Pauline:
Jag mår bra här borta. Jag är i Sverige och hösten är på väg med alla vackra färger och den krispiga luften, så jag mår bra. Låt oss prata om ny musik. Det nya albumet, Don’t Sell Your Soul. Det känns som om det är den mellersta delen av trilogin, eller hur?
Michael:
Den andra delen, ja. Don’t Sell Your Soul. Det är det andra av de tre albumen, det tredje är Freedom of Expression som är tänkt att vara ett akustiskt album och det visade sig vara ett av mina favoritalbum, så vi har My Years With UFO, Dont Sell Your Soul och nästa Freedom Of Expression då. Efter My Years With UFO där jag skrivit mycket av musiken och sedan har vi Don’t Tell Your Soul som är den andra plattan som är MSG-delen av mitt liv. Och den tredje är den mer experimentella delen av mitt liv, som var, du vet, akustisk gitarr, eller instrumental, etc. Så det här är de tre, tre separata, tre typerna av musikaliska tillvägagångssätt som jag har hållit på med under de senaste 50 åren. Det var anledningen till att jag ville ha ett trealbums kontrakt så att de kanske någon gång hamnar i en box och folk kan, du vet, höra i en box vad jag har gjort under de senaste 50, 60 åren.
Pauline:
Det vore ju fantastiskt eftersom ljudet av Michael Schenker är väldigt unikt.
Michael:
Ja, det är ju ett självuttryck och alla kan göra det. Och det kommer alltid att vara unikt, men det är inte unikt längre när människor kopierar varandra och… Och i grund och botten mjölkar en trend, det blir urgröpt, du vet, tills det inte finns något kvar. För om alla bara kopierar alla blir det stillastående. Och du kan inte riktigt känna igen vem det är längre eftersom det inte är unikt eller så låter det likadant. Men om du gör ett eget uttryck och är du inifrån och ut, då lägger du till en ny färg till världen som ingen känner till. Då menar jag att vi har saker inom oss själva, men om vi inte uttrycker det kommer ingen att veta vad det är. Och på ett konstnärligt sätt, om vi gör det, så kommer det att vara något som automatiskt blir unikt, för det är vad vi alla är, alla är unika.
Pauline:
På Don’t Sell Your Soul jobbar du tillsammans med en massa folk som du jobbade med på det första albumet också. Bland andra vår stolthet och glädje, Erik Grönwall som sjunger på den. Kände du att han skulle passa bra in på plattan direkt?
Michael:
Jag brukar börja med mitt musikaliska självuttryck, vilket är mitt uppdrag. Jag bara, du vet, leker och upptäcker saker hemma. När jag upptäcker något på gitarren som är unikt eller något som jag inspireras mycket av, behåller jag det som en, jag kallar det ett stycke guld, och jag väljer ut dessa bitar. Och när det kommer till punkten att göra ett album, då går jag in i studion. Jag gör det så att när jag tittar på ett av verken och de inspirerar mig att avsluta en skiss, A-B-C, vers refräng brygga, vers brygga refräng. Och sedan gör jag det bara, om jag har ungefär 10 till 12 potentiella låtskisser för potentiella låtar klara, då går jag in i en inspelningsstudio och sedan lägger jag bara mina musikaliska skisser på band och spelar in. Och sedan, du vet, Michael Foss, min medproducent under de senaste 15 åren, brukar börja skriva texter och melodier direkt och spela upp det för mig nästa morgon. Och då säger jag till honom, riktigt bra eller inte så bra eller vad som helst. Och sedan är det så vi i grund och botten börjar göra ett album. Det är i grund och botten att göra en byggnad till ett hus utan en plan, så vi vet aldrig vad som kommer att bli resultatet, och det är den roliga delen av att vara konstnär om du gör det på det sättet, för det är som att varje dag har vi jobb minut efter minut. Vi upplever en hel del överraskningar, eftersom allt bara kommer in från ingenstans, precis när du bygger det huset får du nya idéer eller ytterligare idéer, och så gör vi det, sätter ner styrbasen för styrtrummorna, så att trummisen vet om det är ett halvt tempo eller en snabb. Och sedan, du vet, får vi en idé, åh, vad sägs om Robin McCauley? Kanske kan han göra de här två låtarna. Kanske kan han skriva texter till dessa två låtar och hitta en vokal melodi. Och hur är det då med de här sex låtarna? Kanske Erik skulle vara bra för det. Vi frågade honom och han sa: ”Det här är min typ av rock’n’roll, vilket var kul att höra. Han stod bakom det. Och sedan, du vet, av en slump hittar vi Leah, som visade sig vara en så bra sångare, så vi lägger till honom i It’s You. Och så vill Michael Foss behålla ett par låtar för sig själv. Och så har vi Michael Foss, Robin Nicoli, Leah och Erik Grönwall.
Pauline:
Du har turnerat en hel del på sistone och Erik har varit med dig på turné. Känner du att du har fått en speciell kontakt med honom nu när ni har jobbat så tajt ihop?
Michael:
Erik är en fantastisk sångare och min agent berättade också för mig att han hade hälsoproblem. Så de föreslog att jag skulle ha en backupsångare för säkerhets skull. Och det var bra att vi gjorde det, för vi hade ett par gånger akuta situationer, men det var mer baserat på att hans pappa var sjuk. Hur som helst, när Leah blev presenterad för mig som en potentiell spelare, frågade jag om han kunde göra några demos, du vet, saker som Only You Can Rock Me, Love to Love och några UFO-låtar. Och jag hörde inspelningarna, det var fantastiskt, väldigt annorlunda mot Erik. Och det var så han hamnade på MSG-albumet på It’s You. Och så den ironiska delen av det hela är att Erik har så bra höga toner och Leah har raka motsatsen, en sådan fantastisk djup röst, du vet att det är det är verkligen ironiskt att de ersatte varandra, typ, vi spelade på turnén, Europaturnén och sedan hade vi ett par dagar där vi var tvungna att ha Leah som kom in, och lyckligtvis gjorde han det och han tog över hela showen och gjorde ett fantastiskt jobb men med en mycket annorlunda röst, och det är så otroligt att vi nästan har den bästa höga rösten och den bästa låga rösten som finns. Det är fantastiskt.
Pauline:
Jag upplever att båda dessa röster kompletterar eller fungerar bra med Michael Shenker-upplevelsen.
Michael:
Ja, just det!
Pauline:
Så vad har vi att se fram emot? Jag har lyssnat på albumet och jag gillade det verkligen. När den har släppts, vad är planerna för marknadsföring? Ska ni turnera med albumet?
Michael:
Oh ja. Jag menar, just nu gör jag ju promo med dig också, och det är väldigt svårt att fokusera på för mycket i förväg. Jag välkomnar erbjudanden för MSG, som vi är redan bokade som huvudakt i Japan 2026. Men jag spelar strikt MSG-låtar och jag spelar strikt UFO-låtar för My Years With UFO. Men för mig som gör planer utåt, inifrån och ut, fokuserar jag mer på det som händer just nu. Men eftersom erbjudanden kommer in accepterar vi dem naturligtvis eftersom de är bra erbjudanden.
Pauline:
Det låter fantastiskt. Jag vet att du släppte informationen om albumet när du spelade på Wacken. Är det speciellt för er att spela där eftersom det är en hårdrocksfestival i Tyskland? Känns det som att det är din hemmabas på något sätt?
Michael:
Jag har hållit på med det här i så många år och jag har spelat i Tyskland väldigt ofta och jag har gjort festivaler i Tyskland väldigt ofta. Och ja, om du blir äldre och äldre kanske du kopplar upp dig mer på landsnivå baserat på vad som har hänt i det förflutna. Självklart spelar du i Tyskland, du vet, du är i Tyskland, hemmaplan. Men för mig handlar det om musik. För mig handlar det inte om Tyskland. För mig är det universellt. Det handlar om att jag alltid har varit universell sedan jag var liten. Jag bara föredrar det tillvägagångssättet. Och musik är universellt. Så jag delar egentligen inte upp saker och ting efter länder. Det är inte riktigt det jag fokuserar på. Det är mer för mig att det handlar om musik.
Pauline:
Ni har spelat på de största festivalerna och ni har också spelat på klubbar och små festivaler. Jag har sett dig på Skogsröjet här i Sverige, till exempel. Har du någon preferens? Föredrar du de större scenerna eller tycker du om de mindre?
Michael:
Jag har spelat inför 10 personer och jag älskar det. Du vet, saken är den, det handlar om musik och en person är… Det är bara du som lägger energin från 1 till 100 000, naturligtvis, effekten är enorm oavsett om det är en eller tusen personer, men det handlar om musik, och i mitt liv har jag aldrig fokuserat på hur man får flest människor på ett ställe. Mitt fokus har alltid varit musik, och på grund av det har jag förmodligen… jag föredrar fortfarande att vara lycklig med musik snarare än att vara rik och olycklig. Så det är det valet jag gör.
Pauline:
Jag älskar det. Man kan verkligen märka när du spelar att du verkligen älskar kontakten med publiken.
Michael:
Ja, jag menar, speciellt nu, eftersom det var en festival, jag tror att när det är en festival, så är det på sätt och vis, du knyter an till publiken. Man firar, du vet, för alla är där. Det är så många glada människor där. Du kan inte låta bli att ha roligt. Det är bara det att det är annorlunda. Jag tror att om man gör ett nytt album så åker man bara ut för det nya albumet. Det är kanske lite annorlunda, men beroende på hur du sätter ihop ditt set och så vidare är det ju alltid en kombination av saker. Men det är min mening med My Years With UFO att du ser många glada människor, särskilt på grund av vad jag gjorde på 70-talet, det har aldrig blivit överexponerat eftersom jag lämnade UFO. Så den äkta varan har ju inte hörts eller sett på länge. Jag menar, Phil gjorde sin version genom åren med UFO, men han är inte den ursprungliga författaren. Så låtarna jag spelar, det här är utvecklingsåren av mina år med UFO och mina låtar med UFO. Så från Phenomenon till Force It till No Happy Petting, Lights Out, Obsessions, Strangers In the night det var mina utvecklande år som tonåring och det var då jag skapade Michael Schenker som en gitarrist som influerade så många människor på 80-talet så musiken är motorn utan musiken skulle det inte finnas några texter och det skulle inte finnas någon sång så allt som Phil har skapat är baserad på musiken, det började med musiken. Varje låt, nästan varje låt som jag gav till Phil var en instrumental låt som han gillade och sa, åh, jag kanske kan sjunga något till det här. Jag sa, okej, fortsätt. Sedan sjöng han något till den. Och det var så varje låt som jag skrev musikaliskt, hur den började och slutade med texten och sången. Så det är musiken i sig som har mer av vibrationen när ni hör låten, på grund av skrivandet, alla toner ni känner till skrevs och var plattformen, basen som sedan de andra bitarna sätts på och gör det till en låt med en sång och texten etc. Men det är kemin mellan vad jag skrev och vad han gjorde som gjorde det till vad de är idag.
Pauline:
När du förklarar processen med UFO så känns det som att du fortfarande har lite av samma process kvar när du berättade för mig om hur du skrev låtarna till det här albumet, att du skriver musiken, sedan lämnar du det över och texterna är skrivna av Foss eller Erik, eller Robin?
Michael:
På den här skivan var det faktiskt bara jag själv, Michael Foss och Robin som skrev texter och sångmelodier.
Pauline:
Känner du att de här människorna har blivit en del av en Michael Schenker-familj? För det känns som att ni är väldigt sammankopplade med varandra.
Michael:
Jag menar, Michael Foss och jag, vi har gjort det här tillsammans i över 15 år. Så det är definitivt ett team, ett samproducerande team. Men de andra människorna, som utvecklas med det med åren, går tillbaka så långt som till för 50 år sedan. Folk som sipprar in och lämnar sitt spår och sedan kommer det nya människor. De kommer och går men jag föddes till det här och är konstant.
Pauline:
Du nämnde att de här tre albumen är ett sätt att visa var du började, var du är nu, och lite mer om de experimentella grejerna på nästa album. Är det här albumet ett sätt att berätta din historia?
Michael:
Ja, jag berättar en historia på Don’t Tell Your Soul, singeln, som jag skrev texten till. Och jag berättar i princip varför jag gjort som jag gjorde under de senaste 50 åren. Och så talar det om att jag hade en vision, jag visste vad jag skulle göra, och att jag skulle njuta av min konst och mitt liv snarare än att bli fördärvad av pengar och befinna mig på en eländig plats. Det är därför jag alltid i grund och botten, kanske undermedvetet men så småningom medvetet vetat att det är mitt uppdrag att rent uttrycka mig själv. Det blev min grej och det var därför jag inte stannade med UFO eller Scorpions och gick inte med i Ozzy Osbourne för det var vad jag ville fortsätta med. Alla andra följde trenderna och fokuserade på andra saker. Du vet att jag fokuserade på att uttrycka mig själv.
Pauline:
Det är ganska vackert att du uttrycker allt det där. Eftersom du har skrivit texterna själv känns det som att du faktiskt ger en bit av dig själv till lyssnarna.
Michael:
Ja, jag gör det musikaliskt hela tiden, men jag gjorde det… Det händer sällan att jag skriver ord och melodier vokalt, inte själv, men det blev en personlig sak. De två låtarna, It’s You och Don’t Sell Your Soul, de var väldigt personliga, som beskrev vad jag gjorde, hur jag gjorde det och varför jag gjorde det.
Pauline:
Det är underbart. Våra läsare kommer att älska att höra det. Jag tror att de kommer att lyssna lite djupare på de två låtarna nu när de vet detta.
Michael:
Okej! Ja, det är intressant!
Pauline:
Ja. Du vet, de flesta människor är intresserade av att komma under huden på sina idoler. Och kanske är det lite av vad de kan göra med de låtarna.
Michael:
Ja, jag förstår! Vad kul.
Pauline:
Tack så mycket för att du pratade med mig idag, Michael. Det har varit fint.
MIchael:
Tack själv! Vad är klockan där borta?
Pauline
Tjugo i Nio.
Michael:
Okej! Tack för att du väntade uppe på mig!
Pauline:
Det är lugnt, jag har kaffe!
Michael:
Okej, ta hand om dig!
Pauline:
Detsamma!
Jag landar i den där känslan av, hände det där precis? när vi lagt på. Michael Schenker är en unik person och det hör vi i hans musik varje gång han släpper något nytt. Det är verkligen ”The Michael Schenker experience” som vi pratade mycket om förra gången jag intervjuade honom. Och det är intressant att höra honom berätta om hans musik. Det finns en så genuin kärlek till det han gör! Nu längar jag till nästa platta!
/Pauline