Victor Ekvall sjunger i det svenska bandet Ban Bianca som ska släppa sitt album Put Your Money Where Your Mouth Is i år. Om ni känner igen namnet är det inte så konstigt, de har turnerat en hel del och gjort sig ett namn bland annat på hemmabasen Anchor i Stockholm. Jag har smyglyssnat på det nya materialet och jag vill säga tre saker. 1: Gillar du skitig och ösig musik på det allra bästa vis är det här bandet för dig. 2: Gitarrsolot i Whatever Lights Up Your Way är to die for!!! 3: Köp den. (Recension kommer inför släppet av albumet!)
Jag lyckades fånga upp Victor för en intervju lagom till 1 års jubileet av singeln Blame It On The Rock N Roll!
Pauline: Nu den 23 mars har det gått ett år sedan den första singeln kom ut från albumet. Hur tycker du att den togs emot?
Victor: Eeh, jo men absolut. Det vart ju lite tokigt där med hela releasen egentligen det är därför det tagit så lång tid som du säger att det gått nästan ett år och… Jo men det har väl gått jättebra! Tycker vi! Absolut! Det ska vi inte gnälla så mycket om
Pauline: Ni var ute och turnerade en del efter det va?
Victor: Ja alltså, ändå spelade vi inte så mycket som vi spelat tidigare år med tanke på just plattan och hela det här dramat med skivbolags signingen som drog ut extremt långt på tiden, så hamnade vi i något slags ingenmansland. Egentligen tycker ju inte vi att vi spelat speciellt mycket men absolut vi har åkt runt lite grann i Sverige och en sväng till Finland också det gjorde vi absolut.
Pauline: Jag såg bilder från när ni spelade på Anchor, det såg jävligt röjigt ut.
Victor: Ja! Ja för fan det är ju hemma borgen på det sättet så det är alltid gött att komma hem till Anchor.
Pauline: Det kan jag tänka mig! Men om man kollar generellt då, av alla spelningar ni gjort är det någon spelning du tycker har varit topp utav allihop?
Victor: Alltså Anchor är ju mysigt, det är ju hemma, familj och vänner och sådär. Det är ju alltid en kick på det sättet och köra på det sättet. Annars så åker man långt, det blir såhär… Man utför ett uppdrag på något sätt. Jag menar man åker långt man blir trött man får inte dricka för mycket liksom får inte spåra ur man ska sköta sig själv och jag menar nån ska köra nån ska vara nykter då får man inte vara jobbig. Det är inte glamouröst nånstans liksom. I alla fall på den nivån vi är på när vi åker i egna bilar liksom och får köra själva och så vidare så då blir det mera att man åker och gör ett jobb på nåt sätt liksom. Så då är det ju väldigt bekvämt när man spelar hemma, det är ju alltid gött att spela hemma faktiskt så jag måste nog säga hemma bäst.
Pauline: Jag lyssnade lite på musiken och min tanke är att den är ganska hård och skitig på ett bra sätt. Och då blir jag lite nyfiken på vad ni har för influenser?
Victor: Eh… Det där är en fråga som vi är extremt dåliga på att svara på.
Pauline: Albumet är riktigt jävla bra.
Victor: Vad kul att höra! Tack snälla! Vad glad jag blir!
Pauline: Ni har jobbat hårt det är ju uppenbart.
Victor: Ja men det har vi ju! Absolut. Det är ju inte bara och… Det kostar en massa pengar och så var vi supertaggade på att nu ska vi släppa album och så släppte vi singeln och faktiskt tio dagar innan vi skulle släppa plattan så vart vi kontaktade av det här bolaget så det var ju därför då som ena singeln råkade hamna ut, annars hade den inte gått ut.
Pauline: Men ni jobbar allihopa vid sidan av?
Victor: Ja…
Pauline: Men planen är att bli jättestora? Eller?
Victor: Ja! Alltså jag tycker ju att jag börjar komma upp i åldern nu. Så jag satsar ju allt jag har här av mitt musikkarrärsliv kvar till det här nu i alla fall. Jag har ju dragit igång ett till band också bara för att öka oddsen liksom, men absolut det är… Tåget går framåt enbart.
Pauline: Helt rätt! Det här med streaming vs fysiska skivor. Hur har ni tänkt med det? Kommer ni lägga upp allting på Spotify t ex?
Victor: Allt kommer absolut att hamna precis som du säger på samtliga tjänster som finns därute inom internet som Spotify och iTunes osv det kommer det absolut. Man måste ju jobba så idag tyvärr. Alltså det är ju enda sättet att kunna sprida sin musik på och kunna överleva.
Pauline: Men vad har ni för planer nu? När kommer skivan att släppas?
Victor: Alltihop är trackat, allt är klart. Så vi ska på möte med bolaget och planera släppet utav nästa singel och eh… Ja när hela Pr festen drar igång helt enkelt. Det är ju lite pyssel med allt det där också så att… Det har ju gått ett år nu och vi är extremt rastlösa och det har inte varit den sexigaste studioupplevelsen med att gå in i studion och komplettera ett verk man redan har skapat och vänta på studiotid och så skulle de renovera studion mitt i allt, ja men ja… Det har inte varit den sexigaste upplevelsen så vi är superhajpade på att bara få släppa ut den här och fokusera på nästa delmål. Men under 2019 kommer den att släppas!
Pauline: Men då ska vi gå vidare på de här typiska intervjufrågorna. Vad är drömmen? Den stora arenan, vilken är det?
Victor: Jag kan inte svara för alla i bandet så klart men jag hade nöjt mig ändå, om man kommer upp i, alltså så kan man ju inte svara, för mycket vill ha mer men att komma upp i ett slags nivå som Corroded är idag det är ju rätt fett liksom. Det är ju bra, dom är älskade hemma, dom växer i Europa också liksom och tar mer mark på så sätt. Jag tror fortfarande att dom jobbar som vanligt också? Att komma till den nivån hade vart fett liksom. Då sköter det sig själv på något sätt då lever liksom produkten som man har skapat om du förstår vad jag menar? Jag gillar inte att prata om musik som en produkt men man måste tänka så tyvärr idag. Men då lever produkten då behöver man inte stå och knuffa det där tåget så jävla mycket som man har gjort i så många år, just det här att man drar fram tåget det är ju motsträvigt vissa dagar.
Pauline: Men nu tar vi tillbaka det här till barndomen. Vad hade du för barndomsidoler? Vad inspirerade dig till att bli musiker?
Victor: Eeeh. Ja det var väl nog Kurt Cobain måste jag nog säga då som var den första. Det var den första kärleken jag hade till Rock&Roll på det sättet liksom. Jag måste nog dumpa honom på den platsen faktiskt. Det var nog Nirvana och Kurt Cobain som kom väldigt tidigt in därpå den fronten, och sen även Corey Taylor har ju alltid vart med på det sättet också faktiskt.
Pauline: Ja han har varit svår att missa!
Victor: Precis! Det var ju precis då de släppte Wait and bleed då gick jag i sjuan liksom det var ju såhär WOW vad är det här?? Och sen så hittade man ju Ramones och Sex Pistols och sen kom Iron Maiden, Metallica och allt det där men det första startskottet måste ändå gå till Corey Taylor och Kurt Cobain.
Pauline: Om du fick fria händer och sätta ihop ditt drömband då? Hur skulle det se ut?
Victor: Bara jag själv! Ja jag menar det! Bara jag själv! *Victor skrattar* Om man bara kunde arbeta helt själv så hade jag velat göra det! Det är ju som en sån dysfunktionell familj alltihopa, alla har så starka personligheter. Alla har det inom musikbranschen det behöver inte ens vara musiker det går ju även över till journalistiken också liksom man är så himla nischad man är i sin fyrkant så jävla hårt. Alla som är, såhär musiker och rockintresserade det är en viss typ av ras! *Vi skrattar gott*
Pauline: Jag håller med! Och det var förmodligen det bästa svaret jag någonsin kommer att få på den frågan!
Victor: Haha ja du ser!
Pauline: Jag brukar alltid avsluta med tre snabba!
Hamburgare eller Sushi?
Victor: Hamburgare
Pauline: Energidryck eller Vodka?
Victor: Vodka
Pauline Anthrax Eller Metallica?
Victor: Metallica!
Pauline: Grymt!
Tips från Coachen: Victor jobbar med Trädgårdsrocken i Tungelsta andra helgen i augusti som firar 20 år i år. Håll ögonen öppna så kommer det upp mer info!
/P.Pousár
