Jag fick det roliga uppdraget att tillbringa en halvtimma med Tobias, Nestors sångare. Vi hann gå igenom den nya plattan, humor, våta drömmar, Nestor Fest, musikbranschen och en del annat! Vassegoda!
M: Hej och välkommen!
T: Tack!
M: Skivan ni ska släppa nu, den är ju inspelad här i Göteborg. När spelades den in?
T: Första mars tror jag det var, om jag inte minns fel. Första mars, eller tredje mars förra året.
M: Visste ni redan då att det skulle bli en platta av inspelningen?
T: Ja ,men det var nog planen, vi hade med ett stort filmteam och grejer och vi hade sagt att vi skulle göra någonting med det, någon liveskiva och/eller dvd.
Vi hade åkt på en turné som innebar flera gig på raken och då var tanken att vi spelar in alla gig och så blir det en blandning kanske på vinylen då. Men sen kändes det giget så bra och spontant och sådär, så då blev det att alla låtar på vinylen är från filmstudion.
M: Okej, vad kul! Var det svårt att välja vilka låtar ni skulle ha med eller kom alla med?
T: Yes, där är rubbet med. Men inte på live-dvdn, där var vi tvungna att kutta av några, eftersom den bara skulle vara en timma lång.
Då hade vi lite intervjuer och grejer också, så där fick vi kutta av några. Men jag tror att för dvdn var det mer så att det var några låtar som, när någon kamera inte funkade, tog vi bort dem så då blev det ganska naturligt. Men på vinylen är alla med.
M: När man tittar på era videos, så innehåller de mycket humor. Är det någonting som går som en röd tråd för er? Är det alltid så eller bara ibland?
T: Det är alltid så. Vi är jävligt måna om att ta vår musik på absolut största allvar och verkligen vänder och vrider på allt tills det blir så bra som vi vill att det ska vara. Men samtidigt växte vi upp på 80-talet med hårdrocken som hade en komisk ådra.
Om man tittar på band som har varit stor inspiration för oss, som Van Halen och Kiss till exempel. Kiss kanske inte hade så mycket humor i det, men Bon Jovi, så var det alltid nära till ett garv. På scen hade de kul, det var inte som när den här hårdrocken som kom under tidig 2000-tal, det bredbenta, när alla var förbannade istället.
Vi har velat ta kvar den och visa att det finns en viss distans till genren på något vis samtidigt som vi älskar den, det är superviktigt.
M: Samtidigt som ni lite driver med det ändå.
T: Ja lite, det blir en lite missuppfattning där.
Första videon vi gjorde till exempel; On the Run, man kan ju så här i efterhand tycka att vi gick lite förlångt. Då kan man förstå att vissa tycker att vi driver med genren. Det var inte medvetet och det gör vi egentligen inte.
Men den videon framstår som om vi gör det. Resten, allt annat vi har gjort, vi har gjort väldigt mycket material. Alltså videos och Raka svar med Janne Josefsson som vi hittade på, det var en talkshowgrej vi gjorde innan, ett samarbete där vi liksom, vi drev lite med genren men ändå var i den på något vis. Så att vår humor, den är verkligen viktig.
Det är underhållning vi håller på med, det är viktigt att ha med sig.
M: Det känns ändå som att man får mer respekt för någon som kanske inte tar sig själv på så stort allvar. För det är ju ändå så att ni spelar den sortens musik, så ni driver inte med det helt och hållet. Det känns som om ni inser att det inte funkar om man tar det på fullt allvar. Det går inte liksom att ta på sig leopardmönstrade tajts idag och komma undan med det.
T: Nej det går inte, det gör vi som tur inte längre. Nej, exakt, men det är lite sådär, det måste finnas en balans, men framförallt att det finns en distans till det.
Vi tar ju våra låtar och texterna är jätteviktiga och jag lägger hur mycket tid som helst på dem. Men just det här när jag är på scen så måste det vara underhållning. Jag tror väldigt många band, om jag skulle vara lite elak så är det väldigt sällan man ser band, i vår genre i alla fall, som har en distans.
Jag tycker ofta att det blir lite skämsmössa när det tas på för stort allvar när man ska förmedla något sådär, varför är ni så arga? Ni är ju vita privilegierade män som har det hur bra som helst. Vad är ni förbannade på?
Då vill jag lysa igenom lite att vi är sjukt ödmjuka inför det vi får göra och alla spelningar runt om i världen, men vi har också insett att det är underhållning och att då är humorn en del av det.
M: Ja, ni fick ju med den ultimata våta drömmen med Samantha Fox, det var ju bara så jäkla rätt. Tjejen som satt på alla killars väggar liksom. Hur kom det samarbetet till?
T: Jag satt och funderade, jag hade på mig en låt som heter Perfect Ten som var på första skivan och den låten hade liksom en där jag skrev om alla de här tjejerna. Det var liksom Demi Moore såklart, Daryl Hannah, Kelly Preston, Meg Ryan, jag hade med alla tjejer som jag gillade på 80-talet, Perfect Ten liksom.
Tomorrow hade jag skrivit sedan innan, så jag visste att det skulle vara en duett. När jag gick igenom vem som skulle kunna passa, kom jag på att Samantha Fox, hon var ju en av de där tjerjerna också och då tänkte jag att hon kanske skulle kunna funka som en duettpartner. Sedan googlade jag lite och kollade vem som som representerade henne, hittade någon manager i Finland som trattade mig vidare till hennes manager i England. Och sedan skrev jag till honom och förklarade att vi är ett band som heter Nestor och vi ska göra en låt och skulle vilja samarbeta med Samantha. Han undrade om vi hade någon låt och då hade vi demon klar, så jag skickade den till honom. Sedan tog det inte ens ett dygn innan Samantha själv skrev att hon älskade låten och gärna ville vara med.
Sedan blev det lite krångel med att det var pandemier och skillnad i Sverige för hon var ju med i videon också. Men det gick att spela in på distans.
Jag hade gärna varit med, men man kunde inte resa vid den tidpunkten, då det var pandemi. Så det var ju lite krångligt, men det blev skitbra.
M: Om du hade frågat någon: tycker du det är en bra idé att ta kontakt med henne så hade ju alla bara sagt nej, det är ingen idé att du ens försöker, så det var ju grymt att ni gav er in i det.
T: Det är nog vanligt. Sedan vet man ju, det är ju att ge sig på stora artister som Samantha Fox. Det var ju ett tag sedan de var populära så att säga, så det brukar inte vara så krångligt. Det är nog värre att säga att man vill jobba med Taylor Swift. DET är tufft.
M: Men ändå, det är roligt med folk som faktiskt vågar göra saker. Inte bara planera hela tiden.
T: På nya skivan har vi ett samarbete som kan bli rätt tungt, tror jag. Det är inte riktigt klart än, men vi jobbar på att hålla ögonen öppna. Det dröjer ett år i och för sig, men vi får se hur det blir.
M: Per Ragnar (känd programledare och skådespelare under flera decennier) har varit med i ett par av era videos. Hur kom det sig?
T: Jag har varit i den här branschen väldigt länge. Jag spelade faktiskt musikal för ett par år sedan och då spelade han min morfar. Så jag har känt Per sedan 2001-2002 någonstans.
Då började vi prata om att vi ville ha honom framför allt i On The Run-videon. Vi ville ha den här stereotypa prästen med laserögon. Så då ringde jag Per och frågade om han ville vara med. Han var med i flera videos efter det.
M: Ni ska ju ha en festival på Folkets Park i Falköping, hur kom den till, hur började det?
T: Det börjar så enkelt som att vi i slutet av 2021 fick hela schemat för 2022. Då hade det börjat hända grejor och vi visste att vi skulle spela mycket. Men, då insåg vi att vi inte hade några spelning i Falköping, som vi alla är ifrån. Vi hade fått något luddigt förslag från Törebodafestivalen, men det var ingen vidare slot.
Vi hade alltså ingenting i Skaraborg, så då föreslog jag för de andra att vi skulle göra ett eget gig.
Så då kontaktade jag gamla vänner – du vet, en krögare i Falköping som jag jobbade med- back in the day, vi spelade redan då på hans ställe- när det var, ja, vi pratar tidigt 90-tal. Och han var fortfarande aktiv liksom.
Så jag kollade med honom och han var pigg på det. Och nu har vi Folkets Park, det är bra; vi växte ju upp där på 80-90-talet och kollade på banden som spelade då. Så det är klart vi skulle vara där. Så första Nestors fest var egentligen bara nästa konsert. Men i Folkets Park.
Och så blev det en succé liksom, vi sålde ut. Så direkt efter vi hade gjort den vändan så blev vi väldans taggade kring hela festivalgrejen.
Så då sa vi att då gör vi det igen och kom upp med det här temat synth vs. hårdrock. Och fick med Alphaville, Electric Boys, Nik Kershaw- och en massa band. På den vägen är det. Vi hoppade över förra året men nu är det fjärde gången vi gör det idag.
M: Är det svårt att välja vilka band som ska vara med?
T: Ja, det brukar vara rätt krångligt. Jag känner ju framförallt väldigt många- och vi i bandet har lärt känna många. Vi turnerade mycket med Europé till exempel, så vi ville ha med dem, men det gick inte, eftersom de skulle spela på Wacken.
Hives kände vi väldigt väl och ville ha med. Det var planerat in i det sista, men så skulle de spela på Way Out West. Vi var i kontakt med Dave Stewart från Eurythmics och det var också en långtgående process där de kanske, kanske inte skulle vara med. Sen föll det till slut på att vi inte hade riktigt så mycket pengar som krävdes.
Så det har varit många. Vi lade till och med bud på Bonnie Tyler, men så gick ju hon tyvärr bort.
Nu är jag skitnöjd med den line-upen. Vi har försökt göra det lite mer folkligt i år. Nestor Fest är ingen hårdrocksfestival.
2024 blev det väldigt mycket hårdrocksband. I år är det nästan inga, istället är det allt från Orup, Ludwig Hart och Huggorm till Atomic Swing och Popsicle. Nu känns det mer som en folkparkskväll som när vi växte upp – då var alla de här banden där och spelade.
Det känns bra, vi har sålt bra med biljetter. Vi börjar väl bygga mer eller mindre på söndag, så nu laddar man batterierna för att kötta på en vecka.
M: Om vi går tillbaka till liveskivan som kommer snart, vem är det som har producerat och mixat den?
T: Jag producerar alla våra skivor tillsammans med en kille som heter Håkan Glänte. Samtidigt är det viktigt att låta en liveskiva vara live, så vi har nästan inte pillat in någonting. Det har varit lite sådana grejer som att det var någon mix som brusade, som man har fått släcka. Annars är det tappat direkt från mixen och mixat.
Det har inte varit så mycket producerande, utan det som var där när man var där- det är det man hör.
M: Okej. Det blev så pass bra ljud ändå.
T: Ja, det var det. Vi har ju som det heter, tappat från mixer. Det behövdes mixas, men inte produceras.
M: Okej. Ni spelade in den i mars förra året.
T: Ja, precis.
M: Det har ändå tagit nästan ett och ett halvt år innan den kom ut.
T: Ja, den var redan klar i december förra året.
M: Är inte det frustrerande att det har tagit så lång tid?
T: Det var lite upp till oss faktiskt. Vi var i Japan i våras. Efter det var det en lucka och då tyckte vi att det var bra att släppa den. Men då hade vårt skivbolag några andra releaser samtidigt. Då ville de inte gärna kriga med sig själva och det kan man ju förstå.
Sedan var det några datum som inte funkade. Då visste vi att vi skulle ha nästa fest, så då bestämde vi att släppa den i samband med den.
Så för våra hardcore fans så gör vi en första visning av live-dvdn. Sen får man köpa den signerade skivan på plats. Det blir lite sent- men samtidigt tycker jag att det är bra, eftersom vi håller på med en ny skiva nu. Då passar det perfekt att ha en live-skiva ute. Vi turnerar ju inte. Vi har gjort en del grejer, men vi har tagit det rätt lugnt i sommar, i alla fall jämfört med förra året. Då var det 24 spelningar, från början av juni till slutet av augusti. I år har det blivit tio, så det är ju väldigt lite.
M: Vad jobbar ni med när ni inte håller på ned Nestor?
T: Jag är musikproducent, så jag producerar en massa annan musik. Jonny, gitarristen, är tatuerare. Marcus, vår basist, är polis. Matte, vår trummis, jobbar på SVT i Göteborg. Och Martin, keyboardisten, är rektor- i Mölnlycke, utanför Göteborg. Så det är en väldig blandning.
M: Musikbranschen har ju förändrats väldigt mycket de senaste åren. Bara från det att ni släppte första skivan tills nu.
Som jag uppfattar det så är det väldigt mycket livespelningar nu, det är också väldigt mycket festivaler i Sverige just nu. Det känns som att det är där artisterna tjänar pengarna.
Håller du med om det? Eller tror du att det finns andra vägar, tror du att skivförsäljningen håller på att gå upp igen? Hur ser du på det?
T: Nej, men du har nog rätt. Det blev en radikal förändring 2002-2003 med downloads och allt det där. När streaming och Spotify kom in i bilden.
Så förr i tiden, för länge, länge sedan, då var man nog där man är nu. Då turnerade man. Och så gjorde man en skiva som en komplement till turnén.
Nu är man tillbaka där. Under väldigt många år, egentligen från början av 90-talet fram till 2010, så var det tvärtom. Man släppte en skiva och en massa singlar och sedan, om det fanns intresse, åkte man ut och spelade.
Och det är väl det som är skillnaden nu, att nu är det ganska mycket band som spelar, även om det är klart att det alltid finns med en skiva eller åtminstone låtar. Det är ju så mycket enklare nu att göra en release till exempel. Nu kan man ju faktiskt släppa en låt i veckan på Spotify och göra det själv från en telefon.
Så branschen har ju förändrats mycket. En artist behöver streama ganska mycket för att det ska bli pengar. Man ska också se till att man har ett bra avtal, om det nu är så att man inte släpper det själv, så att man faktiskt får någonting av de här streamingpengarna.
Och det är ju där många kanske går lite bet, att om man skriver på för något majorbolag och så visar det sig att den dealen de har med sitt bolag är jättekrattig när det kommer till streaming och liknande. Och då kanske enda möjligheten att tjäna pengar, är just att turnera och spela ute mycket.
Så att det är väl det. Men ja, det är mycket festivaler. Man märker att det går lite inflation i det. Jag såg häromdagen att Nynäskalaset måste ställa in, jag tror det skulle vara nu till helgen. Man undrar hur tätt inpå det kan komma, att de måste ställa in på grund av bristande biljettförsäljning.
Och då hade de ändå, jag tror det var samma line-up som vi spelade med Karlskrona i fredags. Med Uggla och Agnes- och Molly Sandén. Stora artister. Och ändå får de inte runt det.
Då inser man att det kanske är lite inflation, som du säger. Det är väldigt mycket. Nu när jag tittar i backspegeln lite, om vi skulle ha ändrat line-upen för Nestor fest så inser jag att vi skulle nog gått mer på nischade hårdrocksband än exempelvis Orup, eftersom han spelar på väldigt många ställen i sommar, och då blir idén vi hade om att göra en väldigt folklig konsert och förhoppningsvis få en ännu större publik eller flera generationer och liknande, det var svårare än vad jag trodde.
Jag trodde att det skulle bli så här: fan vad härligt, men nu blir det liksom lite utspätt.
M: Vad är lösningen? Hur ska artister och musiker tjäna pengar igen?
T: Grejen är att, om jag skulle vara lite stöddig, så skulle jag säga att man får titta på Nestor och ta efter oss.
Jag har alltid varit en entreprenör, och det måste man vara i dagens musikbransch. Det går inte att vara en blåögd musiker och tro att det räcker att man ställer ut skorna och är jättebra på att sjunga eller spela.
Man måste hitta andra sätt. Vi har ett stort samarbete med Kavli, vilket kan låta helt bananas; de gör mjukost och senap och allt det där, men det är inte så långt ifrån vår bransch.
De vänder sig till en publik som är ganska lik den vi har. Vad kan vi göra ihop? Vi gjorde en video tillsammans- där vi promotade deras barbecuesåser. Och det funkar, publiken är densamma.
M: Det gäller att tänka utanför boxen lite.
T: Ja, man måste inse att exempelvis det här med Nestor fest, även om det i år blir tuffare, men det är också ett sätt att tjäna pengar. Man bygger sin egen festival.
Man har en kickback på allt som säljs. De matleverantörer som är där får ju hyra in sig på festivalen, precis som på Sweden Rock.
Man får hela tiden hitta nya vägar att tjäna pengar. Det tror jag är tricket. Sedan är det ju tyvärr så att om man inte kan det, då är det tufft.
Man måste tänka outside the box. Hur kan man få en turné i Tyskland? Kan man sätta ihop den med någonting? Kan man göra något annat i kombination med den som genererar pengar? Hur kan vi maximera utan att framstå som giriga? Det är det som är tricket. Att göra en massa grejer för fans så att de känner att det kanske är värt att åka på fler grejer än ett.
Du vet hur mycket det är.
M: Ja. Jag jobbar som musikjurist, så jag håller på mycket med avtal som förlagsavtal, managementavtal artistavtal osv. Det jag upplever är att popartisterna och hiphopartisterna hör av sig och vill ha juridisk rådgivning, men inte rockartisterna. Känner du igen det? Har du någon tanke kring varför det är så?
T: Jag har också jobbat med rättigheter; jag var med och startade ett bolag som heter Epidemic Sound, som du säkert känner till. Vi köpte ju loss rättigheterna. Men där kunde man se ganska tydligt att hiphopare överlag var bättre på att ha ett 360-tänk. Om man tittar på gamla artister som Jay-Z och liknande så kom de ju med allt, som ett clothing brand och parfymer, de hade idéer om allt. Popartisterna har varit lite åt det hållet också, men inte lika mycket. Det kan nog ha något med det att göra.
Rocken i sig är, grunden för rocken är ju att den är skitig och den är lite på uppstuds och det är svettigt och det är vad det är. Det kanske har att göra med att popartister och hiphopartister tänker lite bredare och att det är lättare att hitta samarbeten som hiphopartist eller popartist. Kanske.
M: Men är det inte konstigt att hårdrock fortfarande inte är kommersiellt, men banden ändå drar så otroligt mycket folk på sina konserter?
T: Jag brukar säga så här, många inom branschen har många streams och mycket hits på Youtube. Och det är klart att det är viktigt. Det är ju en pelare att titta på när det gäller att mäta framgång. Men då ska man ha med sig att om man är popartist, är mainstream och är med på en väldigt, väldigt massa listor som streamar mycket, men som gemene man som jobbar eller gymmar har musiken som något typ av bakgrund, den är alltså inte i fokus, det är bara någonting som är på när de gör något annat. Där får man mycket streams. Så är det inte för oss, vi har kanske 120 000 active followers- när det är som bäst- och när vi är nere i en down-period, är det kanske 70 stycken.
MEN, vi kan sälja ut en venue på 1500 pers. Och så har vi en artist som streamar hundra gånger mer än vi, men säljer bara typ 10 biljetter.
Hårdrockarna har en väldigt hängiven publik. Lyssnar man på vilket band som helst, låt oss säga Metallica. Deras fans är ju extremt lojala. De går på Metallicas gig oavsett vilket. De går alltid. Jag tror att popartisternas fans tenderar till att vara lite mer dag för dag.
Det kan ju inte vara kul att vara, förstå mig rätt nu, en Erik Saade. Man vet att nästa idolsäsong, då är det en ny Erik Saade som kommer. Medan hårdrocken kanske är mer etablerad, det finns en anledning till varför AC/DC säljer ut alla sina gig efter 40 år.
M: Nu har vi tyvärr använt all tid jag fick, men tack så jättemycket för en trevlig intervju, det var kul att prata med dig!
T: Tack detsamma!
