Hostilia bildades i Göteborg, Sverige, 2021 av bröderna William Lindeblad (gitarr) och Albert Lindeblad (trummor), och har snabbt framträtt som ett av de mest spännande unga banden i den nya vågen av svensk thrash metal. Efter det hyllade debutalbumet ”Face The Fire” 2025, som hyllades av ledande europeiska metalpublikationer, fortsatte bandets rykte att växa genom turnéer med The Haunted and Dismember och ett genombrott på Sweden Rock Festival.
Inspelad och producerad helt av bandet, med Per Stålberg (Welfare Sounds) som mixning, omfamnar ”The Curse of Khamun” en helt gammaldags filosofi. Musik ska låta som om den spelas av människor. Inga onödiga digitala genvägar levererar ett organiskt sound inspirerat av klassiska thrash-skivor från 1980-talet.
Släppt mindre än ett år efter sin föregångare utforskar albumet krig, italiensk 80-talsskräck, rädsla för det okända och förbannelsen från den egyptiske faraon Tutankhamun. Med rakbladsvassa riff, aggressiv energi och ett växande rykte som en av Europas mest lovande unga liveakter bevisar Hostilia att klassisk thrash metal fortfarande har mycket nytt att erövra.
Tim Angelini – sång
William Lindeblad – gitarrer
Petter Hernroth – gitarrer
Gabriel Sepúlveda – bas
Albert Lindeblad – trummor
Jag fick chansen att intervjua supertrevliga Petter!
My: Hej och välkommen!
Petter: Tack!
My: Jag valde en liten annorlunda approach till den här intervjun, jag har medvetet valt att inte ta reda på någonting om er innan intervjun. Jag ville inte ha några som helst förutfattade meningar. Men det innebär ju också att du måste berätta ALLT! Sorry!
Petter: Ja, men då så! Det är ju bara roligt!
My: Toppen! Du heter alltså Petter och du är?
Petter: Kompgitarrist i bandet Hostilia.
My: Ja, och hur många medlemmar är ni?
Petter: Vi är fem medlemmar. Så det är jag, min barndomskompis William som spelar gitarr också hans lillebror Albert. Gabriel Sepelveda heter han som spelar bas. Och sen så håller ju vi på just nu med att få in en ny sångare.
My: Hur går det då?
Petter: Jo, men det skulle jag säga går väldigt bra, men exakt vem det är, har vi bestämt att det ska vi inte prata så mycket om än, men vi har hittat någon som är överkvalificerad.
My: Ja, vad kul.
Petter: Fantastisk, liksom. Så att det är väldigt roligt.
My: Ja, vad roligt! En sak vet jag i alla fall, och det är att ni har släppt en ny skiva.
Petter: Precis, vi har släppt vår andra skiva som heter The Curse of Khamun. Det är uppföljaren till vår debutskiva som heter Face the Fire. Vi har ju jobbat som galningar, vi släppte en skiva förra hösten och vi släpper en skiva denna hösten. När vi spelade in förra skivan så var i princip den här skivan redan färdigskriven, för jag och William, som spelar leadgitarr har känt varandra sen vi var små och har skrivit metallåtar ihop sedan tonåren. Sedan har vi inte alltid haft ett band, men vi har alltid spelat tillsammans och skrivit låtar och hängt i replokaler och på fritidsgårdar och skrivit hårdrock. Många av de idéerna användes till den första Hostiliaskivan. De var flera år gamla och vi hade ju spelat dem live hundra gånger, liksom innan skivan släpptes. Så när den skivan släpptes, så hade ju vi redan hunnit skriva en massa ny musik under tiden. Vi visste ungefär vad vi ville spela in. Och sedan, så fort låtarna var inspelade var vi så här: Okej, nu börjar vi på nästa grej, då. Alla var taggade på att göra något nytt.
My: De nya låtarna, har ni spelat dem mycket ute också?
Petter: Nej, det har vi inte. Vi har satt in enstaka på setlistorna på turnéerna, lite på känsla. Vi har dock spelat de singlarna som vi har släppt, förutom en av dem, live. Så vi har gjort lite plock, helt enkelt. När vi gjorde vår största spelning, på Sweden Rock nu i somras, till exempel, då passade vi faktiskt på att spela en osläppt låt, vilket vi tyckte var lite läskigt, men väldigt kul! Det gick fantastiskt bra! Det var ju vår största spelning, utan jämförelse. Vi spelade på Pistonheadscenen, det var ju väldigt, väldigt häftigt. Vi hade spelat på Liseberg veckan innan, så det var en stor vecka. Veckan efter det, åkte vi ner till Tyskland för första gången och spelade, så det var en väldigt rolig sommar, där vi fick chansen att visa upp oss för en stor och en annan publik.
Äntligen, för vi hade ju spelat ganska länge. Bandet Hostilia har funnits i fem år, så vi har ju hållit på ganska länge och spelat mycket, men det har inte varit förrän det senaste året som vi fått ett riktigt uppsving och fått spela riktigt, riktigt mycket och fått hänga med på turné med större band och så där. Innan har vi spelat på fritidsgårdar och liknande. En gång i Kungsbacka spelade vi i något som kändes som en gympasal ungefär.
Så vi har spelat väldigt mycket, och sedan bara pang och det var bara ett år innan vi stod på scenen på Sweden Rock, så det har gått väldigt fort. När det väl släppte, var det ju helt otroligt. Jag började i bandet 2023 och då åkte vi som längst till Motala, ungefär. Nu har vi varit i Danmark, Norge, Tyskland och hela Sverige och spelat under det senaste året.
My: Är det som ni trodde att det skulle vara?
Petter: Nja, både ja och nej. Det finns ju den här myten om att när man är på hårdrocksturné, då är det bara fest, fest fest och galet, galet, galet, men det kunde liksom inte vara längre ifrån sanningen. Det är ett jobb, så är det ju. Man ska rka prestera varje kväll och vi märkte ganska fort att man måste ha ett fokus, annars går det inte att genomföra.
Vi var ute och turnerade förra vintern, då hade jag jättemycket jobb och plugg och en massa annat att göra. Nästa gång vi åker ut på turné, ska jag ha ett clean schema, jag vill inte behöva tänka på något annat än turnén. Det blir för mycket, man åker exempelvis från Malmö till Stockholm till Uppsala och sedan till Sundsvall. På en vecka. Och då gäller det att bara försöka överleva.
My: Och då är ni tillsammans 24/7?
Petter: Ja, så är det ju. Det har varit väldigt mycket så här: nu ska alla i hela bandet plus en förare plus en crewmedlem lägga sig i ett rum tillsammans på ett hostel i Sundsvall. Sedan ska vi upp 05.30 imorgon bitti och så ska vi åka till nästa ställe.
My: Och alla ska vara glada och pigga?
Petter: Alla ska vara glada och pigga och stå på scen och rocka loss! Och så finns det den här andra sidan som är att när man väl står på scen, så finns det ju ingen bättre känsla. Speciellt när man vet att för ett år sedan spelade vi på en fritidsgård i Trollhättan och nu får vi spela på Pustervik här i Göteborg och på Sweden Rock. Det blir ju värt det. All den tiden vi har spenderat på detta blev ju genast värt det. Så fort man stiger ut på Sweden Rockscenen och bara känner att, oj, vad fan, vad bra vi har gjort detta. Herregud, vilken grej!
My: Vad roligt!
Petter: Ja, väldigt kul. Så nu blickar vi framåt och så ny skiva, vilket är väldigt kul. Vi har väldigt roliga planer på g, som tyvärr inte är ute i offentligheten än. Men jag skulle kunna tänka mig att när den här intervjun kommer ut så kanske det har kommit lite roliga saker. Vi får se!
My: När spelade ni in den nya skivan?
Petter: Vi spelade in den här skivan mellan februari och april i år. Och så har vi mixat och hållit på över sommaren och gjort den klar. Men det som är roligt med den här skivan jämfört med den förra är att den här skivan är hundra procent självproducerad.
My: Det var min nästa fråga, så tack! Vad roligt, har alla varit med och producerat?
Petter: Nej, det är jag. Min bakgrund är mycket med inspelningar, så jag jobbar med band i indiescenen här i Göteborg och spelar in band hela tiden, har pluggat ljudteknik och har jobbat som ljudtekniker ganska mycket. Så vi bestämde oss när vi skulle börja göra den här skivan att vi skulle göra alltihop själva, så jag och William och spelat in hela bandet själva och genomfört vartenda steg i processen själva. Jävlar, vilket jobb.
My: Var det mer än ni trodde?
Petter: Alltså, både och. Vi hade ju spelat in en skiva tidigare, så vi hade ganska mycket erfarenhet sedan tidigare.
Så processen var väldigt smidig på så sätt att vi visste att så här lång tid kan alla vara lediga i taget, så då bokade vi in så lång tid och så spelade vi in skivan. Det var mycket planering. Och sedan var det ju mycket med utrustningen, låna mickar, låna annan utrustning, hitta lokal där vi kan vara, det var mycket sådana saker innan själva inspelningarna började. Sedan, när vi väl drog igång, så var det så roligt!
Och så hade vi också den fantastiska Per Stålberg med, om du är bekant med honom?
My: Jag känner igen namnet, ja.
Petter: Ja, han äger inspelningsstudion och skivbolaget Welfare Sounds & Records. På skivbolaget ligger ju Terra exempelvis och lite sådana band.
My: Men ni ligger inte där?
Petter: Nej, vi ligger på ett skivbolag som heter Hammerheart Records. Men Per mixade vår förra skiva och kunde tänka sig att komma in och bara checka av under processen lite grann, så att allting lät som någonting han kunde mixa när vi var klara. Vi hade bestämt i förväg att han skulle göra det. Vi sade till honom att han kunde komma in och checka av alla delar av processen, så att han kunde känna att det var någonting som han hade tyckt var kul och lätt att mixa och inte att det lät jättedåligt. Han tog ingen producentroll, men han tog en något större roll än bara mixare.
Speciellt vid truminspelningen kikade han förbi och hjälpte till att micka upp trumsetet och stämma trummorna så som vi ville ha det. Han och jag stod runt vår trummis Albert och sade till honom att spela, vartefter vi lyssnade och flyttade hela trumsetet för att få det bästa ljudet. Jag älskar själv att både spela trummor, spela in dem och hålla på att dona och mecka.
Det som skapar rymd och luft runt är inte bara att använda mikrofoner på själva trummorna, utan också att använda mikrofonen för att fånga rummet som trummorna står i. Det är superviktigt, så på den här skivan vi gjorde nu, har jag ställt upp två mikrofoner så långt från trumsetet som det gick, för att fånga rymden.
Även om man inte spelar in i världens största rum, så får man ställa dem tillräckligt långt bort så att man får lite rymd och lite bredd. Det känns som att man placerar trummorna i ett rum, snarare än att ha dem rakt in i öronen.
My: Så inte dämpa så mycket som möjligt då?
Petter: Nej, jag trycker att det är väldigt trevligt att spela in i ett ganska levande rum som ekar ganska mycket. Det är väldigt vanligt att inspelningsstudios har väldigt högt i tak, så istället för att det är jättestort, kan det vara ett litet rum med högt i tak för att på så sätt fånga, eller få lite rymd och lite 3D känsla runt om det hela.
Så att specifikt på den här skivan, så placerade vi två mikrofoner ca fem meter framför trumsetet. Det var ett ganska litet rum vi spelade in i, men det gick ändå att ha så pass långt ifrån. Och så hade vi mikrofoner som plockar upp både framför och bakom setet.
Så jag fick med både hur trumsetet låter ifall man tittar på det, men också ifall det är någon som vore vänt bort från det, då får man ännu mer, som 3D-känsla Med det är vi väldigt nöjda med och skivan låter precis som vi ville att den skulle låta. Jag vill ju fortsätta jobba med och producera lokala band här i Göteborg. Få upp dem lite, för nu har vi investerat både tid och pengar i att kunna göra en bra skivinspelning i vår, inte supervälbyggda replokal i princip.
My: Okej.
Petter: Så just trummorna är inte inspelade i vår replokal, men resten av skivan är det. Det är bara jag med en dator och kanske tre, fyra mikrofoner. Och så blandar man lite, de här två mikrofonerna från gitarrförstärkare eller framför en akustisk gitarr och lite olika som man… Generellt blev det väldigt, väldigt bra, vi är nöjda med helheten. Det kommer att vara så kul att alla ska få höra det.
My: I vilket format har ni släppt den?
Petter: Vi har släppt den digitalt, på vinyl och på cd. Jag har de första pressarna hemma nu, vilket var det bästa att få i posten. Jag kan plocka fram den, om du vill se hur albumet, omslaget och så där ser ut.
My: Jättegärna!
Petter: Här har vi då själva albumet.
My: Vad fin, vem har gjort omslaget?
Petter: Karl Oskar Hansson heter han, han spelade i ett band som heter the Dahmers. Här har vi baksidan med en bild på oss alla. Där är jag i mitten, sedan har vi William, Gabriel, Albert och vår förre sångare Tim, som sjunger på skivan.
My: Ja, han har ju slutat, vad hände där? Är det ok att jag frågar?
Petter: Jo, fråga på! Vi var väldigt väl förberedda på att han ville lämna bandet.
My: Ok, så det var han som ville lämna?
Petter: Ja, ingen har blivit sparkad och ingen är arg på någon, utan hans beslut grundade sig i att han trodde att hans dröm var att vara med i ett band och åka runt på turné, men han insåg att det inte var som han trodde.
My: Ah, det var lite därför jag frågade det förut, så för honom var det inte det?
Petter: Nej, för honom så var det inte det. Han kommer dessutom från en väldigt annorlunda musikalisk bakgrund än vi andra och kände kanske att han inte fick ut det mesta kreativt i gruppen. Han och jag har spelat massor i ett punkband och det var där vi började, där jag lärde känna honom. Sedan kom han med i Hostilia, eftersom de behövde en sångare och jag rekommenderade honom.
Jag ringde då William, som jag hade känt i drygt tio år, och sade att det var honom de skulle ha och att jag skulle be honom kontakta dem. Jag lovade att när de hörde honom sjunga, skulle de fatta vad jag menade. Han hörde av sig till dem och sade att han var intresserad och så träffades de och spelade två låtar ihop som han hade fått lära sig i förväg och sedan var det bara tjoff, nu kör vi. De fick samma reaktion på hans sång som jag trodde att de skulle få. Han är så pass duktig och en superkarismatisk person. Det har varit väldigt kul att turnera ihop, han är en av mina bästa polare sedan vi gick i samma klass på gymnasiet, spelat i punkband ihop och hängt väldigt mycket. Sedan när jag väl gick med var det ju ännu roligare att vara i ett band med en av mina bästa kompisar, superroligt.
My: Så det var innan du kom med?
Petter: Ja, det här var 2022, tror jag. Jag kom ju med året efter. Den dåvarande gitarristen ville fokusera mer på ett annat projekt och jag hörde talas om det. Jag hade pluggat på annan ort ett tag, men skulle flytta tillbaka till Göteborg då, så jag sade att jag var tillgänglig. Jag kunde redan tre, fyra låtar också, så vi körde. Och så har vi varit det gänget sedan dess.
Men sedan så blev det ju så att Tim kände att det inte var hans musik, tyvärr plus att han trodde att han ville vara med i ett turnerande band och spela framför människor varje dag, men det är inte det han vill. Det är moget att säga det.
My: Det är moget att säga det och han hade ändå tur som fick uppleva att det inte var vad han ville istället för att vänta i tio år på chansen för att sedan upptäcka det.
Petter: Det var så skönt, för det blev ett sådant clean break. Vi bestämde att han skulle hoppa av våras och frågade hur många fler konserter han kunde tänka sig att göra. Han sade att han ville vara med sommaren ut, så hans sista gig var nu i slutet av augusti på Göteborgskalaset. Vi har letat ny sångare sedan dess, första spelningen med honom blir den 27 november, det är jättekul, det är väldigt, väldigt roligt.
My: När blir det officiellt vem det är?
Petter: Vi tänkte att vi nog kommer att vänta lite, så att det inte blir en dubbelstory av att släppa en ny skiva och introducera en ny sångare samtidigt. Vi fokuserar på skivan nu och sedan när det dör ner lite grann, då presenterar vi vår nya sångare. Tyvärr blev det inte en superpositiv reaktion på att Tim hoppade av. Det blev mycket kommentarer på sociala medier och så där, folk undrade varför han lämnade bandet, det kommer aldrig att bli samma sak igen osv. Det tråkiga är att vår publik, våra fans vet inte att det var en positiv grej att han lämnade, eftersom det inte gick längre och han ville göra något annat.
My: Vad bra att vi tar med det i artikeln här då, haha.
Petter: Ja, verkligen, för det har varit positivt för både honom och bandet, nu går vi vidare med hundra procent. Vi vill att alla känner att de är i detta till hundra procent, det blir en dålig atmosfär annars, en dålig dynamik om vissa är mer passionerade än andra. Vi behövde bara inse det och när vi väl gjorde det, var det inga konstigheter. Vi förstod till hundra procent att han ville detta. Vi förväntade oss inte ens att han skulle vara med hela sommaren, utan sade att han kunde hoppa av när han ville, det var lugnt. Han hade sagt ja till spelningen på Sweden Rock, men efter det visste vi inte vad han ville. Men då sade han som sagt att han var med sommaren ut, det var inte så många gig, men alla som vi hade tackat ja till skulle han vara med på och det var han.
My: Okej, men det blev ju ett bra avslut, eller?
Petter: Ja, precis, det blev superbra! Sedan avslutade vi ju också på hemmaplan i och med Göteborgskalaset, det var sjukt roligt.
My: Ja, det förstår jag.
Petter: I åskoväder, så han spelade sitt sista gig till smattrande regn. Vi körde och det var lite episkt ändå. Sedan blev det en rejäl omfamning, bra jobbat, tack, tack, tack, tack! Det blev en bra avtackning för honom. Och så är det ju han som sjunger på den nya skivan och han gjorde ett helt grymt jobb.
Den här skivan är lite rolig, vi är ju ett sådant här trash metalband som spelar snabbt. Men på den här skivan experimenterar vi lite grann med både en instrumental låt och en ballad också. Vi experimenterar med annan dynamik också, andra färger, andra penslar. Om det finns en stor pensel som är hårdrockstrummor med två baskaggar och stora Marshallförstärkare och hårdrock, så har vi små penslar som är lite synth, lite keyboards, ballader och lite så mer utvecklade instrumentala partier. Generellt mer väl genomarbetade arrangemang. Vi ser väldigt mycket fram emot att få se folks reaktioner, se vad de tycker. Vi har inte gjort en U-sväng, men det är annorlunda från den förra skivan. Det ska bli spännande, vi ser väldigt mycket framåt och att alla ska få höra skivan, det ska bli svinroligt.
My: Är det någon turné inplanerad nästa år?
Petter: Ja, vi är mitt i att boka upp alla spelningar för 2027. Vi fick precis ett väldigt fint erbjudande om att åka runt och spela ganska mycket, men lite senare 2027. Inte direkt nu när skivan släppts, utan kanske framåt våren/sommaren. Under festivalsäsongen kommer vi förmodligen att vara ute och spela som mest.
My: Ja, det är väl lite då man vill vara ute också?
Petter: Ja, precis, och sedan måste vi värma upp vår publik litegrann, att vi är en ny grupp, en ny person är med. Det kanske inte är det bästa att hoppa in med en ny person direkt och åka ut och spela i två veckor i Belgien exempelvis, det kändes inte bra. Så vi har avvaktat med att tacka ja till ganska mycket saker. Därav har vi inte så mycket spelningar fram tills i vår/sommar, men det är lite grejor vi har bokat in oss på. Vi ska till Norge den första maj och sedan är det Viva Sounds här i Göteborg om en dryg månad, en klubbfestival. Det är en massa scener och konserter samtidigt, då ska vi spela på Musikens Hus, vilket är väldigt kul.
Sedan är det några gig som jag inte kommer ihåg nu på rak arm.Så det är några gig däremellan också såklart, det är inte tomt, men framför allt framåt våren/sommaren blir det mycket spelningar, det ser vi fram emot. Men allt är inte satt än, tyvärr. Jag önskar att det var det, för då hade man kunnat gå in i de här intervjuerna och säga yes, nu kommer vi, skiva, turné och ny sångare. Men vi har en ny skiva i alla fall.
My: Det är väldigt bra! Vår tid är tyvärr slut, men tack för att du ville prata med mig!
Petter: Tack, det var jättekul att prata med dig!
Hostilias turnéplan per dagens datum:
- 30 januari: Sundsvall – Pipeline (Säsongspremiär tillsammans med Dark Reflection)
- 9–12 juli: Knislinge – Time To Rock Festival 2027
Europaturné (Support till Carnivore A.D.)
- 23 april: Tilburg (Nederländerna) – Little Devil
- 24 april: Helmond (Nederländerna) – De Cacaofabriek
- 25 april: Den Haag (Nederländerna) – Musicon
- 27 april: Malle (Belgien) – Klub K
- 28 april: Paris (Frankrike) – Backstage By The Mill
- 1 maj: Kopervik (Norge) – Karmøygeddon Festival