Eclipse släppte nyligen sin nya skiva Wired som hyllats unisont av en enad kritikerkår. Och den första november släpper bandet även en egen öl via The Beerfactory från Leksand
Redaktör Romedahl ringde upp bandets frontman Erik Mårtensson för att prata öl, nya skivan, svårigheterna att skapa en setlist och mycket annat.
Tjena Erik, hur är läget?
Bra, tack. Precis ätit en pizza här så jag är mätt och belåten.
Ni har precis släppt nya skivan Wired som jag själv ser som en av årets bästa skivor. Hur ser du själv på den?
Jag skulle nog säga att skivan är den bästa som vi gjort. Jag är jätteentusiastisk till den och tycker om den otroligt mycket. Normalt sett efter vi har spelat in en skiva så brukar jag vara färdig med den, men i det här fallet har jag lyssnat igenom den flera gånger så jag gillar den verkligen. För mig är det en hel del nya saker på skivan som är kul. Framförallt energin och att den har partykänsla – öset gör att man blir glad.
När jag lyssnar på skivan så får jag intrycket att många låtar är väldigt allsångsvänliga. Håller du med?
Jag älskar sådana refränger och älskar att skriva sådana låtar. När jag lyssnar på låtar själv eller går på konserter så är det sådana låtar som jag vill höra.
Är det något som du har i åtanke när du skriver dina låtar; att det ska vara allsångsvänligt?
Jag gillar den typen av låtar, treminuterslåtar med starka refränger där man inte behöver gissa sig till vad låten heter. Låtar som är väldigt tydliga och urkarvade och där refrängen pekar med hela handen. Sen är det inte alltid lätt att få till såna låtar för det låter ju enkelt när det är bra och det är det som är hela poängen. Ibland är det en lång väg att komma till det lätta. Det är enkelt att skriva svåra låtar, men väldigt svårt att skriva lätta låtar som är intressanta.
Hur länge har ni jobbat på skivan?
Vi började för ca ett år sedan på riktigt. Vi hade några låtar liggande bland annat ”Saturday night” som vi hade skrivit under sommaren samt ”Carved in stone” som vi hade skrivit tidigare, men den stora mängden låtar kom till under hösten och vintern.
Hade ni många låtar att välja mellan när ni skulle färdigställa skivan eller är det de låtarna som finns på skivan som ni körde med redan från start?
Vi skrev lite fler än vad vi brukar faktiskt, i normala fall skriver vi inte fler låtar än vad vi behöver. Vi slänger ofta låtar efter hand när vi märker att den inte kommer hålla, för vi har tagit fram enklare idéer där vi skriver riff, vers och refräng. Vi gör sen en demo på låten och så kollar vi om den är tillräckligt intressant att jobba vidare med. Om vi tycker att något känns sådär så kan det ofta vara lättare att kasta det och börja på något nytt än att arbeta om låten. Det är nog så vi har gjort för att effektivisera skrivandet. Det är också lättare sagt än gjort att bara droppa grejer, för även om vi tycker att det vi skrivit är bra så måste vi i slutändan ändå kasta det för att det inte är skitbra.
Kan som en referens nämna att när In Flames släppte sin senaste platta så var det de låtarna som är med på plattan som skrevs specifikt till just den plattan. De hade inga andra alternativa låtar att välja mellan.
Vi är ungefär likadana. Vi hade lite extra över den här gången, men det var ingenting som vi hade gjort färdigt till 100 %. Det är inte så att vi har spelat in och gjort klart 20 låtar och valt efter det, utan när vi har spelat in demoversionerna så väljer vi efter det vilka låtar som vi vill köra på, plus en låt till som blir en liten joker.
Hur har responsen varit på skivan än så länge?
Det har varit en helt otrolig respons på den. Vi är helt överväldigade över all respons som vi fått! Jag har inte läst en enda sågning av skivan.
Vår recensent Pauline gav skivan full pott, dvs 10 av 10.
Jag såg det också och det var helt fantastiskt. Vi skrev på Facebook att vi inte hittade några dåliga recensioner och att det sämsta betyget var från Sweden Rock som gav skivan 8 av 10. Då kontrade de med att ”vi säger väl 9 då”.
Jag personligen tycker att den här skivan är ett snäpp bättre än ert senaste alster ”Paradigm”, som kom 2019.
Den är lite mörkare om man kan säga så. Lite mera mid-tempo och inte lika mycket ös, men jag gillar den jättemycket också även om jag håller ”Wired” lite högre.
Låten ”Roses on your grave” är först ut på skivan. Vad handlar den om?
Den handlar om ett väldigt dåligt förhållande som gick helt i kras, så deras förhållande har gått i graven kan man säga.
Är det mycket av dina texter som, så att säga, ”kommer till dig” eller är det mycket självupplevda saker du skriver om?
Självklart är det en hel del saker som jag har gått igenom eller kan relatera till. Just till ”Roses on your grave”, så är det jag och vår basist Viktor som har skrivit musiken. Texten har jag skrivit tillsammans med en kille som heter Miqael Persson. Han hade precis gått igenom en väldigt tuff skilsmässa, så just den låten är mer om hans liv än mitt. Men det var väldigt tydligt för oss att här hade vi ett tema som vi kunde skriva något om.
Hur gör du när du skriver dina låtar – ”kommer de till dig” eller har du en workshop, om man nu kan kalla det för det, där du stänger du in dig i ett rum och bara skriver låtar?
Det är inte så att jag sätter mig lite här och var och skriver en låt utan oftast är det så att jag bestämmer mig för att nu ska jag skriva låtar. När jag börjar skriva låtar så kan det gå ganska trögt och jag kan göra lite halvbra låtar. Men ju mer jag gör det så kommer jag igång och kommer in i ett flyt liksom och det är det man ska försöka hitta när man skriver. Att komma in det där kreativa flödet kan ta någon vecka när man skriver mycket. Det är inte så att jag sitter och skriver dygnet runt, men när jag skriver mycket så lossnar det ofta. Och då kan det till slut komma ett gäng låtar på rad som kan vara riktigt bra.
Med nya Eclipse så hade vi några låtar som var klara sedan tidigare och så började vi treva litegrann hit och dit. Helt plötsligt så kom det ett gäng bra låtar på en och samma gång, så jag lever i det kreativa.
Jag antar att du och Magnus sitter och bollar många idéer mellan er?
Självklart. Hela bandet bollar idéer, även om det är jag och Magnus som skriver det mesta av materialet. Ibland skriver jag själv och har en nästan färdig låt och så kan Mange komma in och tycka att ”vi kan ändra på det här”, och så skriver vi om låten litegrann och så har vi till slut en färdig låt. Sen kan det vara vice versa; att Mange har ett riff och så får jag några idéer på det som vi sen jobbar vidare med. Vi ses alltid i verkligheten när vi skriver, förutom om vi bara ska bolla några detaljer – då skickar vi filerna mellan oss. Men i det stora hela så skriver vi allt tillsammans.
Vems idé var det att slänga in ”Beethovens nia” i ”Twilight”?
Om jag minns rätt så är den långa historien att låten kändes som ”Mr Brightside” med The Killers. Det var samma ös, det gick fort och det vara bra drag hela tiden. I låten så har de en gitarrmelodi som låter litegrann som Beethoven, så på skoj spelade jag lite Beethoven över det. Det visade sig passa perfekt och vi bara garvade åt det hela och tyckte det var väldigt roligt, så vi behöll det från den första demon som vi gjorde på låten.
När jag lyssnat på skivan så hittade jag två detaljer till som jag är nyfiken på; om jag säger Lemmy. Vad säger du då?
“Dying breed”, naturligtvis. “Born to loose but lived to win.”
Var det en hyllning till Lemmy?
När jag skrev den låten så passade den raden in så jävla bra där så den fick vara kvar som en liten hyllning. Det var inte så att jag var tvungen att få in den raden, men däremot så var jag medveten om den och behöll den av egen fri vilja.
Som detalj nummer två; vad säger du om jag säger ”Wild child” med W.A.S.P.?
Det är ju självklart ”Dead inside”.
Är det en hylling?
Jag älskar W.A.S.P. Det var faktiskt Mange som spontant började plinka på det riffet och jag sa ”Vad är det där för någonting?” Sen, medan vi väntade på att kaffet skulle bryggas klart, så hade vi liksom kommit på hela feelingen för låten. Vi skrev om låten flera gånger innan den blev vad den blev, men själva ”Wild child”-riffet fick vara kvar så det är absolut en hyllning för jag älskar som sagt bandet.
Ni gjorde en spelning i Schweiz dagen efter att skivan hade släppts. Ni spelade hela sju spår från nya skivan. Berätta mer om det.
Ja, det stämmer och fler kommer det säkert bli framöver, men vi satte en gräns på hur många vi kunde repa in inför giget. Vi hade inte spelat de gamla låtarna heller på nästan två år så vi behövde fräscha upp vårt minne gällande de andra låtarna också.
Ni körde låtar från samtliga album förutom ”Are you ready for rock MMXIV”. Varför det?
Vi har spelat väldigt lite från den skivan de senaste åren. Vi har spelat ”Million miles away” någon gång på senare år och även ”To mend a broken heart”, men inte mycket annat. Det är svårt att göra en setlista och det blir bara svårare för varje gång eftersom vi gärna vill köra mycket nytt. Jag prioriterar alltid en ny låt före en gammal, även om jag vet att man måste damma av några gamla låtar lite då och då också. Jag förstår att alla inte tycker att de senaste skivorna är de bästa och att gemene man förmodligen vill höra de låtarna man har hemma så det är hela tiden en kompromiss.
Du vill köra mycket nytt säger du, men finns det låtar som bara ”måste” finnas med i en set-list? Jag tänker till exempel på ”Battlegrounds”?
Har egentligen inget bra svar på det. Vi kör egentligen det vi vill och vi vill framförallt så tanken att vi ska variera oss lite grand här framöver. Nu var spelningen i Schweiz ett release-gig så det var verkligen fokus på de nya låtarna. Just den låten är ju en klassiker som vi i bandet tycker ska vara med. Det finns två sätt att se på det hela egentligen; ena sättet är att se hur många streams vi har fått på låtarna för där får vi svart på vitt vad folk lyssnar på. Och sen har vi låtar som till exempel Battlegrounds som inte är en av de mest streamade låtarna, men den har blivit en live-klassiker för oss ändå för vi har haft den återkommande i setlistan så många gånger. När det gäller vissa låtar från nya skivan så vet vi efter ett tag vilka som kommer att överleva till setlistan under nästa runda på turnén.
Hur mottogs de nya låtarna av publiken?
Helt otroligt bra med tanke på att skivan bara hade varit ute en dag, förutom de tre singlarna naturligtvis. ”Twilight” kändes som den nya favoriten för den gick hem fruktansvärt bra. Jag tror att den kan bli en av klassikerna från skivan med tanke på publikens reaktioner redan på första försöket. Så den tror jag inte vi kommer att sluta spela.
Vem i bandet bestämmer setlistan?
Det är helt gemensamt. Vi bollar fram och tillbaka för live är det inte bara låtarna vi behöver tänka på, utan vi vill ju ha en bra dynamik i setet. Det ska gå upp och ner, så vi varierar oss lite. Sen spelar jag gitarr en hel del, framförallt på det nya materialet, medan det finns äldre låtar där jag inte gör det, så det gäller att tajma in det också med gitarrbyten. Vi behöver också tänka på vilka låtar som är jobbiga att sjunga, så det inte kommer flera sådana låtar på rad om de är extra krävande för rösten. Ibland behöver jag en låt där jag får ta igen mig litegrann. så det finns många praktiska saker som spelar in när vi gör en setlista också.
Ta igen dig? Har du dålig kondis?
Haha. Jag skulle nog vilja säga att jag är ganska vältränad och övar mycket sång. Men att sjunga Eclipse låtar är som att sätta personligt rekord i höjdhopp varje kväll. Det är på gränsen vad jag klarar av och det är därför det som oftast blir kul. Det är där det sticker ut så därför lägger jag ofta låtarna i den tonarten.
Mikkey Dee sa en gång att spela en konsert med Motörhead var som att springa ett maratonlopp.
Det är jobbigt att sjunga, för man blir otroligt ansträngd av det – särskilt om man springer omkring samtidigt. Man kan ju inte börja flåsa så det gäller att andas på rätt sätt. Man måste behålla luften för att bibehålla trycket i sången också, så det gäller att ha bra kondis om man inte vill låta som Vince Neil. Man är oftast helt slut efter en spelning, men det är ju så det ska vara för det är ju det som är Rock N’ Roll. Man vill ju inte se någon som softar på scen för då är man i fel genre.
När jag hör på folk som har träffat dig och pratar om dig så hör man aldrig några negativa saker. Till exempel så brukar du komma ut efter en spelning och dricka öl med fansen som världens mest naturliga människa. Hur ser du på din egen kontakt med fansen?
Jag värdesätter fansen väldigt mycket och jag känner mig väldigt priviligierad att vi har fans. Vi i bandet pratade om detta senast idag. Jag och Magnus har ju gjort 100-tals coverbandspelningar där vi i början har stått på bland annat The Dubliners inför tio pers som bara tycker att det varit drygt. Vi har verkligen jobbat upp oss från botten och uppåt. Vi har också gjort spelningar med Eclipse där det är tio personer som tycker att vi är så dåliga. Det är ett privilegium att ha sådana fans som vi har, som har följt oss under så många år, och vill fortsätta att se oss men vi tar samtidigt ingenting för givet.
Själv har jag ännu inte sett er live men vill gärna se er vid första bästa tillfälle för jag har hört att ni är jäkligt bra live. Så min fråga är givetvis; när kommer ni till Stockholm?
Bra fråga. Helt ärligt så vet jag inte. Det är ingenting som är bokat så jag tror inte det blir något i år för det finns inga lediga ställen. Alla bättre ställen är fullbokade varenda helg och det har ju varit bokat sen länge och allt har skjutits framåt som allt bråte efter en tsunami. Det kommer bli en tuff tid framöver för de som bokar in alla gig för alla vill ju ut och spela igen.
Som ölälskare själv så är jag nyfiken på er egen öl som kommer släpps på bolaget den 1 november. Berätta mer om ölen.
Det var egentligen aldrig tal om, eller , att vi skulle göra en öl utan det var ett missförstånd i ett mejl där någon talade om att Saturday night skulle vara perfekt i en ölreklam för texten i refrängen skulle passa perfekt för ändamålet. Någon på vägen läste detta helt fel och tog kontakt med oss och ryckte att vi skulle gör en egen öl. Och vi sa att det var inte så som vi tänkte men på något konstigt sätt så gick inte budskapet fram ändå. Så detta fortsatte så vi tänkte väl att ”Äh va fan, vi gör väl en öl då”. Vi kom i kontakt med The Beerfactory som ligger i Leksand, och eftersom jag bor inte långt därifrån så åkte jag dit och provade deras sortiment för att se vad dom hade. Jag hade helst gjort en riktig engelsk real ale typ som en Ale man köper på puben. Men jag blev nedröstad av de andra i bandet för om det är någon som ska köpa ölen så måste det vara en lager. Vi diskuterade olika lagertyper och testade dessa och vi kom fram till en modell och så gjorde vi några små justeringar, bland annat så hummlade vi upp den med bland annat mer humlearom och sen gjorde vi en provbärs på det som vi gillade. Så det är en välhumlad lager och ett riktigt hantverksöl som har fina ingredienser och det har lagts ner mycket kärlek på den.
Vad kommer den att kosta på bolaget?
Den kommer att kosta 29:90 och ha 5.2 % alkohol. Dock görs den i ganska små upplagor. De kan göra 800 liter per omgång så det är därför den är ganska dyr, så det går knappast att konkurrera med de stora bryggerijättarna. Men jag kan helt rakryggad säga att detta är en riktigt bra öl plus att etiketten är jäkligt snygg
Om vi leker med tanken att er öl blir väl mottagen och säljer bra och med åtanken att du gillar ale. Är det något som du skulle kunna sätta ditt namn på i framtiden?
Absolut skulle jag vilja det. Jag gillar Ale och veteöl som jag tycker är jättebra. Engelsk bitter och deras pub ale är väl det som jag gillar bäst. Sen tror jag väl inte att vi ska ge oss in i ölbranschen på det sättet. Det är en rolig grej men det är inte vår huvudsyssla och det ingenting som vi kommer prioritera. Jag och Magnus har faktiskt jobbat på Systembolaget en gång i tiden plus att min bror brygger jättemycket öl så det är därför jag är så insatt i det här.
Du är ju 43 år gammal numera. Det känns som du har varit med väldigt länge men ändå så ser du fortfarande jävligt ung ut. Vad är hemligheten?
Ha ha. Det är väl förbannelsen som blev en välsignelse. Det gäller väl att ha ett ungt sinne, då brukar det mesta ordna upp sig.
Tack så mycket för pratstunden Erik. Detta var riktigt trevligt.
Tack själv. På tal om trevligt så ska jag nu sätta mig i bilen och hämta vår öl. Det ska bli spännande att se den för första gången. Vill någon beställa vår öl så kommer den släppas den 1 november kl. 10.00 och den har nummer 35041 på Systembolaget.
Text Ulf Romedahl
Bilder: Calle Thorén
