Ingen har väl kunnat undgå bandet Zephyra på den svenska metalscenen de senaste åren? Och om du har det får du skynda dig att lyssna in dig innan den nya plattan kommer ut! I april är releasfesten så jag passade på att intervjua Åsa som sjunger och growlar i bandet för att få lite mer insikt i vad som är på gång!
Pauline: Vad jag har förstått så startade ni officiellt 2011?
Åsa: Ja precis, vi började spela tillsammans redan 2009 men det var mer bara lite för skojs skull och inte så mycket på riktigt som det blev sen. Så vi brukar säga officiellt 2010/2011 drog vi igång och det var väl då vi började spela lite ute också.
Pauline: Ja, ni var väl ute och turnerade en del innan första albumet?
Åsa: Vi var ute och spelade en del, första albumet släpptes ju 2014, och vi spelade en hel del 2012 framför allt och även lite 2013 men sen så blev det ju mer på riktigt när andra plattan släpptes egentligen, för det var väl det vi definierar lite som när vi hittade det sound som är Zephyra.
Pauline: Ja jag har suttit och lyssnat på er hela dagen och jag älskar ju kvinnofrontade band, vad har du för influenser och hade du några favoritband eller kvinnor när du var yngre som influerade dig?
Åsa: Jag riktade väl egentligen aldrig in mig på metal förrän jag var i vuxen ålder, jag har lyssnat på hårdrock och metal under min tonårstid, men kom väl inte in på, vad ska man säga den melodiska metalgenren förrän jag var… Eller ja innan jag träffade Tony, jag var inte musiker innan vi träffades utan jag började sjunga 2008/9 nån gång. Innan dess har jag bara varit, du vet sjungit för att det är kul! Men det har väl alltid funnits kvinnor med i bilden som man har kunnat se som förebilder och som starka frontfigurer och artister. Men en av dom som jag fortfarande håller fast vid som jag respekterar otroligt mycket för att hon har så många bitar, hon har både sin scennärvaro hon har sin enorma rang på rösten och sen är hon väldigt jordnära som person det är ju Floor Jansen. Hon går inte av för hackor så är det bara. Så hon är väl min största inspiration när det gäller kvinnor både scenmässigt och sångmässigt.
Pauline: Coolt! Men om vi kollar på de album ni redan släppt så upplever jag att det finns ett tema i varje låt. Är det du som skriver texterna?
Åsa: Nej, eller delvis kan man väl säga. Jag skriver delar av texter sen finns det några låtar där jag har skrivit lite mer material men annars är det Tony som skriver, han skriver alla låtar och även alla texter och sen jobbar vi fram själva slutprodukten kan man väl säga, jag lägger min touch på det. Ibland kan det vara att jag kanske skriver en refräng textmässigt men även nu till dem senaste releaserna har jag väl vart med och satt lite sångmelodier och så. Men annars så gör han i princip färdiga låtar och sen sätter alla i bandet sin prägel på det. Och det funkar bäst för oss. Men sen har du rätt när du säger att det är ett tema i det, det är det absolut, vi har inte skrivit fiction utan det handlar om självupplevda saker, egna känslor, saker som har hänt i livet, så låtarna är otroligt personliga och det är dom faktiskt på nya skivan också.
Pauline: Jag ser jättemycket fram emot att få lyssna på den nya skivan!
Åsa: Åh vad härligt! Ja på första plattan har man ju också den röda tråden att det bygger mycket på egen uppfattning, det handlar mycket om ångest det handlar om depressioner det handlar om saker som händer i familjen och runt om en. Andra plattan fortsätter lite på samma spår och plattan som kommer nu har väl precis samma delar men vi vill alltid ha med den här, för även om texterna kan vara djupa och ganska mörka så finns det alltid nånting man kan fånga upp som är, vad ska man säga? En gnutta hopp eller nånting som vänder på det som har hänt. Så det är väl också något man kan se som flödar genom alla låtar.
Pauline: Då går vi in på bandet lite mer! Har ni några fasta roller i bandet? Som när ni är ute och turnerar, är det nån som är mera ledare och nån som kanske är motsträvig eller sluskig?
Åsa: *Skrattar* Ehh. Nämen vi har en fantastisk sammansättning och vi är väldigt väldigt nära varandra allihop. För mig och Tony är det väl självklart för vi är ju gifta, men sen så har vi också, vi alla fyra, det säger väl alla men vi är verkligen familj. Och för oss så är det viktigt att vi har den här personkemin i bandet. Det finns många musiker som kan spela men man ska klaffa ihop på alla plan. Sen om man ser till ledare, musikmässigt så kanske det är Tony så som skriver musiken, paketmässigt är det väl jag som agerar både manager och sköter, om man säger planeringen kring bandet, när vi vill förhandla då skickar vi fram Kutte, våran trummis och rent praktiskt, Al våran bassist är den som jobbar med en del videos och sådär så att vi har ändå fördelat ut den praktiska biten på oss allihop, men det är väl kanske jag som sköter paketeringen av det.
Pauline: Ok! Albumet som släpps i april, har ni några planer på releaseparty och vad har ni för planer efter släppet?
Åsa: Vi har mycket planer!! Allt har vi inte gått ut med än men den 4 april har vi releasfest och den har vi här i Borås. Vi kommer att göra en väldigt speciell spelning av det, vi har valt att göra den intim. Vi kommer att ha den i vår replokal till och med! Vi lånar in utrustning för det och sen eftersom ytan är begränsad så är det begränsat antal biljetter, men det är utsålt redan. Och där vill vi ju ta fram att den ska vara lite speciell att det är den här nära känslan till bandet, att man kanske berättar mycket både anekdoter om bandet och att vi berättar lite om vad vi har för planer och att man får chans att prata mycket med dem som kommer. Vi har valt ett lite eget spår på det. Vi kommer att släppa lite videos innan skivan släpps. Imorgon spenderar vi hela dagen framför videokameran, så det kommer att släppas videos ganska snart. Och sen när plattan är släppt så har vi ju planerat in ganska mycket spelningar, det har vi paketerat ihop som The Conquer tour, plattans namn är ju Fall Rise Conquer. Så i dagsläget så är våren uppbokad för Sverige, Norge och sen åker vi till England. Och vi har börjat boka upp slutet på sommaren och hösten också. Så det är ju att spela för så mycket promotion för plattan som möjligt. Det är det man vinner på. Det är ju där man visar lite var man står och vad man är för band. Det ger väldigt mycket.
Pauline: Är det någon spelning som varit något extra för er då?
Åsa: Jag måste bara säga, i fredags spelade vi på House of Metal uppe i Umeå. Och det var en av dom absolut roligaste spelningarna vi har gjort tror jag! Känslan i bandet var fantastiskt go och sen så hade vi folk som kom långväga för att se oss som har följt oss i så många år som vi äntligen fick spela för och det var en väldigt speciell känsla. Så det är nog en av de goaste känslorna jag har haft på en spelning. Sen så när vi var i England två vändor 2017 på hösten så fick vi också spela för personer som följt oss så otroligt länge och äntligen träffa dom här superhärliga, riktiga såna extremfansen var också väldigt speciellt. Det var i Birmingham och vi spelar ju i Birmingham igen i maj och dom pratar redan om hur mycket dom ser fram emot det och det känns, man får ju en riktig kick alltså!
Pauline: Hur ställer ni er till streamingplattformar som Spotify och iTunes?
Åsa: För enkelhetens och ekonomins skull så har vi valt att släppa skivan digitalt i första hand. Så den kommer ju att komma ut på alla plattformar både till försäljning och för streaming. Så ser det ut just nu, sen vet man aldrig vad som händer. Vi har lite diskussioner kring hur vi ska fortsätta efter att den är släppt digitalt.
Pauline: Personligen hoppas jag ju på att ni ska släppa den på vinyl.
Åsa: Ja vi har faktiskt fått frågan av ganska många och det handlar ju om ekonomi när det kommer till vinyl. Det är ju så blodigt dyrt alltså.
Pauline: Det är ju det! Men endast framtiden kan utvisa vad som händer!
Åsa: Eller hur!
Pauline: En kul fråga då! Vem skulle vara den ultimata gästartisten på en Zephyra-spelning?
Åsa: Gästartist? Åh, vad roligt! Då måste man ju tänka på i vilket sammanhang man vill ha in nån naturligtvis… Ska jag tänka egoistiskt så får jag ju tänka att det vore roligt att göra en duett tillsammans med nån. Och då skulle det vara rätt häftigt att göra, ja naturligtvis Floor Jensen, men det skulle också vara roligt att göra nånting tillsammans med en av, också en av mina större förebilder när det gäller framför allt growl, det är ju Mikael Stanne från Dark Tranquillity. Hans melodiska growl har inspirerat hela den biten hos mig. Så det vore ju fantastisk. Sen kan man ju naturligtvis, oj, man skulle kunna fantisera hur mycket som helst. Men jag får nog säga nån av dom faktiskt, det vore urhäftigt! Sen finns det ju dom som kanske finns en lite närmre, då är det en sångerska i ett norskt band som heter Evig Natt som vore otroligt roligt att ha med på scen för hon har en fantastisk stämma i sin röst, det vore också häftigt.
Pauline: Vilket är drömgiget då? Om du fick komma ända fram till toppen, var skulle du stå då?
Åsa: Oh, tungt! Då får man väl säga på stora scenen på Wacken va? *Skrattar* Jag tror det!
Pauline: Det får man absolut! Jag taggar Wacken i inlägget sen, det blir skitbra! -Men det här med growlen… Hur kom du på att du kunde göra det så bra?
Åsa: *skrattar* Det är en halvskojig historia faktiskt! Jag är ju en sån person som när jag ger mig in i nånting så gör jag det med gasen i botten. Jag ska kunna alla bitar och inte lämna nånting åt slumpen. Så jag bestämde mig när jag väl började sjunga, så lät det väl sådär tycker jag såhär i efterhand då tänkte jag inte så mycket på det men jag bestämde mig för att öva så mycket som möjligt. Spelade in en demo, eller vi spelade in en EP får man väl kalla det, tillsammans med en producent som heter Mathias Lodmalm och då pratade vi väldigt mycket om sången och det var han som först öppnade ögonen på mig och började prata teknik. Och sen jag stod i studion tillsammans med honom så varje gång jag sjunger så tänker jag på vilken teknik jag använder. Det kommer automatiskt men det finns där, att jag ska tänka för annars kan jag inte heller utvecklas. Och alla gånger jag suttit i bilen, framför allt lyssnat på Dark Tranquillity så har jag väl jobbat mig in nånstans på att prova att growla och en dag så ringde jag Tony när jag satt i bilen och jag var på väg hem och så skulle jag bara skoja med honom och säga, ja vi har en sån där intern grej att vi säger gottigott och då growlade jag det bara för skojs skull och han högg direkt och bara ”Det där måste vi använda i bandet” så efter det, så började jag att öva ordentligt! Och där är jag ju likadan, jag ska kunna alla bitar. Jag har övat väldigt mycket och har försökt att öva fram nyanser och jag märker ju att från år till år så förändras det ju man breddar ju rangen även i growlet otroligt mycket! Så det är det, övning övning övning!
Pauline: Det är jättehäftigt! -Jag brukar köra tre snabba som en avslutning på intervjun.
Åsa: Jaha! Spännande!
Hamburgare eller Sushi?
Åsa: Eooouhhh äh jag får säga sushi!
Energidryck eller Vodka?
Får man passa? Jag vill inte ha nåt av det! Nej då får jag säga energidryck, jag dricker ju inte alkohol!
Anthrax eller Metallica?
Åsa: Oh shit, inte ett problem där, Metallica any day!
/P.Pousár
