Jag knappar in numret i mobilen med Scandinavian Gods i bakgrunden och väntar på ett svar. Rätt snart hör jag en pigg och glad röst i andra änden!
——————————————
Ahhh det är Mappe här!
Tjena Mappe det var Pauline från The Maloik Rock Blog här!
Heeej! Vad kul att få prata med dig! Och svenska också! Det gör mig ännu mer glad!
Är du trött på att snacka engelska eller? Hahaha!
Neeej haha det var kanske lite taskigt att säga men jag har gjort fyra intervjuer idag, du är sist faktiskt men fy fan vad skönt på riktigt! Jag snackade med Johan tidigare idag och han frågade hur många intervjuer jag hade inbokade. Jag sa fem idag och fem imorgon och två på svenska idag. “Va!? Har du fått svenska? Jag har gjort 40 intervjuer och har inte haft en svensk!” Hahaha! Han vart så jäkla arg på mig! Men nog om detta! Kör igång vad du vill fråga gubbjäveln om hehe!
Så illa är det väl inte! Haha! Men ni måste väl ha kommit hem från Mexiko rätt nyss va?
Ja vi har väl varit hemma en vecka i alla fall, det var ju bara en one off grej där fram och tillbaka. Men vi var ju borta ett tag det går ju en tre fyra dagar för ett sånt gig och det är det värt med ett bra gig! Så är det bara. Nu hade vi ju otur för våran trummis Janne fick något med benet, nån ischias grej så han kunde inte hänga med så vi tog med Robban från Mustasch. Han är min kollega på restaurangen. Så jag frågade honom om han skulle med på Candlemass, han hade fyra dagar på sig att lära sig setet och han satte det Klockrent! Helt ofattbart, jag är helt blown away av den karl alltså! Svinbra gig var det!
Mexiko är ju väldigt speciellt när det kommer till metal, speciellt det mörka och doom.
Ja dom är helt galna!! Vi spelade ju inte i Mexiko city utan vi fortsatte till León. Vi var mitt i ett ghetto där man inte ska gå ut själv över huvud taget. Det stod fans utanför hotellet, kanske femton stycken och de hade väntat ett dygn med sina skivor och så där och jag är ganska noga med det där. Jag vill göra klart det så de får sina saker. Så tänkte jag att “Vad fan står det en polis bakom mig för? Vad har jag gjort?” Dragna vapen och allt. Så jag signerade och så var det någon som frågade efter plektrum så jag skulle in på hotellet för att hämta det och så hängde han med mig in och jag tänkte “Vad fan är det nu då!?” så gick jag ut med plektrum och där kom han ut igen och stod bakom mig. Men det visade sig vara promotern som hade fixat, vi hade som en vakt med oss om det skulle bli en kidnappning eller nåt. Dom kidnappar ju tydligen folk hur som helst där så “Ni kommer ha en så gubbe med er hela tiden!” Dom kidnappar ju folk för att tjäna pengar.
Scandinavian Gods hade väl hunnit komma ut innan ni åkte dit va?
Ja det hade den!
Spelade ni den på giget?
Nej! Vi kommer inte köra den förrän nästa år. Skivan släpps ju den 18 november. Scandinavian Gods är en sån jävla outsider, det var från början en extralåt som skulle komma på en maxisingel eller ett extraspår som skivbolaget ville ha. Och då sa Leffe att han hade en låt som “kanske inte är Candlemass men den är jävligt cool, vi spelar in den och skickar den.” Ja visst, vi skickade den och den var inte ens planerad att vara med på skivan! Så hör dom av sig och “Det här blir första singeln! Jävlar vad bra det här var!” och vi bara nej! Det här är inte riktigt vad vi tänkt oss som första singel! Men de ville köra på och vi var lite oroliga för det här är ju inte en Candlemass låt i sin style liksom. MEN, den fick otroligt bra respons. Nu i efterhand ser man ju folk som säger att “Fy fan vilken cool låt!”, det är klart att någon påpekat att det inte låter Candlemass men de har ju inte hört hela skivan. Men vi kommer inte att spela den förrän nästa år, vi har fyra gig kvar i år och det här året är fokuserat på Epicus (Doomicus Metallicus) och Nightfall. Det vi kan ta in på de sista två gigen kan vara Sweet Evil Sun som är den andra singeln och det är ju vad skivan heter så den skulle vi kanske kunna tänka oss att spela.
Jag måste säga såhär, alla säger att den nyaste plattan är den bästa men det här ÄR den bästa plattan vi gjort. Jag har några polare som är die hard Candlemass fans som jag alltid spelar plattorna för som är lite referens och de är jävligt ärliga. Och två av dem säger att det här är det bästa vi någonsin har gjort! Det gör mig glad!
Men det är väl klart! När man jobbat med något och någon som vet vad det är man sysslar med att säger att det är bra då ska man ju bli glad!
Ja! Vi har jobbat med den här plattan i 18 månader. Hela grejen har blivit speciell, som med Johan som var med på Epicus som blev en kultplatta av någon anledning vilket är skitkul! Då kom Johan med i sista sekund, vi gjorde den här plattan mer på skoj, det var ju inte ens tanke att de skulle bli en skiva från början. Vi stod i en replokal i Väsby liksom och den gjorde vi 86. Och Johan kom med för vi hade ingen sångare och det var trummisens polare som körde taxi i Jakobsberg och “han kan sjunga lite, han får sjunga in på den här” det var så löst hela tiden.
Det var lite samma sak på Door to Doom, förra plattan. Mats hade ju sjungit in hela skivan, den var klar och skulle släppas. Och så blev det som det blev av olika anledningar och då hade vi inget val, det är bara att ta in Johan Längqvist. Det var ju mitt förslag och Leffe sa “att han kommer ju inte ställa upp!” Jo, det kommer han göra! Så jag ringde honom och han fick tre veckor på sig att sjunga om hela skivan. Tre veckor! Han har inte hört en låt. Han sitter på landet på Ekerö med åtta barnbarn och klipper gräset och kommer till studion och ska börja sjunga efter trettio år! Det är helt ofattbart! Så den här plattan är ju egentligen den första plattan där han får jobba med oss från början! Han är bekväm och det hörs! Det är en sådan jävla unit i den här plattan. Det är nästan ett pompöst Candlemass! Och det är nog den mest genomarbetade skivan ever! Det är häftigt! Och speciellt hur kul det har varit! Vi är ju bästa polare! Och snart sextio allihop! Vi har kul.
De senaste åren har det ju formligen rasslat in nya Doom metal band är det något du lagt märke till?
Ja för fan det har jag gjort. Det roliga är ju att när vi startade så fanns ju inte Doom metal som en genre. Plattan heter ju Epicus Doomicus Metallicus och många frågar ju om vi startade den genren. Och både ja och nej. Då när vi körde fanns det ju nästan bara thrash metal band. Exodus och Slayer, vi spelade ju en del med dem på 80 talet.
Det fanns ju egentligen inga andra än Trouble och Saint Vitus, om man bortser från Black Sabbath som spelade något liknande. Sen kom en genre och folk säger att vi startade den men det var ju inte riktigt så. Jag tror att om man lyssnar på Epicus idag så är den ju tung men inte lika tung eller långsam som dom som lirar Doom idag. Men då var den ju det. Och vi spelade ju samtidigt som Europe och alla de banden i Väsby och de klättrade och vi var underdogs. Vi visste ju att det här var något då men det blev till och med en genre. Och vet du vad som är coolt? För ett par år sedan skickade Leffe en länk till en lista med de bästa Doom plattorna genom tiderna i en stor Amerikans tidning och då var Black Sabbath, Sabbath Bloody Sabbath på första plats och vi var nummer två!
Dagens Doom band spelar ju otrooligt mycket långsammare än vad vi gjort men vi har fortfarande kvar stämpeln sedan 86.
Jag lyssnade på Scandinavian Gods innan jag ringde dig och jag kände direkt igen basen som är Candlemass. Kan det var det folk jämför med Doomen idag? För den är ju unik i sitt sound.(Dum i huvudet som jag är försöker jag här härma en bas! Hahaha/Pauline)
Ja, det har du rätt i. Där har du en detalj. Sen finns det detaljer i trumspelet tillsammans med basen. Du får liksom aldrig spela i takt. Om allt är punkt och pricka exakt med klick tex då får du inte Candlemass soundet. Vi har testat och då tappar man liksom det släpiga i det. Så där har du en poäng. Det är ganska hårfint. Janne är helt outstanding på det där och man kan inte spela live och bara lyssna. Vi måste liksom se när han slår vissa slag för att det blir inte bra annars.
När kände du som underdog då att det här har blivit något och det här kommer vi att göra?
Jo, om vi säger så här. Först kom Epicus plattan och jag kände att “Fy fan vad kul det här är. Det här gör vi.” Vi hade inga planer på att spela live och trummisen ville inte spela live och vi hade egentligen inte ens ett band längre. Och när vi väl gjorde plattan fattades det sex minuter och Leffe sa “Jag har ett riff här som vi nog kan fixa snabbt” och det var Solitude. Det var en utfyllnads låt. Och sen kom vi till Nightfall med Messiah och där började jag känna att fan vi är ju ett band. Nu kör vi och av någon anledning blev vi hypade i england och fick spela på The Marquis. Två utsålda och det var ju helt ofattbart. Då körde vi det och då kändes det som att vi kunde fortsätta. Och vi turnerade lite.
Men jag har nog aldrig känt att vi skulle vara någonting för världen. Vi har väl känt oss lite underground och att vi gör det för att vi tycker det är kul.
Återföreningen 00/01 då förstod jag att det fortfarande finns fans. Och det som jag upptäckte då var en ny publik. En ny generation fans! Vi pratade faktiskt om det med Johan i Mexiko. Front Row var tjejer och killar som inte var över 30 år! De sjunger med i varenda jävla låt! Då får jag mig en tankeställare. “Det här är inte sant! Det är sjukt!”
Och Grammy Award nomineringen i USA! Det var höjden av min karriär! Du behöver inte vinna! Det är ett statement! Det är det största du kan göra inom musik i hela världen och det är helt galet. Respekten för Candlemass är ju enorm idag.
Ja bara kolla på dokumentären, Hårdrock på Export där ni verkligen uppvisas med sådan respekt för ert band och er musik.
Ja det var en skitbra dokumentär. Han gjorde ett så jäkla bra jobb!
Jag har en fråga som jag ställer till alla som jag intervjuar. Om du får välja helt fritt ur vilken genre eller tid som helst. Vilket album skulle du rekommendera våra läsare att lyssna på?
Det finns bara ett, Sex Pistols Never Mind The Bollocks!
Vi fortsätter prata om punk och hur punken var genren där alla kan spela och hur det väckte spelglädjen hos så många unga och hur saknade fritidsgårdarna och dess kultur är. Vi bokar date på Bröderna Ohlssons Garlic and shots nästa gång jag är i storstan och avslutar med ett löfte om ett avsnitt i Headbangers Call framöver!
Missa inte Sweet Evil Sun som kommer ut på fredag!!
/P “The Poseur” Pousár
