Josh Rand är en drivande faktor i Stone Sour och en sjukt begåvad musiker, den 9 juli släpper han en EP med bandet The L.I.F.E Project och när jag fick chansen att prata med honom om det fanns det ingen tvekan. Självklart ska vi göra det! Så här kan ni läsa om The L.I.F.E Project och hur det känns att kliva ur den säkra Stone Sour mallen och göra något helt eget!
Hej Josh! Hur har ni det?
- Det är bra, det är sommar och varmt, tyvärr har det blivit torka i samband med det men det är varmt och skönt.
Jag har lyssnat på The L.I.F.E Project och jag hör massor av influenser från såväl 80 talets rock 90 talets alternative rock och en hel del metal!
- Ja det stämmer nog. Det är ju de tidernas band jag växte upp med. Och med det här bandet vill jag ju spela det som faller sig naturligt för mig. Jag kunde släppa taget och inte tänka så mycket på om jag kan göra si eller så som vi gör i Stone Sour utan bara gå tillbaka till vad som inspirerade mig ifrån början. Det är nog vad det här projektet handlar om, att hitta tillbaka till mina musikaliska rötter.
Har du spelat i något band innan Stone Sour som var mer åt det här hållet?
- Nej, Stone Sour är det första bandet jag spelat i! Och det här är första gången jag gör något utanför bandet. Eller ja, jag spelade ju med Roadrunner united typ 2004 tror jag det var. Men förutom det har jag aldrig gjort något utanför Stone Sour.
Det måste ju vara häftigt att se tillbaka och inse att ni slog igenom! Ni fixade det?!
- Ja det har varit en utmaning men samtidigt befriande. Vi har ju en modell i Stone Sour som avgör hur vi gör saker, hur vi skapar saker. Men nu med det här projektet så är det ju frihet, jag gör det jag vill och speciellt nu när jag bestämt mig för att vara mitt eget skivbolag. Plötsligt har jag den sidan av branschen ur vägen. Allt är mitt eget ansvar. Att skriva musiken, spela in den och skapa en image. Paketering, foton, ja allt har i slutändan gjorts hemma i mitt eget hus! Haha, det är ju rätt galet!
Haha ja det kanske var en fördel med att vara isolerad då?
- Ja, jag har ju turen att ha en studio hemma på nedervåningen där jag kan jobba i min egen takt vilket jag älskar.
Berätta lite om Casandra Carson, hennes sång är helt makalös!
- Casandra bor i Missouri som ligger söder om Iowa, ungefär 5 timmar söderut. Och vi fick kontakt genom Dave Rath som är A&R för Roadrunner här i USA, han visste att jag jobbade på ett nytt projekt och att jag ville ha en sångerska i projektet. Han sa att det finns en tjej i Missouri som jag tror du vill spana in. Han visste att jag vill ha någon som bodde i närheten, jag ville inte ha bandet utspritt! Jag är redan med i ett band som bor spritt över hela USA och det är skitjobbigt att få ihop saker! Så i det här bandet vill jag ha alla när mig! Haha! Så jag hörde av mig och såg henne uppträda och tänkte att ”det här är rätt bra”. Så jag tog kontakt och sa att jag har ett nytt projekt på gång och undrade om hon skulle vara intresserad och det var hon. Så vi gjorde några covers för att se hur det skulle funka och det kändes som att det här kunde var värt att köra med. Första låten vi skrev var The Nothingness och efter det var det liksom klart. Jag gjorde rätt val! Hon är rätt person!
Men om vi går till din bakgrund, vilka var dina influenser från början, vilken musik färgade dig när du växte upp?
- För mig började allting med KISS, de var mitt första band liksom och första bandet jag såg live. Jag var fem år gammal och sen kom Mötley Crüe, Iron Maiden sen Metallica som har blivit kvar hela vägen. Ett annat band som jag verkligen älskat och fortfarande älskar är Dream Theater och den influensen kan man höra i The L.I.F.E Project. De är nog mina huvudband men jag älskar alla ”The Big Four” och jag tror att The L.I.F.E Project har en, som du sa klassisk metalvibb medan Casandras bakgrund är mer 80 talets ”Hairbands” och 90 talets alternative metal. Och det var ju en fundering, hur skulle vi få det att funka med mer gitarr och mer gitarrdriven musik som matchar hennes sätt att sjunga men samtidigt var det en sak som fascinerade mig och som blev en utmaning. I vanliga fall har band som är gitarrdrivna inte alltid en sång som blir bra, eh hahaha. Jag är tillräckligt gammal för att ha växt upp med fantastiska vokalister så tyvärr uppfattar jag det som att i modern musik finns det färre och färre fantastiska vokalister medan man tidigare hade Freddy Mercury och Geoff Tate och det var nog lite det som gjorde att jag drogs till Casandra för hon är en så pass duktig sångerska. Jag kan inte komma på något gitarrdrivet band som har en grym kvinnlig vokalist. Missförstå mig rätt nu, det finns några riktigt grymma gitarrdrivna band som har kvinnliga vokalister, de första som dyker upp i mitt huvud är Arch Enemy men deras stilar skiljer sig ju helt! Vi har något häftigt på gång och jag är så uppspelt och nyfiken på vart det ska ta vägen nu när vi är mer bekväma i musiken och med varandra. Men också nu när vi ska ta med nya medlemmar i bandet! Tanken var aldrig att jag skulle göra det här själv men så kom Covid och alla hamnade i Lock Down men jag ville inte sitta här med musiken längre, jag hade redan väntat ett år på det här, jag ville komma i gång! Risken finns ju att om man väntar för länge så börjar man peta lite här och där i låtarna och då finns risken att man förstör det man skapat i stället.
Men hur har Lock Down påverkat din skrivarprocess?
- Att vara fast hemma kan nog ha bromsat mig mer än något annat. Vi har alla förlorat ett år typ! Hahaha! Min fru har en autoimmun sjukdom dessutom så vi var verkligen isolerade på riktigt. Jag tror det gick 6 månader utan att vi träffade en enda människa. Allting blev hemlevererat och desinficerat i garaget, det var galet! Vi blev liksom indragna i hela mediacirkusen och följde siffrorna varje dag och helt ärligt tror jag det har påverkat min skrivprocess negativt jämfört med om vi inte haft Covid situationen. Grejen är ju att jag hade haft den här tiden ledig ändå, Corey kör ju Slipknot grejen nu så jag hade ju fokuserat på min musik oavsett. Men kanske på ett annat vis.
Så vad är planen nu då? Du pratade om att ta in nya medlemmar, har du någon speciell du kan presentera?
- Ehhh… Nej! Hahahah! Jag har två personer jag håller koll på. En trummis och en basist. Dom har antagligen ingen aning om att jag har koll på dem! Haha! Men huvudtanken med det här bandet är att jag vill ha grymma musiker och människor som inte drar publik på grund av vilka dom spelat med tidigare. Det ska inte vara någon supergrupp. Jag vill ge de här duktiga musikerna en chans som de kanske inte hade fått annars. Jag nämnde ju att jag vill ha folk som finns i närheten, drömmen hade ju varit om alla bodde i Iowa! Haha men om det är i närheten så är det helt okej.
Vi pratade ju lite om Dream Theater och så innan, upplever du att den progressiva scenen har fått mer uppmärksamhet nu?
- Definitivt! Alla dessa gitarrer med fler och fler strängar, jag tror Ibanes håller på att bygga en niosträngad version nu, och stämningen av dem är helt galen! Det finns några fenomenala musiker inom den progressiva scenen och de är framme och testar gränserna rejält nu. Vissa av dem får mig att smälla av! Så ja den rörelsen är verkligen i framkant. Det enda jag undrar är hur snabbt och hur tekniskt kan man egentligen spela?? Haha!
The L.I.F.E Project, namnet är ju toppen, att ha life med i namnet är ju uppmuntrande i sig men vad betyder det?
- Akronymen i sig har en personlig bakgrund, och jag berättar inte vad det betyder, än… Haha! Jag ska ha lite roligt med det och låta folk ha roligt när de försöker att lista ut det! Faktum är att jag redan lagt fram detta i samband med Come Whatever May så det har funnits i bakhuvudet rätt länge och bara väntat. Någon dag kommer jag tala om vad det står för men ni får vänta haha.
Du vet att det här kommer driva mig till vansinne va?
- Hahaha! Du kommer sitta där med ett anteckningsblock och ”L måste stå för… Och då står F för.” Hahaha!
Kommer ni släppa videos till alla fem låtarna på EPn?
- Ja det är tanken, det finns lyric videor till alla låtar men en av låtarna funderar vi på att göra en riktig video till. Jag får antagligen reda på det i slutat av dagen idag faktiskt! Nästa video kommer att släppas i samband med släppet av EPn som är den 9 juli.
Vad har du fått för reaktioner på låtarna hittills då?
- Det har varit övervägande positivt vilket faktiskt är lite läskigt. Men du vet, att kliva ut ur bandet och göra något eget utan den skölden som namnet Stone Sour har var ganska skrämmande så det har varit ganska fantastiskt att få den feedback jag fått.
Vi avslutar med att jag stämmer in i hyllningskörerna och när vi sagt hej då går jag direkt in och förbokar EPn. Och om jag fick bestämma gör alla ni som läser detta också det!!
/P ”The Poser” Pousár