Charlotte Wesells känns igen från sina tidigare engagemang men har nu spelat in en ny skiva med goda vänner och några riktigt coola experter. Skivan släpps på fredag och heter The Obsession. Den är riktigt jäkla bra och jag tycker ni ska ge den en chans på fredag. Till dess får ni klara er med att läsa min intervju!
———————-
Pauline
Hej, Charlotte. Hur mår du?
Charlotte
Jag mår bra. Hur mår du?
Pauline
Bara fint! Har det varit en lång dag?
Charlotte
Ja, det har det på sätt och vis varit. Oroa dig inte jag är fortfarande fräsch och glad också! Haha! Ja, men det har varit en lång dag. Du är den sista intervjun idag. Så.
Pauline
Åh, okej, så du kan se friheten om en stund då.
Charlotte
Ja! Och jag tror att den här pojken vill ha en promenad efter det!
Det dyker upp en charmig Golden Retriever som genast lägger sig på rygg och kräver uppmärksamhet!
Pauline
Jag har suttit och lyssnat på det nya albumet, The Obsession. Och jag är besatt.
Charlotte
Toppen! Tack!
Pauline
Det finns två låtar, The Exorcism och The Crying Room. Det är som att någon slår dig i magen och säger att hon vet hur du känner. Hon sjunger om det, och från vad jag har läst förstår jag att det här albumet har en väldigt djup mening. Det känns som att det är mycket om de mentala problemen och hur vi blir avtrubbade av samhället när vi når ut? Är det något du känner igen?
Charlotte
Det finns definitivt en känsla av att det är väldigt personligt, och det handlar definitivt om mental ohälsa på ett sätt. Jag tror att samhället, beroende på var man befinner sig, har olika sätt att reagera. Men en av de saker som jag tycker är lite närvarande på många ställen är att det är kvar, trots att vi har kommit långt, så är det fortfarande lite tabu att prata om vissa saker och vissa aspekter av det. Du vet, att göra låtarna är en sak, men att sedan ge ut låtarna och aktivt säga vad det handlar om, det kan kännas lite sårbart, men jag tänkte att om jag har upplevt det tabubelagt, och om jag inte gillade det, och jag vill ändra på det så är det bra att börja med dig själv. Så jag bestämde mig för att vara öppen med den delen av var inspirationen kommer ifrån också.
Pauline
Jag är ett 90-tals barn. Jag växte upp med The Cranberries och en massa medeltidsinspirerad musik, du vet Clannad och andra. Alla dessa band var populär rock, soft rock och även väldigt mycket heavy metal, och jag känner att jag kan hitta alla dessa influenser i er musik.
Charlotte
Tja, jag är född 87, så det var definitivt som att forma mina musikaliska preferenser under samma era, Cranberries var väldigt stora för mig, en väldigt stor del av att hitta min röst också. Jag minns att jag lyssnade på Dolores och hittade en plats med bra akustik i hemmet när jag var ensam hemma och sedan övade som hon. Hur hennes röst flippar. Så ja, jag skulle inte bli förvånad om det fanns ett inflytande där.
Pauline
Jag kände också på 90-talet i slutet av 90-talet att vi hade mycket av progressiv heavy metal och progressiv rock som kom ut. Och när jag såg att du jobbade med Andy Vandette… Jag menar, Dream Theater! Det måste ha varit så häftigt att känna hur du kopplade ihop dina egna preferenser med någon som visste vad progressivt ljud är.
Charlotte
Du vet, det intressanta var att vi hade provat olika personer för mastern. De var alla underbara och de var alla mycket bra på vad de gjorde. Men ibland är det en match och ibland är du inte säker direkt. Så vid ett tillfälle var Guido, som gjorde mixen, väldigt involverad i hela processen. Han sa ”Låt mig fråga Andy” och jag visste inte vem Andy var, och han gjorde ”Chasing Sunsets” som första låt, och den var där direkt, som om den var perfekt. Så jag tänkte, okej, jag tror att det här är killen. Sedan kollade jag in hans meritlista och alla album som han arbetade med. Och jag tänkte, okej, om jag hade vetat att det här var hans verk. Då skulle jag ha frågat honom utifrån vad han arbetade med. Han har bemästrat mitt favorit riff någonsin, vilket är öppnings riffet i In Absentia av Porcupine Tree.
Pauline
Om man ser tillbaka på ljudet från Six Feet Under och volym II i låter det lite som att de är ritningarna. De är som kartan till vad du gör idag.
Charlotte
Ja, på ett sätt tror jag det. Jag hade definitivt inte kunnat göra den här skivan om jag inte hade gjort dem. Och det finns vissa saker som jag gillade men gjorde väldigt annorlunda avsiktligt. Mest av allt skrev jag för bandet med tanken att jag skulle spela in det här med bandet och att jag skulle spela live, att det skulle hamna på ett album tillsammans. Som om det fanns några mycket betydande förändringar. Inte bara i musiken och naturligtvis inspelningen utan även arrangemang processen som bandet var involverade i. Jag var inte ensam längre. Så det är så klart en väldigt stor skillnad.
Men redan innan dess var jag på ett sätt i ett annat tankesätt eftersom jag tänkte att det här är inte bara enskilda låtar som jag kanske kommer att sätta ihop någon gång, som att jag verkligen vill göra ett album. Jag är tacksam för den väg som jag har kunnat ta för att komma hit.
Pauline
Ja. Det är lustigt att du nämnde ordet sammanhängande, för det var något som jag faktiskt har skrivit i mina anteckningar. Du har så många olika stilar kombinerade till något som fortfarande är så sammanhängande. De medeltida melodierna som man frammanar med melodierna i sången och ibland i gitarrsolona. Jag älskar hur man får ihop det med nästan metal för vid vissa tillfällen bygger man upp det. Och det visar sig att vara riktigt grovt, men sen går det ner och det bara faller på plats. Jag älskar hur du skriver.
Charlotte
Tack. Hälften av tiden vet jag inte vad jag gör, så tack.
Pauline
Men du, du nämnde att du var hemma och lärde dig själv att sjunga. Visste du redan när du var liten att det var det här du ville göra? Det var målet, att verkligen skapa musik och vara musiker.
Charlotte
Nej, jag tror inte att det var så konkret. Jag brukade alltid sjunga bara för att jag verkligen tyckte om att sjunga. Jag sjöng så mycket att vi vid ett tillfälle hade regeln att vi inte fick sjunga vid bordet! Haha! Det beror inte på att mina föräldrar inte uppmuntrade mig att sjunga! De uppmuntrade mig helt och hållet att sjunga. Så jag sjöng bara en massa. Och jag njöt verkligen av det. Och vi lyssnade på mycket musik hemma. Mina föräldrar har bra musiksmak, så jag fick mycket bra musik i mitt system från tidig ålder och. Ja, men jag tror inte att det var förrän jag var kanske 14 eller något sådant som jag bytte klarinettlektioner till sånglektioner.
Jag tror att det är det här jag verkligen vill göra. Men ja, jag sjöng alltid innan dess. Bara i princip för min njutning men jag jobbade med låtar också.
Pauline
Nu släpps albumet den 20:e (september). Så vad är planen efter lanseringen?
Charlotte
Vi har en release show på gång efter releasen på Tivoli i Friedberg, som är en spelplats i min hemstad här i Utrecht. Efter det har vi en show till med Camelot i norra Nederländerna. Och sedan ska vi ut på turné med Vola och det kommer att bli en hel Europaturné. Vi är speciella gäster på turnén och det kommer att bli första gången på fem år som jag åker på turnébussen i en månad så. Hoppas att jag fortfarande har det i mig. Haha! Nej, jag är väldigt exalterad över det och jag är väldigt exalterad över att vara på vägen igen med grabbarna också. Jag menar, vi har en så lång historia och du vet! Ja. Jag kan inte vänta.
Pauline
Ja? Var det svårt att jobba ihop med ett band igen?
Charlotte
Nej, det kändes som en total gåva. Som att efter den inledande skrivfasen ta låtarna till de enskilda musikerna eftersom de är så bra på vad de gör. Timo hjälpte mig mycket med att ordna allting. I gitarr arrangemangen förstås. Han tog mina midi-gitarrer och gjorde dem till sådana här massiva gitarrarrangemang. Men också i allmänhet när det gäller att göra låtarna klara för bandets inspelningar. Du vet att den ena låten var mer arbete än den andra, till exempel Dopamin. När jag först släppte den på Patreon var det bara harpa och sång. Så vi gjorde en fullbands version av det för album inspelningarna. Och sedan gick vi in i processen. Vi spelade in trummorna först och vi hade hela bandet där när vi spelade in trummorna. Så vi försökte verkligen få in den där känslan. Och det är med varje steg, du vet, med varje enskild person som spelar in sina delar… Man kunde liksom känna hur låtarna växte fram och det kändes verkligen som en gåva.
Jag var verkligen tacksam, du vet? Med människor som litade på mina visioner, och det var verkligen coolt att se Timo arbeta! Som till exempel i The Obsession eller i The Exorcism, jag hade en viss dissonans där i min första version och han tog det och satte en förstoringsglas på den och sedan gjorde det där coola riffet med bandet. Allt som jag gjorde i skriv fasen blev superstort när bandet blev involverat. Jag måste också nämna Vikram här, Vikram Shankar som gjorde extra orkestreringar och arrangemang. Han gjorde också ett fantastiskt arbete och ja, och Guido var också… Som att han inte bara gjorde mixen, han var väldigt involverad i hela processen. Han hjälpte också till med trumspelningarna. Och som jag sa, han var involverad i att få rätt master också. Det var väldigt coolt att ha det i den första fasen, men sedan att alla tog de här låtarna till nästa nivå. Jag tycker om att tänka på mig själv som någon som tänker på låten som en helhet och inte bara som en sångerska. Jag kommer att granska den vokala delen. Jag är mest kritisk till sångarrangemang och förmodligen också mest kreativ på den sidan. Och ni kan bara se nu att vi har haft den här processen på varje del av skivan. Det har granskats av någon som är bäst på just den delen, och det tror jag gör stor skillnad.
Pauline
Så vi ser framåt igen, ni ska ut på turné! Vad är det bästa med att spela live?
Här ser man plötsligt fyra tassar som dyker upp från ingenstans framför Charlotte.
Pauline
Så söt.
Charlotte
Ja, förlåt, jag blir ibland distraherad av mina husdjur. Haha!
Den bästa delen… Jag tror att det är kontakten mellan människorna på scenen. Med varandra, och sedan kontakten mellan människorna på scenen och publiken. Ungefär som det utbyte av energi som sker. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Jag älskar när jag gör en bra show där jag sjunger väldigt bra eller när man kan se alla prestera väldigt bra. Men jag kan göra det i källaren också, du vet? Så jag tror att det som gör liveframträdandet speciellt är utbytet av energi mellan alla människor som är där, jag tror att det också är vad många av oss saknade, du vet, under pandemin.
Mänsklig kontakt. Vi behöver det alla i slutändan.
Foto: Tim Tronckoe
Vi pratar lite om allt möjligt och jag lovar att komma på spelningen i Göteborg den 2 November. Som sagt jag rekommenderar plattan och jag hoppas vi ses där!
/P ”The Poseur” Pousár