Foto: Linda Florin
Jag sitter i köket och fixar lite med blogg och poddjobb när han poppar upp på skärmen framför mig! Björn Strid. Mannen som har så många strängar på sin lyra att den antagligen är trehalsad vid detta laget! På fredag släpps nya plattan med The Night Flight Orchestra och jag tänkte att jag skulle kolla läget med honom nu när det är full fart på allting igen!
——————————–
Björn
Hej, hej, förlåt att jag är sen! Jag gjorde en podcast och den drog ut på tiden!
Pauline
Det är lugnt. Jag fick precis en pressrelease att publicera. Och jag blev lite full i skratt för det var Buried Realm taps Björn Strid från Soilwork.
Björn
Haha ja så du fick den nu ja!
Pauline
Hehe… Så, nu kör vi! När man lyssnar på Aeromantic ettan och tvåan så är det ju ganska uppenbart att det är så här lite You Got The Moves Like Jagger, man vill komma igång och dansa lite det är åttiotals feeling på det. Men jag känner att på Give Us The Moon, så flörtar ni ännu mer med det disco stuket med det här lite disco-gitarr tugget och keyboarden och pianot. Är det någonting som ni har funderat på?
Björn
Ja, men så kan det kanske vara. Lika dansanta som Aeromantic ett och två var så blev de kanske lite mer, vad ska man säga? Det kanske inte folk riktigt hör men att de blir lite mer melankoliska i sitt uttryck och kanske rent textmässigt då. Och jag tror att det blir någonstans en reaktion på det. Och just vår gitarrist David Anderssons bortgång då också. Han var ju på en ganska mörk plats när han komponerade för de här plattorna och jag tror kanske att det påminner oss lite grann om var han var rent psykiskt och kanske blev den här plattan lite av en reaktion på det och att det blir kanske ännu mer ett slags. Vad ska man säga? Ja, det blev en reaktion på det och att det blir en ännu mer upplyftande platta så och därmed kanske lite dansant. Jag vet inte, det är ingen som vet eller liksom har planerat men hans bortgång var otroligt svår på alla plan så och det tog tid innan… Man fick ju sörja och ge sig tid och sen någonstans börja närma sig musiken och hitta glädjen i den tillsammans som i bandet liksom och att det blev trösten liksom och sen så att man försökte vända det till någon slags positiv grej. Och sen att det blev någon form av ett firande av Davids liv istället för att kolla tillbaka på de sista åren som var ganska mörka!
Så jag tror att någonstans blir det en reaktion av det och jag menar, vi har ju de där elementen! Vi älskar ju vad musiken var i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet och när de blev lite smittade av disko och det genomsyrar ju alla musikstilar egentligen. Sen ska man ju inte hålla på att salta för mycket heller, men jag tycker ändå vi håller oss inne innanför ramarna och så. Det här bandet ska ju vara liksom upplyftande och dansant, men det är också väldigt mångfacetterat. Det är liksom inte bara Happy disco rock det är så mycket mer än det och det hoppas jag att folk känner när de lyssnar igenom en hel platta alltså eller kollar på musiken lite mer grundligt.
Pauline
Jo, men det upplever jag när man läser olika människors uppfattning om er så är det allt från hårdrock till progressiv rock och åttiotalsvibbar och så, så det känns ju som att ni ni slår igenom i ljudbilden. Du får folk att förstå vad det är vad ni är ute efter.
Björn
Ja, men det är viktigt att vi gillar oss och vi gillar att röra oss ganska brett. Är blandade mellan musikstilar och så där och sånt sysslade ju artister och band med i slutet av sjuttiotalet och åttiotalet. De kunde ju ha liksom reaggea och sen nästa låt var en progressiv rocklåt på 7,5 minut liksom och det var ingen som tyckte det var konstigt. Så att det är liksom en tradition som har gått förlorad lite grann så det är vi ganska inspirerade av och tycker att det liksom ska få finnas med i 2025 också. Det är viktigt för oss. Vi vill servera århundradet jäkla blandgodispåse, som ändå liksom funkar ihop det är lite där vi befinner oss.
Pauline
Men det låter ju helt fantastiskt och liksom bara plocka de här godbitarna.
Björn
Ja och allt funkar tillsammans, det spretar som som tusan men funkar ändå.
Pauline
Ja, men så är det väl mellan er som bandmedlemmar också, för ni kommer ju från väldigt olika bakgrunder, även om det är liksom inom rocken så att säga. Så det måste ju vara häftigt att känna de andras influenser i musiken.
Björn
Definitivt! Ja som du säger det är väldigt brett och vi är åtta pers. Men nånstans så pratar vi lite grann samma språk och jag tror det tar lite tid också att att hitta den gemensamma stigen och det har vi ju gjort genom åren och det har varit kul experiment. Så man blir ju ganska hög! Haha! Hög på grejen att man kan göra lite grann vad man vill och sen i slutändan så låter det ändå bra, sen så blir det inte alltid bra. Men väldigt ofta blir det bra, tycker vi! Det är härligt att ha sånt här öppet fält som man bara liksom, ja kör!
Pauline
Ja, men ni har ju hållit på 2007/2008 om jag uppfattar det rätt. Hade ni på känn att det här faktiskt kunde bli någonting redan då? Eller var det mest ett projekt för att ni ville testa hur det var?
Björn
Nej, men det var väl ett projekt och sen så tog det lite tid innan vi faktiskt hittade rätt folk och börjar repa och jamma och så där. Det blev ju först 2009 eller tio där någon någonstans. Och när vi repade första gången så var det ju något väldigt speciellt som hände där och då det var en av de största musikaliska kickar jag har varit med dem och så, man kände väl att här finns något liksom. Det här är något speciellt, så det tog ju inte lång tid innan man kände att det här är så mycket mer än ett projekt och experiment. Det här är ju, det är ju ett band! Och sen så när man börjar skriva låtar och så ville man sprida mer och mer. Det här vill man ju dela med hela världen, och då var man liksom så jäkla glad. Och inspirerad! Så att visst, jag kände väl att vi har något speciellt.
Men sen så trodde jag nog inte att vi skulle bli så uppskattade bland alltså… i metal och hårdrocks världen också som vi har blivit. Men jag tror att folk känner att det här är på riktigt och att vi får ha gimmicks och lite toung in cheek och så. Men musiken är otroligt viktig. Vi gillar att balansera så här rent imagemässigt, men musiken är otroligt viktig. Vi är väldigt seriösa, men det tror jag att folk känner. Närvaron i deT, att det det är inte något jäkla Vanity project utan, jag vet inte, man kan inte lura ett metalhead! Det går inte, de ser igenom det så att jag tror att folk uppskattar det och gillar man inte musiken så åtminstone respekterar de den ändå så att vi har ju typ inte fått någon skit överhuvudtaget av metal och rockscenen utan kanske tvärtom så har de väldigt mycket omfamnat det. Det hade jag nog inte riktigt förväntat mig !
Pauline
Det måste ju vara svinhäftigt också eftersom ni har den här lite glammiga stylen och så drar ni ut och turnerar och så ser ni metalheads i publiken och sen ser ni också de här lite glammigare dansande människorna. Det måste vara skithäftigt att se den kombination.
Björn
Ja, men där har vi den förenande faktorn, det är en hel del folk som inte brukar gå till samma spelning. Det är jäkligt häftigt att se faktiskt. Och som du säger så man ser ju allt från folk som har en Watain patch som i slutet av kvällen står och dansar mitt framför scenen där tillsammans med någon tjej som har tandställning och lugg och går på universitet och sen så joinar progg pappan med hästsvans som lyssnar mest på genesis. Vad ska man säga? En härlig blandning av det alltså det. Det är häftigt.
Pauline
Men nu ska ni ut och turnera. Jag kollade på turnéschemat och det är ju extremt vad ni ska lira alltså, det är inte många dagar ledigt.
Björn
Nej, men det här är vad man är van vid! Första turnen jag gjorde var med Soilwork 1998 och det har alltid varit typ en månad med en max två dagar ledigt i veckan. Vi är så vana vid det här, men därmed inte sagt att det är lätt, men man är ganska inkörd i den grejen, det här är en hyfsat mild turné. Det är ju bara 3,5 vecka. Sen kommer vi hem och sen lite svenska datum där på slutet. Men jag har gjort 54 gig på 56 dagar i USA en gång. Det här är ju ingenting!
Pauline
Hem och tvätta och packa om då?
Björn
Ja, nej, men det är väl snarare det här att förr var det ju att man körde en huvudturne först och att man är hemma i en vecka, sen åkte man till USA och körde fem veckor där. Men det där funkar inte längre så att vi försöker väl åtminstone köra en turné i taget och sen ha pauser och vara kanske lite mer selektiva. Jag tror ingen mår bättre av det. Då försvinner liksom tjusningen i varje show. Det blir inte bra. Allting bara smälter ihop och och både fansen och vi förtjänar bättre tycker jag.
Pauline
Så vad har man att förvänta sig då när ni kommer ut på den här turnen? Alltså som sagt, jag ser ju framför mig nästan Alcazar i metal format. Dancing in the discoteque liksom.
Björn
Just det! Hahaha… Ja nej kanske inte fullt ut, men det är… visst! Det ska väl vara liksom en en schysst inramning som känns dansant? Absolut. Och vi kommer ha en väldigt snygg scen. Det kan vara ganska mycket baserad på nya plattan eftersom vi är ute och promotar den, men det kommer bli… Det var någon som uttryckte att det skulle bli som en slags bananrepublik i rymden, där är ledorden. Vi får se om det infrias så att säga. Hehe!
Pauline
Men tack så jättemycket Björn för att du ville prata med oss! Jag ser så fram emot att se er live i år!
Björn
Yes, det blir häftigt hoppas vi syns snart!
Jag vet inte vad ni tänker men jag tänker i alla fall göra mitt bästa för att se The Night Flight Orchestra glamma loss ordentligt för den headbangande publiken i år!
//P ”The Poseur” Pousár