Publiken har uppenbart väntat på detta, varken regn eller trängsel kan dämpa energin framför scenen! Och jag erkänner, jag har också väntat på det här! Ända sedan jag hörde Nestors Kids In A Ghost Town första gången har jag väntat. Och nu var ögonblicket här. Och det var som man säger om Carlsberg. Worth Waiting For!
Tobias glider upp som en självsäker 80 tals rockstjärna på scenen och publiken reagerar med jubel medan det regnar lite. Regnet förstärker bara känslan av 80 talsrullen där huvudpersonen går på en regnig gata upplyst av gatulyktorna medan låtarna vi minns spelas i bakgrunden och om man inte visste bättre skulle vilken som helst av Nestors låtar vara en av de låtarna. Kids In A Ghost Town, On The Run och Stone Cold Eyes möts av allsång och kärlek och det är fullt begripligt!
Bandet fångar upp allting som behövs för att publiken ska känna sig älskad och de älskar dem rakt tillbaka. Jag hör kommentarer om gitarrljudet omkring mig, många är som tonåringar på nytt och det tisslas och tasslas och nästan fnissas i publiken. Nestor lyckas skapa den där rockbandsdrömmen, illusionen som man kan se i filmer som Almost Famous och Rock Star. Nestor väcker drömmarna till liv hos många som saknar drömmarna och magin från 80 talet!
De passade på att promota ett event senare i år och är man intresserad av Nestor och en jäkligt kul kväll kan man kika in här: https://www.nestortheband.com/post/nestor-express
/P ”The Poseur” Pousár
