Skogsröjet är festivalen som bjuder på bredden. Både musikmässigt och det sociala!
Lördag den 1 augusti är inget undantag!
Calling Karma, High Fashion Club och Nighthawk startar upp alltihop med rejäla set!
Fotograf: Dennis Kjellander
Foton på High Fashion Club som var fulla av energi och gav festivalen en skjuts. Doftar härlig skatepunk som för tankarna till snowboard/skateboard spel.
Nighthawk upplevde lite teknikstrul men publiken verkar knappt bry sig. De underhåller ändå och när det funkar igen är det nästan som att de är ännu mer engagerade och bandet hänger på! Det är inte utan att man skulle vilja stå där framme och njuta av närvaron som de har. Kanske nästa gång!
Emotional Fire verkar ha varit festivalens ”Aha” upplevelse för många. Det dök upp folk som hört dem på avstånd och ställde sig för att digga. Tydligen var den kraftfulla rösten något som slog an hos många och jag kan väl bara hålla med.
Mile, ja… Mile är ett liveband. Utan tvekan. Alla är så fulla av energi och har fullt folkus på att underhålla alla och speciellt den publik som står och svettas och öser längst fram. Det är alla åldrar och det finns en känsla av beundran hos allihop. Det här är bandet att hålla ögonen på för vilken dag som helst kommer de att vara överallt!
The Cruel intentions avfyrar sin sleeze från scenen och det är en gedigen skara av fans som tar emot energin och kastar den tillbaka upp på scenen! Deras stil är rå och stundtals nästan fräck mot publiken men det verkar ingen reagera på. Det är en del av den stil som bandet har på scenen. När de möter fansen på planen framför scenen senare är de hur snälla och rara som helst. Det är något jag kan uppskatta. En attityd på scenen och en annan när man klivit av och får kärleken och beundran från fansen.
Alien går upp på scenen och publiken är med på noterna från första minuten. Jim Jidheds röst är på topp och det går inte att ta miste på deras extrema spelglädje. Det är idel leenden och man ser hur de gång på gång connectar med folk i publiken. De kör på i rask takt och när de kör den fantastiska covern på Only One Woman står jag och ryser. Det blir aldrig gammalt.
Jag hade inga förväntningar på AXXIS. Jag har ingen egentlig relation till bandet men jag såg fram emot att se dem när de knappt spelat i landet alls. Och gissa om jag är glad att jag fick chansen! Jäklar vilket ös! Mitt på dagen kliver de upp och driver igenom en spik rätt i huvudet på dem som står rakt fram. De hamrar in sin musik och folk reagear med ett jubel. Det här är mäktigt på mer än ett sätt och det enda jag kan säga är att fler borde boka AXXIS. Tro mig, det finns en beundrande och framför allt betalande publik.
Det går i ett på lördagen och Eclipse kliver upp och gör det dem gör bäst. De kör rätt in i kaklet! Jag har nog aldrig sett ett dåligt Eclipse gig men precis som alla andra den här festivalen är det som att de fått en rejäl tändning innan de klivit upp på scenen. Allting känns lite mer engagerat, lite mer roligt och lite grymmare! Det kommer fans springande när de hör att de dragit igång och det är härligt att se de stora leenden som fansen har när de får stå nära sina idoler. Det är en stor del av upplevelsen. Att få se hur publiken reagerar och är.
TNT kliver upp efter Eclipse och det här är verkligen något som många väntat på. Det står en folkmassa framför scenen och jag kan förstå det med tanke på att det varit osäkert ett par gånger om bandet skulle klara av att fortsätt man de har slagit sjukdomar och vunnit slag vilket märks! Det var lite taskigt ljud beroende på var man befann sig men det spelade ingen som helst roll. Det de levererade och publikens reaktioner och jubel var nog. Ett helt makalöst gig helt enkelt!
Att sedan få se och höra Starship på andra scenen känns som en dröm! Jag hade nog inte fattat vilken jäkla skatt de är. Låtar som We built this city fick publiken att explodera och även här kom folk rusande för att hinna vara med och sjunga och det kan vara en av de största körerna jag upplevt på Skogsröjet. Det var en väldigt speciell upplevelse som jag är evigt tacksam att jag fick vara del av.
Sen kliver Erik Grönwall upp på scenen. En av de största entertainers vi har idag och garanterat en av landets bästa röster. Han kör på med både eget material och en del covers. Vilket jag fattar för som han själv sa så började han spela in covers och lägga upp efter att han varit sjuk. Sången hjälpte honom att ta sig igenom det och de låtarna har varit helande för honom. Så att få njuta av dem och samtidigt få smaka på det som är Eriks egen stil och tanke var ett rent nöje.
Vi missade Malmsteen. Det var helt enkelt för mycket och vi åkte hemåt för att få sova efter intensiva dagar.
Så allt som allt?
Skogsröjet 2026 var förmodligen det bästa året jag upplevt hitills. Men inte bara musikmässigt! Volontärerna som hjälpte mig när kroppen sa nej. Socialamedier ansvariga Ronja som var så engagerad och som visade alla var skåpet skulle stå när det behövdes! Fotograferna som stöttade och var så jäkla positiva när det behövdes och främst Stefan, festivalgeneralen som man såg konstant i rörelse på området. Han bar tunnor, han lotsade matvagnar, han letade fram saker åt band och volontärer samtidigt som han tog sig tid för oss och precis alla andra som ville och behövde prata med honom.
Rejmyre är en oas i skogen och alla band jag pratat med säger samma sak. Sveriges trevligaste festival. Genuin och mitt i den svenska idyllen.
Tack för 2026 års upplaga av Skogsröjet!
Vi ses nästa år!
//Pauline & Dennis