Malmö Melodic 2024
Som mångårig skribent med stort musikintresse har jag vid ett par tillfällen fått möjlighet att jobba som volontär på musikfestivaler. Denna gång var det på Malmö Melodic.
Alicate går på scen 27 juli 2024 klockan 14.00 första dagen, på första upplagan av Malmö Melodic. Killarna i bandet har varit på plats ett tag, trummisen Jesper är en av många personer som ska jobba på scen resten av festivalen och rigga om för varje nytt band som ska spela.
De allra första på plats i förberedelserna för denna tredagars inomhusfestival är där så tidigt som 7.30, själv kommer jag dit cirka en timma senare. Att förbereda en festival tar lång tid, till och med mer än ett år när det ska göras första gången.
En liten grupp människor har arbetat med att planera logistiken och boka banden till festivalen. När vi nu står på plats ska de sista förberedelserna göras. Personalen ifrån Rock Stage Malmö (mer eller mindre allihop volontärer) droppar in och får sina respektive pass som ger access bakom kulisserna på festivalen. Lappar sätts upp i lokalen för bland annat spelschema och VIP område . Merchendiseområdet förbereds, backstageområdet ställs iordning och så vidare. Alla dessa detaljer måste bara funka vilket det också gör tack vare den erfarenhet som finns i den arbetsgruppen. Dag två och tre kan vi alla komma lite senare (runt klockan 10) eftersom de flesta av förberedelserna är gjorda.
Spelningarna dag 1
Alicate drar igång sitt set och visar upp ett tight band som längtat efter att få spela på festivalen, det lokala skånebandet visar sig också vara ett bra öpnningsband som ger den förväntansfulla publiken vad de vill ha, en god dos melodic rock. Fortsättningen på dagen blir en bra mix av sound där Nubian Rose står för det lite mer 70-talsinfluerade, Grand, Houston och Perfect Plan har ett mer AOR-sound där alla tre banden drar flest besökare under dagen. Romeos Daughter, det engelska melodic rockbandet, som gör sin första spelning någons i Sverige ligger inte långt efter i antalet människor framför scen och visar också upp en professionalism som få andra band under festivalen lyckas med, förmodligen då de är det band som turnerar.
Foto från Dag 1: 2 x Grand 1 x Nubian Rose
Besökare ifrån 22 olika länder
På plats får vi ideligen höra positiv feedback där besökarna är imponerade av den organisation som finns. Besökarna är representerade från 22 olika länder där de uppmanats att ta med sig flaggor ifrån sina hemländer. Totalt har vi fått in tolv flaggor, eller egentligen tretton men till stor frustration har vi lyckats förlägga Perus flagga som därför inte kommer upp på väggen. Övriga tolv flaggor hinner vi sätta upp till andra dagen vilket ger lokalen mer färg.
Spelningar dag 2
Andra dagen ger störst variation när det kommer till sound. Allt ifrån westcoast genom Danska Boys From Heaven som låter lika bra live som på skiva till de mer tyngre akterna i JD Miller, med festivalens kanske mest karismatiska frontman Peter Halldén, gränsar till metal och VIP-akten 7th Crystal som har ett mer progressivt sound. Transatlantic Radio gör sin första spelning någonsin och hade bara två dagar innan festivalen repat tillsammans för första gången vilket egentligen inte märktes alls, däremot är jag säker på att bandet kan höja sig ytterligare ett snäpp med ännu mer repande, AOR-bandet har ju inte ens släppt sitt debutalbum ännu men övertygar med sitt material och några väl valda och lite överraskande covers av Stage Dolls och Starship.
Wildness är i min smak det band som övertygar minst, de har ju en hel del bra låtar men kan definitivt höja sitt performance live. De två avslutande akterna är bra placerade och övertygar. Först Sundsvallsgänget Roulette som visar upp en otrolig glädje att få spela på festivalen där de också passar på att tacka alla involverade från besökare till personal och arrangörer.
Svenskfavoriterna Dare avslutar dag två med ett set som verkligen övertygar. Vi får mestadels upptempo Dare och jag hör flertalet personer säga att de aldrig sett Dare bättre.
Foton dag 2: Wildness x 1 Roulette x 3
Ljudet på topp och efterarbete.
En annan snackis är ljudet som inte kan beskrivas som något annat än top notch. Det läggs också tid mellan akterna så artisterna ska ha ett bra livesound på scen. Därefter är det en ständigt pågående process att ratta ljudet så publiken blir nöjd och de är de uppenbarligen. Om det finns någon baksida av noggrannheten i omriggning mellan banden samt inställning av det superbra ljudet är att tidsschemat inte håller någon av dagarna.
Sista dagen innebär inte mer jobb innan konserterna än tidigare däremot efteråt där allt ska plockas ner igen. De sista personerna arrangörerna lämnar lokalerna en bra bit efter klockan 00 då har konserterna redan avslutats sedan närmare en och en halv timma sedan.
Spelningarna dag 3
Även sista dagen börjas med en VIP-akt genom Care of Night, AOR-bandet som verkligen borde ha en plats så alla biljettbetalande kan få se och höra dem, för de levererade ett toppgig. [gaeleri] fortsätter resten av dagen med sin melodiska hår(d)rock ala sent 80-tal även dessa stabila och bra som öppningsakt för den stora massan. Streetlight ifrån Jönköping lyfter sitt material ytterligare en nivå där deras starka låtar verkligen får en knuff ytterligare. JD Miller har fått stiga in och göra ett gig till då Emotional Fire hoppade av bara två veckor innan festivalen på grund av sångerskan fått röstproblem. Det är dock inte lika många som kollar JD Miller andra dagen, dels för att det är fint väder ute men också för jag tror att nyfikenheten inte är lika stor andra dagen. Vi som tittar får i alla fall ett stabilt set med bra energi och något som bryter av lite soundmässigt. Det kanske ändå är det band som i sammanhanget imponerade minst dag två. Av de sista tre banden skulle jag säga att Remedy imponerade på mig mest. Jag har sett bandet live en gång innan men denna gången var det ändå ett snäpp uppåt samt att deras set var längre än på förbandsgiget. Chez Kane imponerade också, hon presenterades som ett powerhouse och det levererade verkligen hennes röst också. Hennes stil får mig att tänka lite Robin Beck, allsångsvänligt deluxe. Ronnie Atkins är ett superproffs omgiven av supermusiker, jag har däremot inte så bra koll på Dansken eller hans huvudband Pretty Maids. Jag kan intyga hur som helst att spelningen gav alla fans valuta för pengarna då det var fullt ställ hela setet.
Foton dag 3: 2 x Care of Night, 2 x [gaeleri], JD Miller, Remedy
Malmö Melodic 2025
Direkt efter att Chez Kane avslutat sin spelning offentliggjordes att Malmö Melodic kommer tillbaka 2025 vilket säkert funnits med hos arrangörerna hela tiden men att man samtidigt velat vänta för att se till att besökarna var nöjda, att allt flutit på hela helgen. När så band och besökare inte gjort annat än att hylla festivalen fanns det inga hinder kvar det är bara att köra på ett år till och visa att Malmö Melodic är att räkna med och då, då kommer även den Peruanska flaggan hänga i lokalen.
Text & Foto: Mathias Westman