Det är så jobbigt när man ska se ett band som man älskat i över 25 år. Det är ett gamble! Men i det här fallet hade jag inte behövt oroa mig över huvudtaget.
Jonathan Davies är minst lika energisk som han varit och det faktum att han kan vara så aktiv på scenen och fortfarande sjunga så in i norden väl?! Han har och har alltid haft min respekt och beundran. Jag menar, vem skulle annars kunna lira metal på säckpipa?
Det är verkligen något med den här musiken som matar energi i publiken och det tar inte lång tid innan i princip hela publiken vaggar, gungar och dansar omkring. Det är en koppling mellan alla i publiken. Som en hive mind ungefär. Råkar man se någon i ögonen börjar man le och dansa med varandra. Det var i alla fall min upplevelse.
Bandet är helt sjukt bra ikväll. Det kan bero på helheten i situationen men det känns sådär extra pirrigt i luften när de kör Twisted Transistor. Scenshowen med den coola ljussättningen skapar en fantastisk bild som ramar in det hela perfekt.
Det här har för mig varit festivalens höjdpunkt. Utan tvekan!
Nu landar den här duon hemma i stugan och vilar upp sig inför morgondagens festival!
God natt!
/Pauline och Dennis