Ny Skivrecension: Velveteen Queen – ”The Greater Good”.

Hype. Ta och smaka lite på det ordet. Visst smakar det lite bitterljuvt? För likväl som det det kittlar dina smaklökar på vägen upp kan det plötsligt förvandlas till ett surt äpple på vägen ner.

Velveteen Queen har helt rättvist hyllats hela vägen från små spelningar till ett fantastiskt debutalbum och stora spelningar som Sweden Rock Festival och Lisebergs stora scen. Men nu är förutsättningarna annorlunda. Nu finns det backning från skivbolag som satsar stora resurser. Nu finns publiken som förväntar sig ett mästerverk. Och naturligtvis bandet själva som vill visa att de inte är ett one hit album band. Nu är det dags för dem att bevisa att de kan ta sig över det svåraste hindret hittills i deras karriär. Uppföljaren. Det andra studioalbumet. The make it or break it forever.

För det är många som stupat just där. Som just med album nummer två satt fötterna fel och snubblat på detta klassiska hinder. Ska man fortsätta på inslagen väg? Eller våga prova nya saker? Vad vill fansen ha? AC/DC gjorde det enkelt för sig och har i stort sett släppt samma album om och om igen karriären igenom och lyckats hålla ihop. Angus, Malcolm och Bon (senare Brian) hade sina roller klara och körde på. Medan ett band som Guns N’ Roses splittrades när Axl, Slash och Duff inte kunde hitta en gemensam riktning framåt för bandet. Vi får helt enkelt släppa ner pick-up:en och lyssna och se vilken väg de valt.

Puuh! Känner ni spänningen? Den där kittlande känslan i hela kroppen när man äntligen ska få lyssna på albumet man längtat efter så länge. Håll i hatten nu kör vi!

Första spåret ut ”Too Far Gone” släpptes redan 7 November förra året så den bjuder oss kanske ingen större överraskning. Men den visade då att bandet inte på något sätt känt sig mätta efter alla framgångar. Tvärtom här finns allt som definierar bandet. Ösiga riff, Samuels riviga röst och en refräng som sitter redan på första lyssningen. Bättre kan det inte starta! Efterföljande titelspåret ”The Greater Good” öppnar med piano och en liten bluesig känsla. Trettio sekunder in öppnar låten dock upp sig med ett ”gungigt” riff och vi är iväg. Skön låt med ett helt otroligt solo signerat Lukas Axx. ”Talk Or Walk” är senaste singeln som är rent ös rakt igenom. Får faktiskt lite Electric Boys känsla här. Funk-o-Metal Carpet Ride Gothenburg way?

”Adrenaline” är en kommande publik favorit. Kan redan nu höra allsången. Kommer bli ett monster live. ”Can’t Go Back In Time” är den perfekta hybriden av Guns N’ Roses och Velvet Revolver. Får nig att minnas tillbaka till nittiotalet och min oerhörda sorg efter att världens bästa band nu helt plötsligt var två helt olika. Visst gillade jag även Velvet Revolver men det gick aldrig riktigt att ta dem till hjärtat. Nej jag var inte bitter. Men mer om det senare.

”Chains” är utan tvekan albumets viktigaste spår. Velveteen Queen är ett band som inspirerats av många klassiska band men i denna avskalade akustiska låt kommer vi så nära ryggraden av vilka bandet själva egentligen är. Den visar upp den nakna sanningen. Samuels röst är så mycket mer än den klassiska rockartisten och jag njuter av hur han använder den för att få fram den rätta känslan i låten. Även resten av bandet får glänsa och visa upp vilka duktiga musiker de faktiskt är. Vi vet att de kan ösa men här får vi det slutgiltiga beviset på att de faktiskt skiljer sig från mängden. Oerhört imponerande.

Efterföljande ”It Ain’t Over” är inte lika imponerande. Helt okej som albumspår men jag kommer nog bli förvånad om den lyckas ta sig hela vägen till setlistan. Men det gör inte så mycket det är nästan lite skönt att kunna andas ut och pausen behövs för vad som följer är i mitt tycke albumets bästa spår. ”Liar” är helt enkelt en överkörning av guds nåde. En käftsmäll som får varje cell i kroppen att bara vilja ösa. Solot är hårdrocks porr och allsången kommer eka i väggarna på varje klubb.

”Best Of The Best” ger mig lite Alice Cooper vibbar. Även den röjig men utan den där riktiga allsångsrefrängen. ”Sorry” är albumets svagaste spår. Inte dålig och Samuel sjunger återigen otroligt vackert men någonting saknas. Sista spåret ”Try” (To Believe Me) känns lite Van Halen inspirerad. En riktigt skön dänga som kanske inte passar som bäst i setlistan men på hög volym i bilen slukar man mil efter mil utan problem.

Där har vi så hela albumet. 11 spår med influenser från klassiska band från 70 talet som Aerosmith och Van Halen. Från 80 talet med band som Shotgun Messiah och Hanoi Rocks. Från 90 talet Guns N’ Roses och Velvet Revolver.Trots sin ringa ålder märks det tydligt att mängden och variationen av konsumerad rock under uppväxten troligen kom redan till vällingen och sedan följt medlemmarna genom livet. För mig som galen Guns N’ Roses fan hör jag naturligtvis dem otroligt mycket albumet igenom. Vilket gör mig så lycklig. Trots att albumet egentligen är så mycket mer känns det lite som att jag nu äntligen får det där albumet jag aldrig fick efter att Axl, Duff och Slash gick skilda vägar. Tänk att det skulle ta sådan tid och att det skulle krävas fem killar från Göteborg för att lyckas.

Skämt åsido. Velveteen Queen är så otroligt mycket mer än bara influerade av klassiska band. De har en egen unik identitet och sätt att skriva och framföra musik. Så även om jag hör mycket av mina gamla hjältar hör jag också ett band som hittat sig själva och sitt sound. Ett sound som saknats och som jag tror många av er kommer att älska. Vilket senaste spelningen som förband till Alice Cooper i Dalhalla bara bekräftar.

Sammanfattningsvis är ”The Greater Good” en värdig uppföljare. Bandet har lyckats att fortsätta vara Velveteen Queen men samtidigt utvecklats och mognat. De är inte längre ett gäng gymnasieelever utan ett av Sveriges allra bästa band. De hoppar helt enkelt inte över något hinder utan springer bara rakt igenom det ut mot nya mål i karriären. Jag är otroligt sugen på att dela ut högsta betyg redan här och nu men just den känslan att det kommer nya mål i livet framöver får mig att tänka ett varv till. För även om albumet är helt fantastiskt tror jag ändå att de ännu inte nått sin fulla potential. Det kommer komma var så säkra och ”The Greater Good” är ett steg framåt i rätt riktning men några spår räcker inte hela vägen fram vilket gör att vi ännu får vänta några år tills det där mästerverket.

Tills dess kommer jag att fortsätta att hypa. Jag kommer köpa albumet, gå och se dem när de lirar och inhandla merchen. Jag kommer fortsätta älska musiken och dela den med alla jag känner. For the greater good.

The Greater Good track listing: