Lex Legion är ett helt nytt band bestående av gamla vänner med en imponerande bakgrund inom heavy metal. Bandet utgörs av fyra femtedelar av den klassiska King Diamond-sättningen från slutet av 1980-talet – trummisen Mikkey Dee, gitarristerna Pete Blakk och Andy La Rocque samt basisten Hal Patino – och förstärks ytterligare av Nils K. Rues (Pagan’s Mind) mäktiga stämma. Som om det inte vore nog återfinns även Motörhead, Scorpions och Death i medlemmarnas samlade meritlista.
Lex Legions självbetitlade debutalbum är en fokuserad men framåtblickande tillbakablick på hårdrock/metal i världsklass, präglad av smakfullt avskalade arrangemang, virtuost musicerande och en ständig närvaro av starka melodier och harmonier.
”’Lex Legion’ är helt och hållet skriven så som vi tänkte på 80-talet”, säger Mikkey Dee. ”Vi skrev det vi ville, och om du gillade det, var det en härlig bonus. Om du inte gjorde det, så var det helt okej det också”.
Lex Legion bildades av Blakk och Dee, och fick senare sällskap av Patino, tillsammans med La Rocque (en central del av King Diamond sedan 1985, som även medverkade på Deaths banbrytande ”Individual Thought Patterns”), och slutligen Rue.
Innan denna recension så träffade jag både Mikkey och Pete en tid tillbaka under en intervju för Rockflödet. När de talar om denna konstellation utstrålade de båda en kärlek för musiken och albumet de har skapat. Det är först och främst ett album de skapat för sig själva, sen om fansen gillar det eller inte, det är sekundärt. De är stolta över detta verk och de älskar den helhjärtat. Intervjun, likt albumet, genomsyras också av den långa vänskap som de kontinuerligt haft under alla år. (Intervjun kommer ut på samtliga plattformar inom kort via Rockflödet).
Albumet och konstellationen är långt ifrån ett coverband eller nostalgi-kopia på den forna King Diamond-tiden. Det är ett storslaget legacy. Nils K. Rues (Pagan’s Mind) fungerar både som en sångare som står på egna ben, samt som en som är flörtig med King Diamonds sång utan att kopiera eller plagiera, tack vare sin mångsidiga och tekniska stämma. Albumet är extremt välproducerat och sticker ut mot andra akter inom genren idag. Den är lekfull, trogen på sitt sätt, energisk och fräsch. Givetvis genomsyras den av en del nostalgiska känslor, men det är varken något negativt och det är inte heller något som tar för mycket fokus. Det låter Lex Legion och inte King Diamond.
Albumet andas också dynamik, vilket denna genre faktiskt är i behov av idag. Det är genom sättet de skriver låtar på, i strukturer, överraskningar, lekfullhet och dynamik, likt exempelvis Queensryche gjorde.
Albumet har starka refränger och snygga hooks, exempelvis i både Sleep Eternally och Gypsy Tears. Gitarrspelet och de skrivna melodierna är smakfulla. Mikkeys trumspel har bra tyngd, trygghet och även en hel del lekfullhet. De har verkligen fått till soundet på albumet med en tydlig punch och en klar och fet ljudbild. Nio spår på albumet är också helt i min smak och även där känns det rimligt, utifrån vinylformat. Lagom längd också på låtarna, det blir inga 14 minuters spår, utan runt 3-4 minuter per låt, där kvalitet, hook, dynamik och energi står i fokus.
Denna platta kommer definitivt att gå hem hos både fans av denna genre från 80-talet, den nya vågen under sent 90- och 2000-tal (band som Dream Evil m.fl.). Jag ser fram emot att få se denna konstellation live och jag längtar redan inför nästa album (som redan är i skrivande fas). Hatten av för vännerna i Lex Legion!
Bästa låtar på plattan: Samtliga, den är väldigt nära all killer, no filler.
Band: Lex Legion
Album: S/T
Release datum: 12/6-26
Skivbolag: MNRK Records
Betyg:
