Johnny Gioeli är en enormt energisk sångare och han verkar vara på turne konstant! Jag har haft äran att sitta ner och prata med honom efter Hardlines spelning på Sweden Rock i år. Låt oss längta till nästa år medan vi läser vad han hade att säga!
Pauline:
Hej Johnny! Hur är läget? Är du sliten?
Johnny:
Nej då, inte utsliten! Jag är redo att köra. Jag har varit på turné i flera månader – det tar aldrig slut! Imorgon åker jag till Portugal, sen till Los Angeles, vidare till Nevada, Santiago, Chile, Philadelphia, Bulgarien… och det var bara juni! [skrattar]
Pauline:
Det var faktiskt en av sakerna jag ville prata om. Hardline och du som solosångare verkar alltid vara på turné. Är ni ett typiskt turnéband?
Johnny:
Ja, verkligen. Och vet du varför? För att vi älskar det. Jag skulle kunna sitta hemma och titta på abborrfiske – men det vill jag inte! Jag älskar människorna, och bandet är som en familj. Vi gör våra shower, går tillbaka till hotellet – och sen sms:ar vi ändå direkt: “Hej, är du vaken? Ska vi äta frukost?” [skrattar]Vi njuter av att spela och av våra fans, så vi spelar så mycket vi bara kan. Vi släpper en ny Hardline-skiva i april, och turnén är redan bokad. Faktum är att Hardline är uppbokade fram till november 2026 – nästan 2027. Det säger en del om hur mycket vi älskar musiken!Energi och tacksamhet
Pauline:
Jag har ju sett dig på scen – du är så full av energi! Vad är hemligheten bakom det?
Johnny:
Bra fråga! Jag tror det handlar om två saker. Först och främst – tacksamhet. Det finns miljontals band som skulle göra vad som helst för att stå på scen på Sweden Rock till exempel. Jag glömmer aldrig det.
Och det andra: publiken ger mig bränslet. När rösten fungerar och jag ser reaktionen i publiken, då kommer energin automatiskt. Jag värmer inte upp rösten – jag värmer upp kroppen. Jag pratar hela dagen, så jag är redan uppvärmd. Jag låter musiken och publiken driva mig. Jag är redo: “Kom igen, låt oss köra!” Fokus istället för fest.
Pauline:
Det märks att du har varit i branschen länge. Är det så att du prioriterar annorlunda än de yngre banden?
Johnny:
Absolut. Jag har aldrig varit mycket för festandet. När jag var 18 flyttade min bror och jag till Kalifornien för att bli rockstjärnor. Vi hade knappt råd med mat, men vi var fokuserade. Inga droger, ingen alkohol – bara musik.Efter shower brukade jag läsa medicinska böcker på turnébussen! [skrattar] Jag var besatt av att förstå kroppen. Medan andra festade satt jag där och studerade gastroenterologi. Jag vet – jag var (och är) en konstig snubbe. Men jag gillar det! Kreativitet och fokus
Pauline:
Det låter som att du är väldigt nyfiken och fokuserad.
Johnny:
Ja, jag tror att kreativa människor ofta är lite hyperfokuserade. Vi har tusen idéer i huvudet samtidigt. Men det är en del av vår natur. Det här blir en jätteknasig intervju men vi kör! [skrattar] Jag lär mig genom att läsa, titta på dokumentärer – eller som nu, fundera på att börja med mikrojordbruk! Jag vill odla min egen mat. Kanske köpa mark i Norge, smutsa ner fingrarna och bara leva nära jorden. Det är mitt nästa steg.
Pauline:
Påverkar allt detta ditt sätt att skapa musik?
Johnny:
Ja, definitivt. Allt omkring mig påverkar mig. Men när jag skriver en låt drivs jag alltid av musiken. Till exempel på mitt projekt Enemy Eyes – jag skrev och sjöng in en rad i taget, utan att gå tillbaka och ändra. Det som kom ut var det som stannade. Det var ärligt, spontant – och jag tror fler borde jobba så.Jag hatar hur mycket datorer och AI tar över musikindustrin. Det tar bort det mänskliga, det ofullkomliga. The Beatles var ostämda ibland – Zeppelin också! Men känslan, kreativiteten, det är det som betyder något. Perfektion är tråkigt.
Min brorson frågade en gång: “Farbror Johnny, blir du fortfarande nervös innan du går på scen?” Och jag svarade: “Ja! För om du inte är nervös betyder det att du inte bryr dig.” Det är sant.
Pauline:
Men jag känner likadant för nervositeten och jag får fortfarande fjärilar i magen varje gång jag ska göra en intervju.
Johnny:
Är du nervös just nu?
Pauline:
Inte längre men innan vi började så var jag det!
Johnny:
Bra! Det märks att du älskar det du gör!
Pauline:
Vad händer härnäst för dig och Hardline?
Johnny:
Massor! Jag har flera Sonic-event (jag skrev ju några av de största låtarna för Sonic the Hedgehog-spelen). Jag älskar att träffa de fansen – de ger så mycket energi.
I november gör vi en turné i Storbritannien, och vårt nya album är klart ungefär samtidigt. Sen ska jag till min inspelningsstudio i de bulgariska bergen – den är byggd helt i glas, mitt i skogen! Där ska jag spela in nästa Hardline-album. Det var min dröm att bygga den här studion, jag hade hela bilden klar för mig i huvudet och det blev precis som jag tänkt mig! Det lugnet när man ser ut i grönskan och bara får vara och låta huvudet göra sin grej. Det är fantastiskt!
Jag har också nya projekt med Axel Rudi Pell och fler turnédatum i Tyskland och Istanbul. Jag lever i mina två resväskor, och jag älskar det. När jag försöker vara hemma för länge blir jag rastlös. Det här livet är jag – på vägen, med musiken, med människorna jag älskar.
Pauline:
Det låter fantastiskt, Johnny. Tack för din tid och energin du sprider!
Johnny:
Tack själv! Och du – behåll den där energin resten av kvällen!
//Pauline Pousar