Som alla eller de flesta känner till är fredagen den 6 juni Sveriges nationaldag. Men för Stockholmsbaserade gothic/progressive/doom metal-bandet Katatonia blir det så mycket mer i år än nationaldagen, det är nämligen då deras nya och trettonde studioalbum Nightmares As Extensions Of The Walking State släpps. Det här är faktiskt tredje gången jag skriver om Katatonia så någon vidare introduktion kanske inte behövs då den redan finns i mina recensioner på City burials eller Sky Void Of Stars (ber om ursäkt om grammatiken är dålig).
Nightmares As Extensions Of The Walking State är nog mer än bandets trettonde alster, vi snackar förmodligen om ett nytt kapitel i bandets historia då det här är första albumet utan gitarristen, låtskrivaren och producenten Anders Nyström som tillsammans med sångaren Jonas Renkse varit med och grundat Katatonia och varit väldigt avgörande i bandets musikaliska utveckling. Även andra gitarristen Roger Öjersson (som varit med i bandet sedan 2016) valde att hoppa av och som gitarrister har vi istället tidigare Entombed och Entombed A.D. medlemmen Nico Elgstrand samt Letters From The Colony-gitarristen Sebastian Svalland (den sistnämnde var tidigare även basist i In Mourning och har medverkat som livemedlem för Hypocrisy, Pain och Lindemann).
Den här sitsen har gjort att många band tappat kvalité eller delar av sin musikaliska identitet i senare alster (Sonata Arctica, Metallica, Nightwish eller Arch Enemy för att nämna några exempel), men det finns även fall som visat sig vara raka motsatsen (Cannibal Corpse är spontana exemplet jag kommer på nu). Vad har vi att förvänta oss i det här fallet? Låt oss börja analysera innehållet.
Alstret börjar med Thrice som kombinerar bandets signatursound med tydliga inslag av modern och smått djentig progressiv metal. Man chockas nästan direkt av blytunga gitarrer i början som snabbt går över till Renkses mjuka röst och melankoliska atmosfären vi redan känner till. Det växlas flitigt mellan båda världarna och strukturen är väldigt oförutsägbar. En ganska klockren början och ett tecken på att man vill bygga vidare på det man började skapa i förra albumet Sky Void Of Stars. Nästa låt The Liquid Eye bygger lite på samma typ av kontrast men känns ändå lite mer simpel och inte lika full av oväntade överraskningar. Ändå bra den också.
På plats tre har vi Wind Of No Change som på titeln kan uppfattas som någon slags parodi eller ordlek på Scorpions välkända ballad Wind Of Change, en låt vars budskap är hoppfullt och positivt, då ska alltså den här låten med Katatonia vara raka motsatsen. Oavsett vad man tänkte i låtnamnet chockas man av starka Manowar-vibbar i början och det känns faktiskt rent tekniskt som en power metal-låt, dock kan man inte riktigt påstå att det inte låter som Katatonia då signatursoundet finns kvar i bakgrunden. Strukturen är simpel och nästan lite enformig och i refrängen känns det lite som att man byggt låten på samma takt som We Will Rock You med Queen. Det finns några intressanta stunder här och där, men Wind Of No Change gjorde mig inte lika övertygad som de andra två låtarna. Därefter har vi Lilac som är albumets första singel, rent tekniskt känns det inte alls som en singel då strukturen är ganska komplex och känns nästan lika händelserik som första låten, men det finns ingenting negativt att säga om den. Den är skickligt uppbyggd och växer mot slutet.
På plats fem har vi Temporal som råkar vara albumets andra singel. Till skillnad från förra låten känns det här verkligen som en singel, strukturen är simpel och det är enklare att skilja på vers, refräng och allt sånt där. Med det sagt menar jag verkligen inte att det är en dålig låt, refrängen är väldigt lyckad och melodierna är härliga. Detta skulle i min mening varit albumets första singel. På sjätte plats har vi Departure Trails och här kastar bandet alla nya inslag helt åt sidan och går tillbaka till ett sound som faktiskt kan påminna om Dead End Kings (2012) eller The Fall Of Hearts (2016), ganska oväntat och bryter albumets mönster en aning, men för oss som lyssnat på bandet länge är det här inte en helt negativ överraskning.
Därefter har vi fyra låtar kvar och först ut är Warden och The Light Which I Bleed. Den förstnämnda påminner lite för mycket om tidigare låtar i albumet vi redan hört och faller lätt i glömska, medan den andra sticker ut på grund av dess tunga, mörka och smått skräckinjagande atmosfär. Sist ut har vi Efter Solen och In The Event Of. Förstnämnda är en rätt minimalistisk ballad där akustiska instrument kombineras med elektroniska inslag och som titeln ger ledtråd på är texten på svenska. Sistnämnda låten tar tillbaka delar av soundet i albumets första halva och känns som ett värdigt slut då jag skulle kunna nämna den som en favorit.
Så, vad kan jag ha att säga om Nightmares As Extensions Of The Walking State? Kan börja med att glatt konstatera att vi inte alls står inför ett kvalitétapp soundmässigt. Anders Nyström har tillsammans med Jonas Renkse funnits där från första början och lagt en avgörande prägel på musiken, men Katatonias sound är vid det här laget så pass väldefinierat att Nyströms avhopp knappt känns av. Det mesta i albumet låter bra och jämfört med Sky Void Of Stars är produktionen mer lyckad, men det finns ändå nånting som får Nightmares As Extensions Of The Walking State att inte riktigt fungera som ett album.
I första halvan känns det som att det finns en tydlig idé på musikaliskt koncept och en röd tråd att följa från början till slut (bortsett från konstiga Wind Of No Change), men från och med andra halvan börjar innehållet kännas spretigt och smått förvirrande. Man kastas tillbaka till ett lite mer klassiskt Katatonia-sound (vilket inte var en negativ överraskning som sagt) och det känns till slut som att bandmedlemmarna knappt kunde avgöra om man ville bygga vidare på ljudlandskapet man åstadkommit i Sky Void Of Stars eller hitta tillbaka till soundet i äldre alster. Förvirringen som uppstår gör att man lätt glömmer bort eller slutar tänka på tidigare låtar i början av albumet, trots att det mesta faktiskt är bra.
I slutändan känns Nightmares As Extensions Of The Walking State mer som en samling låtar än ett fungerande studioalbum där allting följer ett tydligt mönster och fyller sin funktion. Då uppstår en märklig känsla för mig som lyssnare, men trots allt är innehållet i albumet tillräckligt bra för att godkännas. Du som läser kanske får en annan uppfattning när albumet släpps om mindre än en vecka, har du en liten lucka bland allt nationaldagsfirande får du gärna gå in på Spotify och lyssna. Kan i övrigt meddela att Katatonia även har en Europaturné samt ett antal festivalgig på gång, mer info om saken finns säkert på bandets hemsida och profiler på sociala medier.
Band: Katatonia.
Titel: Nightmares As Extensions Of The Walking State.
Genre: Progressive/doom/gothic metal/rock.
Skivbolag: Napalm Records.
Releasedatum: 6 juni 2025.
Lucas LMZ Zimmermann.