Nedan följer ett par nya släpp från den sista tiden som Rockbloggen vill tipsa om.
House Of Troja – Harder & Heavier
House Of Troja är ett band som enligt de själva spelar 1980-tals hårdrock, men efter en genomlyssning så tycker jag också att 1970-tals influenserna är lika starka. De släpper ny sin EP Harder & Heavier. Överlag ganska midtempo och produktionen sviker tyvärr, det är för timid för att lyfta. Men om jag ska peka på en låt så blir det No Mercy, den känns som om Accept hade hade gått ner ett hack i tempo och sedan köttar sig fram. En styrka med bandet är att de har en snygg logga och fin merch som går att köpa utav bandet om man vill ha något som ingen annan har.
Scarlett’s Garden – Breaking Through the Pavement
Scarlett’s Garden är en duo ifrån Uppsala som består av Suvi Biggs på sång och Caroline Boston på Lap Steel gitarr. De har en väldigt intressant stil som de själva beskriver som: ”Scarlett’s Gardens musik tar sina lyssnare nära inpå livet med rocken som utgångspunkt men rör om i stereotypiska genrer genom att även använda influenser av country, folk, pop och blues i sin musik. De röjer upp för en väg med sin rootsrock som de hoppas ska få ta mer plats i den svenska populärmusiken”. Det betonas även hos gruppen att musiken har en intensiv, rå och edgy atmosfär samt att de vill skapa minnesvärda refränger. Jag tycker den här beskrivningen räcker långt för att förstå duon. Lap Steel gitarren är vital för att få till det stereotypa soundet med så breda influenser ifrån roots musik och att få till ett glidande och känsligt sound. Att de vill få minnesvärda refränger visar prov på deras styrka som låtskrivarduo och producenter. Något som gladde mig personligen var att deras beskrivning av sin stil kändes klippt och skuren för en spellista som jag har på Spotify och som jag har döpt till ”Rock R&E”, där R&E står för Roots & Edge.
EP:n Breaking Through the Pavement bjuder på fem låtar, där jag tycker att låtarna Let´s Go, Night Train och Tides of a Woman sticker ut lite extra. Man skulle som kritiker kunna påpeka ett och annat, men jag ser gruppen för vad de är. Nischade och lokala musiker som skapar kreativ musik på sitt eget sätt väger större för mig i det här fallet, så jag vill verkligen rekommendera en genomlyssning för den som känner sig inspirerad och berörd.
The Fat – Emotion Boulevard
Ytterligare en grupp ifrån Uppsala, nämligen The Fat. De har släppt fullängdaren Emotion Boulevard. Deras sound är tydligt inspirerad av 1980-talet, så till den grad av man kan prata om retro eller vintage. Under min genomlyssning kändes det ibland som att jag hörde gamla svenska poplåtar eller soundtrack, det var associationer som väcktes i mig.
Gruppen beskriver sin stil som: ”80:s influenced rock for the whole family”. Jag tycker det är en bra beskrivning av bandet sound. Rockmusiken, syntarna, den kvinnliga sångrösten och det filmiska i musiken talar starkt för 1980-tals influenserna. Låtarna är välarrangerade och produktionen är väldigt bra. Soundet är också ganska brett och det kan ju bero på att gruppen består av inte mindre än sju medlemmar! Min känsla av gruppen är att det för medlemmarna är ett roligt projekt som de involverat sig i. De första tre låtarna är hyfsad bra, det brukar ju vara så. Men ska jag lyfta upp två andra låtar så är det titelspåret och Atmosphere som sticker ut lite i mina öron.
Plastic Tears – Old Treasures and Lost Pleasures
Plastic Tears är en grupp ifrån Helsingfors, Finland. De är ett ganska typiskt nordisk glam/sleaze band i min bok med tydliga influenser ifrån engelsk glam rock, engelsk punk och rock’n’roll. Plastic Tears slog framförallt igenom när glam/sleaze vågen fick ett uppsving igen i Norden i början av 00-talet och totalt har gruppen släppt 4 fullängdare. Nu kommer de ut med en EP som fått namnet Old Treasures and Lost Pleasures. En ganska träffsäker titeln för ett sådant band och som också säger något om bandets långa karriär.
Det är ganska typiska låtar för deras stil, så gillar man det så får man lite av det man kan förvänta sig. Om jag tycker något sticker ut så är det framförallt att gruppen är tydligt influerade av punkrock, gitarrsoundet är ganska skitigt och ganska rakt på. Så Plastic Tears är en bra grupp att ta fram om man vill ge exempel på ett glamrock med punkiga toner.
