Varje år går vi här i Sverige i vad som känns som elva månader med mörker och bara regn, blåst eller snö. Men så har vi ju de få sommarveckorna som lyser upp vår tillvaro och som får oss att orka kämpa vidare. Och någon gång varje sommar får vi också den där magiska kvällen. Det kan vara en kväll vid kusten och en vacker utsikt, hemma vid grillen tillsammans med nära vänner och glada skratt eller för oss som passar på att komma ut och uppleva musik live en arena eller scen på en plats som för just dig är speciell. För mig som är uppvuxen och fortfarande bofast nära Göteborg har det många gånger handlat om Ullevi och flertalet av världens största hårdrocksband. Men i kväll är det istället Lisebergs stora scen och melodiös rock från Falköping som står på menyn. Och vilken kväll vi fick.
Nestors saga har redan berättats flertalet gånger men den är ändå intressant. För sällan har ett mer band med mer erfarenhet men så lite tidigare spelningar och album i ryggen lyckats fylla hela Liseberg. Kvällens spelning är nummer hundra i ordningen vilket låter mycket men då ska vi komma ihåg att den första gick av stapeln för över trettio år sedan. Så vid det här laget borde de åkt flertalet varv runt jorden och släppt ett tiotal album. Mycket har dock hänt efter återföreningen för fem år sedan och nuförtiden är Sveriges gränser inte tillräckliga för detta eminenta band. Vilket också visar sig i publiken där flertalet diskussioner på tyska hörs innan konserten. Det visar sig att de tyska följer bandet vartän de än tar sig. Snacka om die hard fans!
Redan innan konserten startar visas lite humoristiska videos upp på storskärmen. Bandet är kända för sin humor och de sätter en trevlig ton redan innan bandet kört i gång. ”We Come Alive” inleder iallafall och publiken är med från start. Nu är Liseberg fyllt till bredden och allsången ekar och överröstar varje skrik från Balder och Helix. Min personliga favorit ”Kids In A Ghost Town” följer och fyller mig med glädje för den har jag väntat på i över fem år på att få höra live! Japp. Trots Nestor Fest och tidigare Göteborgs besök har jag lyckats missa dem varenda gång. Den här kvällen får jag dock en speciell upplevelse i retur som belöning för mitt tålamod. Men mer om det senare.
Hit efter hit spelas. Perfect 10 som är bra på albumet fullkomligt exploderar live. Tomorrow gästas inte av Samantha Fox men istället kommer Lollo Gardtman in och briljerar med en röst som går rakt in i hjärtat. Herrejösses. Signed In Blood är som skapt för de stora arenorna och fansens gensvar får ståpälsen att krypa längs armarna. Stone Cold Eyes och Caroline är låtar med liknande tema enligt Tobias men ändå olika. Tobias röst sviker inte en sekund trots de höga tonerna och bandet är tightare än Vikingarna på en finlandsfärja.
Victorious glömde jag. Den kommer emellan. Men trots att det är en bra låt så går flörtandet med göteborgs publiken inte hem hos skribenten. Ut kommer flertalet dansare i Frölunda tröjor vilket för mig blir lite kliché. Men så är jag ju inte något fan heller. Det går iallafall hem för de flesta i publiken och fyller sitt syfte. Som sagt de har humor gubbarna.
Firesign får mig iallafall på bättre humör. Såpass att jag nog vill utnämna den till kvällens paradnummer. Jag hade faktiskt lite glömt bort denna men det tunga riffet och Tobias som tar bort lite av falsetten och istället låter mer tyngd skina igenom nästan lite Rob Halford:igt får denna lite udda fågel att flyga högt. Han är så sjukt duktig sångare Tobias att han nog skulle fylla skorna i vilket känt hårdrock/metal band som helst utan att fansen skulle klaga. Jonny Wemmenstedt som sliter som ett djur med både rytm och sologitarr får verkligen också visa sina kunskaper. Kanske en av Sveriges mest underskattade gitarrister?
Kvällen avslutas sedan på allra bästa sätt med On The Run, Teenage Rebel och 1989. Inte klokt egentligen att de har en sådan trio att plocka fram trots bara två album där merparten redan spelats under kvällen. Vi får också ett extranummer i form av It Ain’t Me som är en bra låt men jag hade personligen hellre sett att den bytt plats i setlist:an med On The Run. För mig hade det varit mycket mer logiskt men vem är jag att klaga när publiken i övrigt sjunger för fulla halsar då de vet att det är sista chansen för kvällen.
Så hur var nu då kvällen och min första upplevelse av Nestor live? Jo både musikaliskt och upplevelsemässigt helt fantastiskt. Bandet är som tidigare sagts otroligt duktiga och Tobias som tidigare förvisso skrivit flera världshits till andra får äntligen göra det han var satt på denna jord att göra. Underhålla en publik. Scenshowen var annorlunda med mer inriktning på laser än bomber, eld och rök. Men det fungerade också bra mest dock för att man inte sett en liknande show förut. Och till sist. En sensommar kväll på Liseberg med ett fantastiskt band, en publik som verkligen är på tårna och en kall öl i handen. Livet kan inte bli mer än en pinne än så. Så där har vi den. Den där magiska kvällen som jag kommer att leva på genom höststorm, snökaos och en vår som aldrig bryter ut till sommar.
Call the police
Call the fire squad or anyone
Or get me a priest
I’m a lost child on the fairground
Betyg:
Av: Magnus Blomqvist
Fotograf Katarina Blomqvist