Då har äntligen Hostilia från Göteborg släppt sitt debutalbum Face the Fire. Hostilia kommer från Göteborg och spelar thrash metal. De bildades 2021 av bröderna William (leadgitarr) och Albert Lindeblad (trummor) och skapade sig relativt fort ett gott rykte inom undergroundscenen. Efter en del medlemsbyten består bandet nu även av Gabriel Sepúlveda (bas), Petter Hernroth (gitarr) och Tim Angelini (sång). Alla dessa herrar spelade på bandets senaste EP All the Blood Split EP The Top Floor Live Sessions. EP:n spelades in hemma hos producenten Jakob Herman (Top Floor Studios) i ett enda rum utan större omarbetningar. Erbjudandet från producenten var att de fick spela in gratis hos honom. EP:n släpptes i december 2024, samtidigt som Hostilia fick chansen att turnera landet runt med Göteborgsbandet Bombus. Jag såg denna uppställning på Nöjesfabriken i Karlstad i januari tidigare i år (vilket går att läsa om på bloggen) och blev väldigt imponerad av Hostilias liveuppträdande. För mig stod det klart att Hostilia låter bättre live än på skiva.
Överlag kan jag säga att, för ovanlighetens skull, är det som sticker ut mest och håller en stabil nivå rakt igenom sångaren Tim Angelinis insats på albumet. Av vad jag såg live var han en fantastisk frontman med otrolig energi, inställning och förmågan att bjuda på det där lilla extra. Han är dessutom tekniskt skicklig och visar prov på dynamik samt att skifta tonarter på ett föredömligt sätt som synkar väl med musiken. Oftast tycker jag att sången är det svåraste för band som vill nå upp till de bästa, och här har Hostilia sitt klart starkaste kort. Angelinis sångröst får åtminstone mig att tänka på en ung James Hetfield.
Musikaliskt visar Hostilia prov på teknisk skicklighet, bra struktur och en vilja att vara originella. Dessutom känns det som att gruppen har bra laganda, jag gillar bakgrundskörerna som dyker upp här och där och höjer stämningen. Alla instrumenten hörs tydligt och det märks i produktionen att man velat framhäva det på albumet. Låtarnas struktur är rätt likartad, med en tydlig gitarrhook som samspelar väl med den andra gitarren och som i stunder visar på virtuositet. Sedan kommer utdragna mellanspel och tekniskt skickliga solon som gör sig gällande i stort sett alla låtar. Trummorna håller takten bra och skiftena sitter som de ska. Min enda kritik är att det ibland kan bli lite för förutsägbart i ett par låtar, även om bandet enligt skolboken gjort allt rätt. Jag hade kanske önskat en nivå till av komplexitet och lite snabbare tempo i vissa låtar för att få några av dem att lyfta ett snäpp till.
Några låtar sticker dock ut. Face the Fire är en snabb låt med bra samspel mellan gitarrerna och en intakt Angelini. Mellandelen visar på just den där komplexiteten med både melodi och virtuositet, plus snygga inspel från trummorna. P.T.D. är snabb och snärtig med en påkopplad Angelini. Även här är mellandelen och solot rätt komplext och sticker ut. Shadow People är en dramatisk låt som berör paranoia, något som inramningen under hela låten förstärker, där galenskap och snabbhet tar omtag på varandra. Eternal Death är också en snabb låt med raka rör, och där det komplexa kommer in i mellanspelet. Även här gör Angelini en fin insats och sätter tonen.
Överlag har Hostilia skapat ett stabilt debutalbum och gjort det som kan förväntas av ett ungt band. De visar prov på teknisk skicklighet, bra känsla för låtstruktur, originalitet och en av de bästa sångarna inom den unga svenska metalscenen. Även om jag riktat kritik mot att vissa låtar är lite för förutsägbara och saknar en nivå till av komplexitet och snabbhet, så har jag också pekat ut exempel där motsatsen gäller, vilket visar att bandet har enorm potential att ta nya kliv framöver. Och bäst av allt: jag tycker Hostilia låter bättre live. Så får du chansen att se dem live inom en snar framtid, ta den, du kommer inte att bli besviken.
Genre: Thrash Metal
Skivbolag: Hammerheart Records
Betyg: 4/5
Bästa låtar: Face The Fire, P.T.D, Shadow People, Eternal Death
Recension av: Anthony Ceylan
